trögflyt

Jisses vad snabbt veckorna går. Sist jag skrev var jag på väg till Bokmässan och vår monter. Jag skrev om att vara naiv.

Och nu är det dags igen. Behöver jag säga att bokmässan blev succé? Som så ofta efter succéer drabbas man som K skrev av en viss tomhet när allt är över. Fast allt är ju inte över, det har ju precis börjat och det är nu man ska ta tag i alla härliga kontakter som initierades. Och just det, jobba med det vanliga jobbet också :-)

Just idag är det som att det varit lite trögt. Kallt och dant på kontoret har gjort att mina fingrar rör sig lite långsammare än vanligt. Det verkar som att det påverkat även hjärncellerna. Så är det och det är bara att acceptera. Vissa dagar är bättre än andra och idag var inte en sån dag. Det är dock svårt att ta in att jag inte alltid kan vara på topp. Men ni märker ju själva. Eller? Det här inlägget har tagit hela dagen att komponera ihop och hur innehållsfattigt det än är, så visar det just det jag just sa: det har gått trögt idag.

Och därmed stänger jag ihop datorn och går hem och duger ändå!

/M

Äppelmos någon?

Jag har alltid känt att min mamma, pappa, mor- och farföräldrar och de flesta andra vuxna i min närhet alltid har varit händiga och husliga. Det ligger antagligen kvar sen barnsben då de tog hand om en. Fixade ihop något på ett synbart enkelt sätt. Men på sistone har jag oftare och oftare gjort upptäckten att det där med händigt och husligt är relativt. Vissa händiga och husliga saker är till och med väldigt simpla.

I sommar har jag gjort saft ett par gånger. Jag förvånades över hur pass fort det gick och hur enkelt det var. Igår gjorde jag äppelmos. Ännu bättre! Bara skala, klyfta, koka. Smidigt! Innan sommaren har jag upplevt både saftning och syltning som ett större projekt av huslighet. Fast att jag har vuxit upp med saftning och syltning varje sommar. Varje år. Av min mamma och pappa.

Det jag nu undrar är: Hur mycket finns det där ute som man inte gjort än för man varit lite för bekväm. Som man höjt upp till något mer avancerat än vad det egentligen är. Kanske bara för att slippa? För bara om man testar. Inte tror att allt ska bli perfekt på en gång. Så verkar ju det mesta vara något man egentligen kan lyckas med.

/C

Après-Bok & Bibliotek-sentiment

Så var det över för denna gång. Vi avslutade vårt deltagande på Bok & Bibliotek med en trevlig liten efterfest i montern. Vi plockade ner hela montern på 45 min och kl. 19.00 var jag hemma igen och hade en hel kväll att bara lugna ner mig, ladda om och tänka annat arbete. Somnade gott vid 22-tiden.

Ja, denna konstiga tomhet som infinner sig vid ett slutförande av ett långt förberedande och genomförande är alltid lika genomslående. Det är svårt att beskriva, skönt och jobbigt på samma gång.

Men nu är det dags att ta tag i nästa etapp! Here we come GTKUS.

/K.

Direkt från bokmässan

Ingen som tittat in på vår blogg under de senaste dagarna har väl lyckats missa att GTKUS medverkat på årets Bok och Biblioteksmässa. I själva verket upplever vi själva det som att vi helt flyttat in på Svenska mässan, montern har varit vårt hem, vår bästa vän, sambo. Nu är det när som helst dags att börja packa ihop och gå hem till våra riktiga hem och konstateras kan att vi alla i nuläget både ser ut som och känner oss som vi tappat all kraft. Och så är det mycket riktigt också. Men samtidigt tror jag att vi alla är överens om att det tomrum som kraften lämnat efter sig nu är fyllt av inspiration, vilja, motivation och inte minst, övertygelse om att det vi håller på med är viktigt. Och så snart vi har kommit hem, rätat ut våra ryggar, sovit ett par dygn och låtit alla intryck sjunka in, kommer vi ha glömt bort hur ont det kan göra i fötter och rygg och bara minnas alla fantastiska möten vi haft och tankar som vi tagit del av.

Tills dess, tack för i år och på återseende.

/MJ

Nya iakttagelser

Känslan av att vara så tom i huvudet, men ändå så fullmatad är skum. Nog för att jag lassat in lördagsmys i form av Tacosbuffé, men rent mentalt så har mina grå celler slutat reflektera, mina käkar slutat glappa, och min kropp slutat gestikulera. För man blir trött av lära sig nytt, att utveckla och att utvecklas.

Trodde att ett blogginlägg i min ensamhet kunde samla mig, inspirera mig och knyta ihop dagen. Men som sagt, tom i huvudet och inget vettigt kommer ur vare sig mun eller fingertoppar. Unnar mig att bara iaktta; B går in sina nya skor, H garvar högljutt åt ett Mr Beanavsnitt, M ålar omkring på golvet och försöker avleda stearinätande lille F.

Imorgon är det sista dagen för Bok & Bibliotek 2009, en plats för såväl möten som för iakttagelser. Snegla på oss -det är vi i turkost -eller ännu hellre, kom fram och prata med oss över en kopp kaffe.

Ny dag i morgon. Hoppas vi ses! Fram tills dess vågrät i soffan.
//MJe

Club Social och releasefest

Dag 2 på Bokmässan är till ända. Frillan är nu fixad, skorna är nyklackade -eller förresten det är de inte, dom är precis som dom är -som att tiden stått still sen 1985. Vi beger oss till Club Social för vår relasefest och hoppas möta dig där!

Kom och släpp loss med oss!
/M, F, M Je, M Jo, K, C, M K, C F

Första dagen på bokmässan

Jag hade tänkt skriva detta blogginlägg från vår monter på bokmässan, men det blev inte så. Av två anledningar. Dels hade vi fullt ös hela dagen med otroligt många intressanta samtal, frågor, föreläsningar, kaffedrickning, fördomsCV:n m.m och dels för att tele2 absolut inte ville att vi skulle ha tillgång till Internet. Vilket i och för sig inte är någon större förlust då mässans främsta styrka ligger i det mänskliga mötet. Kommunikationen.

Imorgon kör vi vidare. Då kommer bland annat Maria Gustafsson från MIKU och pratar om vad som skiljer olika generationer åt. Och klockan 17 startar vi vår förfest i montern där vi bjuder på mycket alkoholfritt bubbel. Senare på kvällen kör vi releasefest på Club Social där man kan skaka rumpan till 80-talsmusik, beställa en 60-talist i baren och så klart snacka med oss. Välkomna!

//F

Premiär!

Idag är det Premiär. Vår fina hemsida www.gtkus.se är upplagd där mer information om initiativet och dess vision finns.

Vi fick en kommentar om att våra inlägg ibland är naiva och jag fick en känsla att skribenten menade något negativt med ordet naivt. Jag tycker inte att naiv är en alltigenom dålig egenskap. Om ingen någonsin var naiv är det få strukturer som skulle förändras. Sen är det såklart så att den naiva sidan behöver blandas upp med lite realistiska tankar också - men om alla alltid var realistiska - hade vi då haft flygplan idag?

Det är inte en helt enkel värld vi lever i, det har det nog aldrig varit och kommer säkerligen heller aldrig att bli. Jag vill med det här inlägget lyfta att ingen i GTKUS ser sig som offer eller som vill ha allt serverat på silverfat. Vi är kämpar som tror att hårt arbete lönar sig. Vi vill utmana och ifrågasätta gamla strukturer. Vi vill vara med och utveckla samhället.

Är det naivt att tro att man kan förändra världen? Då får jag vara naiv, för jag tror att det är våra små handlingar som bidrar till större förändringar, oavsett om det gäller miljö eller arbetsklimat.

Nu är jag peppad att sprida GTKUS på årets bokmässa!

/M

Generationsmöte på bokmässan

Ett initiativ har tagits för att råda bot på det faktum att många ungdomar idag går arbetslösa samtidigt som en hel generation – 40-talisterna – snart går i pension utan att ha hunnit dela med sig av sin kunskap. Initiativet har namnet Get to know us Sweden och är en tankesmedja som vill verka gränsöverskridande mellan generationer för att skapa smidiga generationsväxlingar och ge utrymme för inspirerande generationsmöten.

Get to know us Sweden består idag av åtta 80-talister som efter flera års studier, varvat med extrajobb och ideella engagemang, ville ta sig in på arbetsmarknaden mer permanent. Detta visade sig inte vara helt lätt. Korta anställningsavtal, att vara överkvalificerad för sina arbetsuppgifter, att kunskap och kompetens inte tas tillvara då den inte har tillräckligt många ”år på nacken”, samt svårigheten att överhuvudtaget få ett jobb var några av de fakta de åtta möttes av.

– Detta skapade en frustration och vi upplevde det som att väldigt många företag är rädda för vad vi kallar ”den erfarenhetslösa individen”, det vill säga en ung person som ofta gjort mycket men aldrig varit fast anställd, säger Marie Alsér som är en av grundarna till Get to know us Sweden. Ur frustrationen föddes en vilja och ambition att göra något åt situationen.

Vill verka för kompetensutbyte mellan generationer
Sverige är idag ett land med hög ungdomsarbetslöshet. Enligt SCB uppgick andelen arbetslösa i åldern 15-24 år till 21,6 % under augusti månad. Vi står inför det faktum att 40-talisterna snart påbörjar sitt uttåg från arbetsmarknaden med all den kunskap som de besitter. Samtidigt som den yngre generationen kommer in på arbetsmarknaden med en annan kunskap och ett nytt sätt att agera.

– Vi vill arbeta för att öka kompetensutbytet mellan människor och generationer på arbetsplatserna och öppna upp för nya sätt att ta plats på arbetsmarknaden. På sikt leder detta även till ökad lönsamhet för företagen, organisationerna och samhället i stort, menar Marie.

Get to know us Sweden och bokmässan i samarbete
Get To Know Us Sweden tog kontakt med Anna Falck, VD på Bok och Biblioteksmässan, som genast blev intresserad av idén och det bestämdes att ett samarbete skulle inledas.

– Get To Know Us Sweden är ett bra initiativ med en viktig frågeställning som vi på bok och biblioteksmässan stödjer, säger Anna.

Konceptet lanseras i samband med Bok & Biblioteksmässan 2009 och under de dagar som mässan pågår kommer ett flertal olika aktiviteter att äga rum i montern. Bland annat kommer Hanna Larsson och Ada Wester från förlaget X-publishing att prata om generationsskiftet i förlagsbranschen och Thor Rutgersson att läsa högt ur sin bok ” Generation Y spelar teater”.

– Varje morgon kör vi ”sovmorgon” till klockan 12:00. Då tar vi det lugnt i montern, bjuder besökarna på morgonkaffe och berättar mer om oss själva. Dessutom har du chansen att fylla i ett fördoms-CV. Ett test som handlar om att ifrågasätta vårt sätt att kategorisera människor utifrån det årtionde man är född. Lite på skoj, lite på allvar, berättar Caroline Forssbæck som är programansvarig i montern.

I samband med lanseringen på bokmässan anordnas på fredagskvällen, från klockan 19:00, en releasefest på Club Social.

För mer information: Marie Alsér 0702 623 655, Caroline Forssbæck 0703 678 262, gettoknowussweden@gmail.com, www.gtkus.se. Eller besök oss i vår monter, F02:37

Spelar det någon roll?

Jag gick häromveckan till samma frisör som min syster går till. Utan att frisören vet om att vi är systrar. Efter en tio minuter säger hon "Är du syster till S?". Jag blir givetvis förvånad, för frisören borde ju ha väldigt många kunder per dag. Vissa som återkommer och andra inte. Jag var ju dessutom hos henne för första gången. Visst, jag och min syster pratar kanske likadant och har kanske samma tics för oss, men så lika? Nej.

Sedan kommer frågan som dyker upp lite då och då. "Är det du som är storasyster?". Till den här historien hör också att det skiljer fyra år på mig och min kära syster. Och att jag är lillasyster. Alltså fyra år yngre än henne. Den här frågan om vem som är äldst av oss började dyka upp redan när jag var 15-16 år. Jag tycker ju att fyra år borde synas, men det gör det alltså inte. Tidigare har jag inte tyckt att det varit så roligt att se äldre ut än min syster. De senaste åren har jag dock börjat acceptera att jag antagligen gör det för en del. Och det gör ingenting. För det första ser inte min syster så gammal ut. För det andra: spelar egentligen åldern någon större betydelse?

/ C

Utskriven och klar

Mycket snack om Bok & Bibliotek - självklart! Get to know us Sweden ska ju vara där!

Denna morgon ägnades åt att ordna våra fina skyltar till montern, gårdagen åt logga, kvällen kommer att ägnas åt förberedelserna för Get to know us Swedens Releasefest på Club Social - ja, mycket förberedelser är det. Det är det ju alltid så när man ska göra något man vill ska bli så himla bra och som man brinner för.

Denna morgon har dock inneburit något slags lugn - konstigt nog för jag vaknade med en känsla av att jag inte "hunnit" sova, som att jag precis gått och lagt mig och kommit på att jag glömt att borsta tänderna och var tvungen att gå upp igen - men det känns trots allt positivt, jag laddar för Get to know us Sweden på Bok & Bibliotek

Önskar er en fin dag.

/K.

Mmm, böcker!

"Bokmässa."
Bara ordet gör mig lycklig!
Jag har alltid älskat böcker. Av alla slag. Nya som gamla. Kanske mest gamla om jag tvingas välja. När jag bodde i Jönköping hade jag en lördagsrutin: först ett varv runt munksjön, sen frukost, sen en tur till marknaden för att köpa grönsaker, frukt och blommor och till sist ett besök på ett fantastiskt litet antikvariat där man kunde hitta riktiga pärlor...
Det är sällan någon vill följa med mig till bibliotek eller bokaffärer för det "taar ju sån tiiiid..!" Och det gör det, för det måste ju kännas rätt...
Först och främst måste det vara rätt namn. Sen rätt omslag, rätt baksidetext, rätt känsla i handen och om jag fortfarande är intresserad efter de proven måste det kännas rätt på de ställen som jag slår upp på måfå för att provläsa... Oftast går jag därifrån utan att ha köpt eller lånat någon bok alls, fast jag vägt och känt och luktat på säkert 30 stycken. Jag är en mycket kräsen läsare och köpare.
Kort sagt så älskar jag att vara omgiven av böcker. Finns det något bättre ställe att vara på då än på en bokmässa? Skulle inte tro det...

Kom och ge mig dina boktips i vår monter F02:37...

/MJ

vi syr våra egna kläder

snickrar på våra egna möbler. skriver våra egna texter. älskar neon. turkost. och lena ph när det begav sig. eller förresten -det gör JAG fortfarande. idag är det en hemma-lördag, bygger och pysslar med vår monterinredning, "snyggt skall det bli minsann". och lyssnar på http://www.youtube.com/watch?v=Ajn_PPss6Qo.

nu vet alla vad jag skall önska på releasefesten. välkommen med din önskelista. eller uppfyll den kanske redan ikväll. vi ses snart. live. /MJe

play that song, mr dj!

Jag var en blandbandare i min ungdoms år. Jag köpte storpack med kassettband och spolade fram och tillbaka, spelade in, tog tid exakt på sekunden för att en låt inte skulle avbrytas för tidigt.
La omsorgsfullt många timmar på att klippa och klistra och skriva konvoluten.
Snart hade ingen kassettbandspelare hemma längre, så då blev det blandskivor.
Jag älskar det fortfarande och jag vet inte hur många blandisar jag gett bort.
Fyller du år och känner mig, så är chansen stor att åtminstone en av presenterna är en blandskiva.

På fredag 25e september har GTKUS releasefest på Club Social, Magasinsg. 3 i Göteborg.

Du får klottra i vår associationshörna, beställa en 40-talist i baren eller bara snacka med oss.
Du får också lyssna på den senaste musikblandningen med skönaste musiken vi satt ihop och dessutom chans att vinna den på skiva! En blandskiva! Gissa vem som gör den?

Spendera kvällen med oss - du är varmt välkommen!

Min hjärna är som en googleträff

I en sökning på Google idag skulle du hitta mig, mina tankar, idéer och känslor om du skrev något av följande ord i sökfältet:

Bok & Bibliotek 2009, Höstglad, Matlåda, Pirr i magen, Jobb, jobb, jobb, Monterprogram, Affärsplan, Projektledning, Cykla, Projektansökan, Trevliga möten, Okoncentrerad, Kvällsjobb, Heldagsjobb, Drivkraft

Det är mycket på gång.

I tisdags hade jag, C och K ett mycket inspirerande möte med Peter Gaestadius på Svenskt Näringsliv vilka just nu uppmärksammar frågan om ungdomsarbetslösheten. En av de frågor som var drivkraften då vi i Get to know us Sweden började formalisera oss under våren. På Svenskt Näringslivs hemsida finns en intressant artikel att läsa om hur Las får ungdomar att tappa framtidstron. Artikeln baserar sig på en undersökning av Svenskt Näringsliv där man tittat på ungas framtidstro i Sverige respektive Danmark. Vad ska man säga? Det finns inte så många andra sätt att tolka siffrorna, där 9 av 10 svenska ungdomar känner oro inför framtiden och att få ett nytt arbete, än att Sverige har en lång väg att vandra för ett samhälle där både unga och äldre känner sig delaktiga.

Sen har vi ju en del annat på gång som ni kanske förstått vid det här laget. Bokmässan stundar och nu börjar vårt monterprogram ta form. Där kommer ni bland annat att kunna lyssna på författaren Thor Rutgersson som läser och berättar om sin bok ”Generation Y spelar teater”. Vi kan även presentera Carl Sundsvik och Gustav Bates från Tänk som pratar om asymmetriska konflikter och påminner om oss att vi alla är människor (och att vi därmed har våra fel och brister).

Ett uppdaterat program hittar ni på bloggen innan Bok & Bibliotek kör igång nästa torsdag. Då kommer ni även kunna spana in vår alldeles färska hemsida som vi lägger sista arbetet på under helgen.

Nu tror jag minsann att det är dags för lite lunch. Därav ligger Matlåda högt upp på min träfflista.

So long friends.
//F

Barn?

Under senaste månaderna har jag fått frågan flera gånger i inledningen på möten. Vi har suttit och pratat lite allmänt om ditten och datten så där som man gör när man känner lite på varandra innan man kommer till kärnan av mötet. Då har jag fått frågan där tonfallet går upp lite på slutet "Har du barn?" och det känns nästan som att de förväntar sig att jag ska säga "Ja, flera stycken" eller nåt i den stilen...

För mig är det så långt bort fast ändå inte. I och med denna anhopning av frågor sista tiden så inser jag ju att omgivningen inte skulle tycka det var konstigt. Men i mina ögon är jag fortfarande på tok för ung för att ta hand om ett barn, en liten varelse som helt plötsligt är superberoende av vad jag gör och är.

Well. Det var en liten betraktelse. Om att jag ser ut att kunna vara en mamma. Det gör mig både lite stolt och rädd på samma gång.

/M

Mitt nya liv. Del 2

Ja, nu har det gått en hel vecka av mitt nya liv. Som någon kommenterade på mitt förra inlägg så är medveten avtrubbning faktiskt en bra idé. Jag gillar det! Och rekommenderar det till alla som har för mycket runt omkring sig som spretar åt alla håll. Där irritationen och frustrationen är ett faktum när det inte blir som man vill. När man känner sig liten. När man tycker att ingen lyssnar på ens bra idéer som bubblar ur en. Att fokusera på färre saker och låta saker och ting bero fungerar bättre än jag trodde i mitt nya liv. För till slut verkar det ändå gå åt det hållet man vill. Bara man har tålamod och är lite avtrubbad till en början. Inte börja vifta med armarna med detsamma. Visst, jag släpper ju inte allt. Men det jag just nu inte hinner och som jag inte kan påverka tar jag till mig, men samtidigt håller jag en avtrubbad profil. Det har gjort mig mycket mer fokuserad och saklig på de saker jag gör. Och jag känner mig mer nöjd med resultaten.

Under veckan som har gått har jag dessutom lagt till ytterligare en sak i mitt nya avtrubbade liv. Nämligen musik. Tillägget underlättar inte bara att jag bli mer avtrubbad, jag blir dessutom glad. Vad gör det om något inte går exakt den linjen jag vill när jag har en bra låt på? Allt går ju så mycket lättare!

När jag stod och lagade mat igår så slog det mig att jag antagligen inte är avtrubbad egentligen, jag har bara kommit i fas med vad som är möjligt i mitt vardagliga liv. Jag kan inte förändra allt. Och det kan banne mig inte bli som jag vill jämnt och ständigt. Hur skulle det ha sett ut egentligen? De höga kraven kan jag ju inte gå runt och ha gentemot min omgivning!

/ C

Bara människa

Alla är vi människor. Ingen är felbar. Det är skönt att säga detta till sig själv ibland. Man får erkänna och gå vidare. Reparera om det går. Det bästa är att ta nya tag och fortsätta. Och nya tag behövs hela tiden. Och det är kul att ta tag i saker.

Nu är det snart dags, Bok & Bibliotek 2o09. Get to know us Sweden förbereder och förbereder. Vi ses snart!

/K.

Ovisst? Javisst!

För att anknyta till gårdagens bloggerska. När det nalkas höst brukar jag bli sugen på att sticka. Va?, undrar ni nu, och scrollar som hastigast ner till inlägget under. Det handlade det väl inte om? Nja, inte direkt. Men jag känner också nu att jag har många lösa trådar, mycket i huvudet -mycket i görningen. Många trådar -men ingen är röd.

I och för sig ganska logiskt - jag är inte överförtjust i rött. Privat får det bli en halsduk i grönt, lila och grått. Och en strimma orange också kanske? Businessmässigt klär jag mig gärna mer i rött.

För snart faller bitarna på plats och jag kan ana en helhetens höst. Det är hemskt spännande att allt inte går i rött just nu. Ovisst javisst, men visionärt och NYTT.

Sticka hinner man alltid med. Lika mycket som man alltid hinner med att träna minst två gånger i veckan...... Skärpning Jag.
//MJe

dessa fördomar

Sitter med flera olika projekt parallellt och pluggar dessutom halvtid... Så precis som mina tankar är väldigt splittrade just nu, finns risken att det här inlägget blir detsamma.

Ikväll håller jag min första egna föreläsning på egen hand. Jag har ännu inte hunnit bli riktigt ordentligt nervös, men det kommer kanske. Eller så uteblir det, jag kommer prata om grejer jag väl känner till nämligen... då finns det liksom ingen anledning att bli nervös och kallsvettig.

Häromveckan såg jag en dokumentär på TV som delvis innehöll några av de mest inskräkta 40-talisterna jag sett. Man har ju hört diverse smyg-rasism och oförståelse från den äldre (och yngre?) generationen tidigare, men här var det varken smyg eller ens försök till förståelse... Jag undrar när det kommer sluta? Hur kan man på allvar tycka att någon som har en annan hudfärg eller kommer någon annanstans ifrån är mindre värd än en själv?
Vi i GTKUS ska ju försöka sticka hål på lite fördomar gällande generationer framöver, men ibland får man faktiskt bara vatten på sin fördomskvarn...

Ikväll blir det sticka hål på lite 'sanningar' också. Men det går inte om inte personen är villig att vara öppen för nya tankar och ändra sitt synsätt. Undrar vilka 'föråldrade' tankar vi kommer anklagas för om trettio år?
Fördomar är väl bra på det sättet att om man är öppen för det så leder utmaningen att sticka hål på dem förhoppningsvis framåt och till nåt nytt. Är fördomar verkligen fördomar om man är villig att ändra på dem? Och måste det vara så dåligt med fördomar isåfall? Det är ju ett väldigt negativt laddat ord...

Hur som helst - jag sätter på den här gamla dängan och inväntar kvällen.

Böcker, böcker! Den 24:e smäller det.

Det är inte bara julafton som inträffar den 24:e i år. Den 24:e september är det nämligen dags för året Bok- och Biblioteksmässa på Svenska Mässan i Göteborg.

Har du aldrig varit på Bok- och Biblioteksmässan? Tycker du överlag att mässor är trist, och tråkigt och alldeles, alldeles fruktansvärt? Tänk om. Jag tillhör själv kategorin mässhatare. Gillar inte dunka i ryggen, sälja i en konstgjord miljö och bära hem på kassar tunga av broschyrer. Men Bok- och Bibliotek är annorlunda. Kanske för att alla är där. Man får bryta sig fram mellan bokbord, bokentusiaster och förlag. De litterära kändisarna myllrar runt (nej, Arn kommer inte i år heller) och jag dricker gratiskaffe och spanar. Om man kanske skulle hälsa på Bob Hanson? Fast det vågar jag inte. Så jag köper hans senaste diktsamling istället. Jättebilligt. I år är Get to know us Sweden med och hottar upp mässan. Vi finns på andra våningen i monter F02:37.

Men innan dess är det lita att stå i. Här ska byggas monter, tryckas flyers, fixas klubbkväll, skrivas ansökningar och så vidare. Well, vad ska man säga? In i dimman! Vi ses på Bok- och Bibliotek 2009!

//F

Farmor och rutin

Detta inlägg dedikerar jag till min nu döda farmor. Det är ett inlägg som tar mig tillbaka ända till barndomens badplaskande i badkar och toalettbesök. När jag var liten bodde jag mycket hos min farmor och vissa minnen är starkare än andra. Farmor har alltid betytt mycket för mig och förra året när jag packade upp en flyttlåda hittade jag ett handskrivet (!) brev från henne från tiden när jag bodde i Kanada. Det var så vackert formulerat och den kvällen packade jag nog inte upp fler saker.

Det är det här jag avskyr mest med livet. Jag vill helst behålla alla mina nära och kära hos mig för alltid. Farmor och Gammelmormor var två tanter jag gärna haft hos mig nu och idag. Jag skulle frågat dem hur det var på deras tid, hur de skulle gjort i vissa frågor. Så mycket klokhet de där tanterna satt på. Det var bland annat min gammelmormor som efter bara två dagars förhållande såg i mina ögon att jag träffat en mycket speciell person, min H.

Vad jag vill dela med mig av idag, är en skrift som alltid hängde i farmors badrum, så att man kunde se den varifrån man än stod/satt/låg. Skriften är skriven av min farfar och kanske är det så, att det är svårt att leva som man lär. Han arbetade ihjäl sig innan jag hann träffa honom.

Det är inte det viktiga här och nu, det här skrevs för mer än 50 år sedan och gäller fortfarande. Min faster undrade när hon var liten vart sjön ”Rutin” låg – hur svarar man på det?

Klyschigt eller inte – här är den i alla fall och för mig har den ett större värde än rent innehållsmässigt:

Drunkna inte i rutin, bevilja dig skapande pauser.
Försök bli förnöjsam, illusionsfri, tolerant och vänlig.
Få inte begreppet plikt och ansvar på hjärnan. Ingen är oumbärlig.
Lär dig säga NEJ.

(den handskrivna texten hängde inramad med röd tejpram och texten skyddas av någon tjock plastfilm. Idag finns originalet i mitt föräldrahem!)

Jag tycker i alla fall att det verkar sunt och ska (trots inlägg om "full fart spar tid" försöka leva efter min farfars ord, även om han själv inte gjorde det. Nån måste ju örsöka föra visionen vidare :)

/M

Mitt nya liv

Jag vill spinna vidare på M:s och F:s inlägg för idag har jag nämligen börjat ett nytt liv. Jag har ofta hört att jag har tålamod och är strukturerad, men jag har de senaste veckorna insett att allt det nu är ett minne blott. Viljan att tänka nytt och effektivt är borta. Fantasin likaså. Antagligen var det därefter tålamodet och effektiviteten försvann också. Naiviteten är borta, frustrationen har tittat fram och jag är ibland så arg så jag vill gråta. Och det var i eftermiddags det slog mig. Runt halv fyra. Från och med nu ska jag vara avtrubbad. I mitt nya liv ska jag sluta tänka lite för ett tag. Bara göra det jag ska. Inte ifrågasätta. Lugna ner mig lite. Stanna upp. För det är först när jag är lugn i sinnet igen som idéerna kan sätta igång på nytt. Som slår mig i huvudet och får mig att gå igång igen. Med vilja och hopp att kunna förändra.

/ C

Då var det dags

Nu ska jag göra något jag aldrig har gjort förut. Starta eget företag. Oj, det ska bli så roligt, men ack lite nervöst...

Hörde på radion i morse att fler än någonsin startar företag nu. Detta på grund av lågkonjunkturen. Majoriteten av de som startar företag är ungdomar och då konstaterades det att detta var på grund av att det är inom denna grupp där arbetslösheten är störst.

Jag vet inte. Jag har hur mycket som helst att göra. Och nu ska jag se till att tjäna lite pengar på att göra en massa saker också. Saker som jag tycker är väldigt roliga. Det är nog därför det är både roligt, spännande och en aningen nervöst.

Tack för att jag får chansen - nu är det dags att ladda!

/K.

Pärlat...som aldrig förr.

Jajjemän, idag har jag pärlat som aldrig förr. Eller i varje fall trodde jag att jag skulle göra det. Men det kan inte bli som förr. För egentligen var det hela ganska misslyckat. Men kul. Kreativt, kul...men inte som jag tänkt mig. Så kanske jag kan uttrycka mig.

1. Nej, min lille F är fortfarande närmare bebis än barn, och kan inte sitta vid köksbordet och pärla tillsammans med mig i ett underbart "mor & son ögonblick". (Mitt i all röra tänker jag också, ve och fasa, att det nog inte ens gör något om han får i sig några av de små pärlorna som jag har tappat på golvet -de är ju föööör små för att sätta i halsen. Tja, de kommer väl ut den naturliga vägen helt enkelt...)
   
2. Paus i produktionen. Min sambo VILL ha reklam. "-Det är faktiskt trevligt. Det kommer du att märka nu när du är hemma mer".


3. Mina fingrar har inte bara blivit större och tjockare, utan även otroligt mycket fumligare. Utfallet blir att jag tre av fyra gånger får liksom skaka/rulla fast pärlorna på plats. (För att återknyta till tidigare bloggare så skulle jag därför vilja efterlysa "pärlplatta deluxe".

Ja, vi får se vad som händer med min skapelse. Vi har just nu en vild debatt hemma huruvida vi skall ha reklam eller inte. Stackars brevbärare. Ingen kontinuitet alls.

Jag skulle ju kunna skriva, här bor Familjen J istället då. Gör om, gör nytt. Huvudsaken är att göra i alla fall. Vad har ni gjort i helgen? //MJe

teknik-dygnet 2009

Ungefär en gång per år köper jag nya teknikprylar. Och ofta brukar det falla sig att jag gör det under samma vecka, eller som i år under nästan samma dygn (det var väl kanske 27 timmar emellan och inte inom 24 timmar...). Men, lite som att dra bort ett plåster - om man lägger ut den där massiva klumpsumman pengar på ett dygn så känns det inte lika jobbigt... (?).

Förra året var annorlunda, för då fixade force majeure (läs: klantiga jag) att jag var tvungen att köpa två nya tangentbord (om det nu räknas till regelrätta teknikprylar) eftersom jag av misstag hällde vätska på dem, och jag införskaffade dessutom en ny dator efter att ha spillt en kopp varmt kaffe över min laptop. Flera utspridda teknik-utgifter det året alltså.

Nu har jag köpt en skrivare och en ny mobil. Min sparpengshög har minskat drastiskt under senaste dygnet. Jag räknar dock med att det ska dröja innan jag behöver införskaffa mobil eller skrivare igen. Jag gillar nämligen inte att uppgradera bara för att. Vissa ser en sport och ett nöje i det, det gör inte jag. Vilket gör att jag bör se till att jag är nöjd med det jag köper.
Men vad gäller min nya mobil är jag fasiken inte säker... Är det bara ovana? Jag saknar min gamla knappsats och meny? Kan jag lära mig tycka om den här? Jag var visserligen inte så nöjd med min gamla heller... på senare tid har den absolut inte varit nåt att hänga i julgran och idag råkade jag dessutom göra sönder hela batteriluckan (heter det så?) som en sista dödsstöt liksom...
Men jag vill så gärna vara nöjd med min nya. Det började med att jag avskydde alla ringsignaler och fick panik och valde att både sms och ringsignal bara skulle vara vibration. Då ville jag ladda ner en ringsignal (jag vet precis vilken jag vill ha!!) men då gick det inte via mobilen. Headsetet trillade ur örat även om jag satt helt still och knapparna...är de inte lite små? Kom igen telefonen! Jag försöker verkligen gilla dig här!

Nå, nu har jag svamlat nog om nya och gamla teknikgrejer.

Jag älskar förresten att de nuförtiden har senior-anpassade mobiltelefoner och att det finns kurser i mobilanvändande!

pensionärsmobil deluxe!

Jag erkänner

Avtrubbad.

Inte jag, aldrig jag. Jag som är så nyfiken och alert. Alltid vill upptäcka nya saker, har överskottsenergi för två och kan aldrig sluta komma på nya idéer. Vadå avtrubbad?

Under skrivandet av min och M:s magisteruppsats gjorde vi en intervju med en man som tidigare varit en ”jobba 80-timmar i veckan, tjäna massor av pengar, men har inget liv”-typ. Nu hade han bytt karriär. Hamnat på en lugnare plats, sökt sig ut på landet för att jobba med händerna. På ett annat företag, ska sägas. När han började på det nya företag hade han massor av idéer om hur man skulle kunna göra saker på andra sätt. Efter år var idéerna borta. Puts väck. Han hade blivit avtrubbad, formats av verksamheten.

Min högst personliga åsikt och reflektion är att det finns väldigt många avtrubbade människor omkring oss. Mig själv inkluderad. Ibland glömmer jag till och med bort att andas, det är sant! Jag glömmer också bort att njuta av cykelturen till jobbet, roliga vattenpölar, solen, alla fina människor på stan, mina vänner, min pojkvän etc. etc. Jag jobbar på, effektiv och ja, jag måste erkänna det, avtrubbad.

Ibland behöver man ett slag i huvudet. Hårt så det riktigt tjongar till.

Tjong!

Plötsligt ser man världen med lite andra ögon. Vakna ögon. Plötsligt kommer energin, idéerna, kreativiteten tillbaka. För de har inte försvunnit utan vilar bara en liten stund.

Det viktiga, tycker jag, är att inte vakna upp för sällan. Då är det risk att man hamnar i koma. Och då är det betydligt svårare att vakna upp. Då krävs mer än ett hårt slag. Då behövs livsuppehållande åtgärder. Och sånt är det inte säkert att din omgivning har tid med.

//F

En kvällslig fundering utan ambition att vara världsomvälvande

I somras när jag besökte mina föräldrar myntade min far ett nytt begrepp: "Smack, smack så är det klart" (med ett kort "a" i "klart"). Han har även myntat mottot: "Full fart spar tid". Behöver jag säga att de båda "sägen" redan är klassiska i min familj?

Äpplet faller inte långt från trädet. Kanske är det inte så konstigt att jag försöker vara så sjukt effektiv jag bara kan - som att i väntan på lunchen plocka upp datorn för att kolla en sak så jag kan svara på ett sms - vad gör man inte för ett gott värdskap? Samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till min fars myntningar. Jag har ju till viss del, min sambo skulle säkert säga till stor del, apat efter och beter mig ungefär som innehållet i de båda meningarna. Samtidigt inser jag ju att det inte kan vara speciellt hälsosamt att under en längre period leva såhär - alltid vara igång och ha nya saker att göra. Och knappt hinna avsluta innan nytt påbörjas.

Men.

Det är ju så roligt! Hur ska jag kunna stoppa när hela min kropp skriker efter mer? Kanske behöver jag bara kanalisera det hela och veta när det är "smack smack" och när det inte är det.

Jag vet inte, jag bara vet att just nu händer det otroligt många saker och det är skitkul och då kan jag liksom inte hejda mig. Det går av bara farten och jag märker inte riktigt om andra kanske håller en lägre hastighet...

Någon sa till mig att min ivrighet kommer att avta med åldern. Att även jag kommer att inse att "det där är redan prövat" eller "ja vi testade det där en gång utan vidare bra resultat". Jag hoppas verkligen inte det. Jag vill fortsätta vara ivrig, nyfiken och kanske också en smula naiv.

Jag tror att det är tre egenskaper man kan utveckla världen med. Typ. "Smack smack så är det klart" eller varför inte "Full fart spar tid". (Tills den dagen då full fart bidrog till en miss som i sin tur bidrog till en missad deadline?)

Nu ska jag sova. Tid för reflektion!

/M

Möten i morgon?

Fråga:
Den nya generationen Y öppnar dörrar med nya sätt att tänka och skapa möten. Hur tror du deras syn kan påverka framtida möten?
a) Deras ökade tekniska kunskaper och kreativitet skapar mer segmentering. I framtiden delas kongresser in mer efter var man bor, vad man har för intressen och mål på jobbet.
b) Generation Y kommer att frammana fler videokonferenser och antalet riktiga möten minskar därför.
c) Inget är nytt under solen. Mötesvärlden fortsätter ungefär som vanligt.

Om jag skulle svara så tycker jag svar A passar bäst av de tre för videokonferenser känns redan lite passé och självklart kommer det bli något nytt under solen i framtiden. Om vi pratar framtid längre fram än nästa vecka. Men samtidigt tror jag inte var man bor har så stor betydelse och som en tidigare bloggare skrivit om digital nomads så spelar ju platsen man sitter och jobbar på ingen roll direkt längre (beroende på vad man jobbar med vill säga). Men en viss segmentering tror jag på när det gäller mål och intressen. Ja, vad tror ni?

Det här är en fråga ur en tävling i tidningen Kick Off och om ni vill svara på alla frågor (som handlar om möten i framtiden) och även läsa deras "facit", så hittar ni det här.

/ C