Praktikanten

I likhet med många andras farfädrar var min bonde. Han föddes på gården där han 80 år senare dog. Under sin livstid hann han med att odla diverse olika saker, ha kossor, grisar, hästar, hundar, hönor, kaniner, katter med mera, ta hand om sin skog och alla andra på en gård förekommande förpliktelser. Så vitt jag vet tillbringade han inte en enda timme bakom skolbänken för att lära sig teorin bakom alla dessa göromål.

Häromveckan sprang min far på mamman till en av mina gamla barndomsvänner -E. E har ägnat de senaste 5 åren åt studier till smådjursagronom. Med andra ord -Bonde. 5 år i skolbänken och inte en enda timme praktik. Ändå är bonde eventuellt det mest praktiska yrke jag kan tänka mig.

På mitt jobb har vi i nuläget två tjejer som gör praktik. Men tro inte att det är en skolrelaterad sådan -nej, denna halvårspraktik får de själva bekosta i form av en självtillvald "praktiktermin". Den ingår alltså inte i deras utbildning utan kräver ytterligare en termins studielån.

Hör man sig för lite bland sina vänner upptäcker man att detta snarare är regel än undantag och visst är det bra med en generation högutbildade teoretiker och visst är det så att teoretisk kunskap är en av de få saker vi kommer kunna konkurrera med i framtiden. Men är det verkligen vettigt att ha flera generationer som kommer ut från skolbänken i 30-årsåldern och vet precis hur de borde lösa världens problem men utan att ha en aning om hur det faktiskt fungerar i verkligheten..?!

/M