Nyhetsbrev #1

Get to know us Sweden

Du håller nu premiärutskicket av Get to know us Swedens nyhetsbrev i din hand (eller så ligger det och glänser på din datorskärm). Troligen gör du det för att du har stött på oss, dvs. Get to know us Sweden, i något sammanhang under 2009. Vi har fått en kontakt, skapat en relation, och nyhetsbrevet är ditt!

För dig som förbryllat kliar dig i huvudet och tänker ”Vilka var nu det där..?” så ska vi hjälpa dig på traven. Get to know us Sweden är en nybildad tankesmedja som verkar för smidiga generationsväxlingar och fler generationsmöten. Klart som kristall. Men vad gör vi då? Under vårt första halvår har vi hunnit med mycket, bland annat att medverka på Bok- och Biblioteksmässan 2009, föreläsa i diverse sammanhang, arrangerat vår första fokusfrukost på temat 80-talister på arbetsmarknaden (fler fokusfrukostar kommer under våren – håll ögonen öppna!) och självklart är vi med och tävlar i affärsplanstävlingen Venture Cup.

Så vad händer i vår?

Get to know us Swedens workshop för att smidigare generationsväxlingar finns nu att köpa. Produktblad hittar du på vår hemsida efter årsskiftet. Spännande samarbetspartners skapar dynamik i produkten!

Get to know us Sweden initierar ett samarbete med Thor Rutgersson som har skrivit boken ”Generation Y spelar teater”. Delar av boken kommer att sättas upp och förpackas med förläsning och paneldebatt på ämnet. Kanske blir premiären på Almedalsveckan?

Get to know us Sweden samarbetar med Processrum och 4YouConsulting på temat demokrati. I anslutning till valet har gymnasieskolor möjlighet att arrangera demokratiutbildning baserat på upplevelsebaserat lärande. Arbetsnamnet är ”Klart du kan välja!”. Bloggen läggs upp i januari.

Det var lite av allt. Vi jobbar på, enträget, för att vi vet att generationsmöten är viktiga. Och det är viktigt att vi lyssnar på varandra och förstår varandras olikheter. Julafton är ett bra tillfälle att öva på sådana möten.

God Jul och Gott Nytt År!

Önskar Get to know us Sweden
www.gtkus.se


ps. bloggen tar semester över jul- och nyårshelgerna och återkommer när allt lugnat ner sig, granen är utkastad, sista glöggen drucken och endast smulor av pepparkakorna finns kvar.

Snart, snart jul

Spring, spring, spring, det börjar lida emot jul. Fort, fort, fort måste allt arbete klaras av, julklappar köpas in, julmat lagas. Själv har jag lagt lite vikt vid detta (med undantag för det där med arbete möjligtvis). Jag gör som jag brukar, skiter lite att julen börjar närma sig. Lite bortskämd eftersom jag fortfarande är ett barn hemma hos mamma och pappa på julafton. Jag och min syster hjälper självklart till att fixa så gott vi hinner, men det största lasset drar mamma och pappa. Granen huggs, skinkan griljeras, jullakanen läggs i sängen. Själv dimper jag ner dan före dan och myser ner mig med glögg i soffan. D far åt ett annat håll, till sina föräldrar, där proceduren är liknande. Poff! ner i soffan.

Jag funderar på det där när man blir vuxen "på riktigt", och tänker att det kanske är den dagen man själv får barn. Då man känner att man har något man måste prestera inför julen.

Om en vecka är det julafton. Då blir det inget blogginlägg. Därför passar jag nu på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

//F

Styrelsemöte

Piuh, mitt första styrelsemöte med GTKUS är avklarat. Det var ett av de mysigaste möten vi haft, med ett julbord bestående av gröt, sill, limpbröd, vörtbröd, rödbetssallad, smörgåsgurka, soja-köttbullar och såklart glögg.

Vi konkluderade våra aktiviteter under 2009 och vilka aktiviteter tankesmedjan ska genomföra under 2010. Det ser ljust ut och känslan var väldigt optimistisk när de sista lämnade salen vid halv nio-tiden.

Förövrigt har jag haft fjärilar i magen mest hela veckan. En stor del av mitt liv ligger nu i andra människors händer, något jag alltid tyckt är jobbigt. Jag vill själv kunna bestämma hur, var och när. Men nu får jag släppa taget. Kanske en del av terapin jag behöver för att släppa kontrollbehovet.

Apropå generationsmöten så mottog jag idag två fotografier på vår lilla katt S från när hon var så liten att hon rymdes i en sko - det ser ut som att hon lekte att den var en båt och hon var på väg över något stort hav. Det är drygt sex år sedan och hon är nu en vuxen katt - men vilket barnasinne hon har kvar sen, här kan det ibland se ut som värsta kaoset när hon varit i farten. Jag önskar att alla hade kvar lite av sin lekfullhet och oallvarsamma sida även när man växer upp. Att kunna lattja lite mer i tillvaron, inte alltid vara så stela. På nåt sätt känns det som att den sidan av människor försvinner lite för varje dag som går. Och är endast privilegierat några få att få ha kvar.

Så. Behåll de finurliga barnsliga egenskaperna.

/M

Generationsmöte med en av de yngsta

I vissa sammanhang uppfattas jag som att vara del av den yngre generationen. Idag har jag upplevt ett för mig annorlunda generationsmöte med en som är del av en ännu yngre generation. Nämligen den generation som inte ännu är född.

Mötet var väldigt känslosamt, varmt och hjärtligt. Den verkade tycka om det och likaså gjorde vi, även om utbytet av tankar och idéer nog inte riktigt var det ultimata. Men den sa till oss "Här är jag" precis som alla som är redo att kasta sig ut i världen, i arbetslivet, i nya projektet, den nya satsningen.

Det spelar därför ingen roll vilken generation man tillhör, det som spelar roll är hur mötena tas tillvara. Hur man kan dra lärdom av varandra. I hjärta och hjärna.

/ C

En tankesmedja

Get to know us Sweden - en tankesmedja för smidiga generationsväxlingar och fler generationsmöten.

Året 2009 börjar lida mot sitt slut. Jag är hemskt glad att ha fått möjligheten att få reflektera över diverse saker som hänt, funderats på och så vidare under detta år. Det är nu dags att hämta lite energi och sätta igång inför arbetet nästa år som är nästa årtionde på detta sekel. Spännande. Jag har lärt mig massor detta året. Nästa år kommer jag säkerligen att lära mig ytterligare saker och det är jag glad för. Men nu önskar jag mig en paus.

Jag önskar därför er alla en god jul och ett gott nytt år - så ses vi åter 2010 - på ett eller annat eller nytt sätt.

Eder K.

Statusuppdateringar

Okej...sociala medier av typ facebook och twitter. Jag är helt klart, utan tvekan och självklart med på att alla ska få uttrycka sin åsikt. Men snälla någon, upplys mig med vad som är vitsen med att berätta vad man har på sin smörgås..? Jag tänker att om jag bara får veta hur tankegången är hos personen som känner ett behov av att uppdatera sin status med denna information, så kanske (kanske) jag kan förstå och acceptera...

/MJ

Föredömligt självförtroende.

Var på livets väg inser man sina begränsningar, när "lär" man sig vad man inte är kapabel att göra, vad man är bra på eller vad man inte är bra på?

Kan så säga att jag dagligen genomför fältstudier på den yngre generationen -min son F-N. Jag slås av vilket otroligt självförtroende den lille mannen framför mig har. Jag ler inombords och blir helt upprymd av känslan, men kan också ibland bli ledsen när jag tänker på de kommentarer som skulle kunna slinka ur min mun. Men framför allt - en successiv radering av självförtroendet och att han inom några år kanske inte längre tror att det han gör är rätt.

För idag är det bara pang på rödbetan, och lätt som en plätt som gäller. Han lägger de små pusselbitarna där de stora skall ligga. Klart att de passar -det finns gott om plats i "hålet"ju. Biter mig i tungan när jag är på vippen att säga -Nämen, lilla gubben, den passar ju inte där. Men det gör den ju visst. Den passar ju gott och väl.

Sen att konstruktionen av pusslet i sin helhet inte går ihop struntar han ju fullständigt i, han är ju redan på väg till nästa projekt. En pusselbit har han ju redan kirrat.

Jag ser det varje dag. Jag bitar mig i tungan varannan gång. Jag håller tummarna för att han alltid kommer tro på sig själv lika bra som han gör nu.

Ett sådant föredömligt självförtroende. Önskar mig själv färre begränsningar i julklapp.
/MJe

En nobel fest

Igår gick Nobelfesten av stapeln i Blå Hallen i Stockholm. Det är helt fel att säga "alla var där" för vi var många som inte ens var i närheten. Jag tänker inte ge mig in på några djupare reflektioner kring Nobel, Nobelpriserna och Nobelfesten. Jag tänkte däremot ägna några rader att reflektera kring Nobelfesten ur ett generationsperspektiv.

Vi börjar med huvudpersonerna, nämligen Nobelpristagarna. Ofta med gråa stänk i håret och vältänkta pannor. Kan det vara så att upptäckter, visdom, det mästerliga skapandet kommer med åren? Jag är övertygad om att vissa upptäckter kräver många års forskning och eftertanke. Vissa böcker tar säkerligen många år att skriva och språket utvecklas säkerligen i och med att fler böcker har avverkats. Men kan åldern på Nobelpristagarna också bero på Nobeljuryns ålder? Jag är konspiratorisk och tror på en koppling.

Sen kommer vi till Kungafamiljen. Vickan och Madde i sina omskrivna klänningar (Carl Philip har jag faktiskt inte ens sett ett foto på sen gårdagkvällens festligheter). Här har vi goda exempel på unga människor som sedan tidig ålder har fått frotteras med äldre generationer. Och vilken chans att få ställa alla, alla frågor när man sitter bredvid alla dessa spännande människor.

På Nobelfesten medverkar ju även många studenter. Vilka placeras i skuggan, bakom pelarna, tillsammans med varandra. Generationsmöte = obefintligt?

Om jag ska konkludera min reflektion så skulle det låta något såhär: Nobelfesten som sammanhang torde vara ett utmärkt tillfälle för generationsmöten. Tyvärr känns arenan alltför segregerad och den, på år, baserade erfarenheten hyllas som det allra mest utsökta. Med undantag för prinsessornas klänningar då.

//F

Goodbye gas-spis!

Inom inte alltför många år (är det 2010 som är slutåret?) ska alla gasspisar bytas ut i hela Sverige. Jag måste ringa ett nummer och någon ska komma och ge mig en ny spis. Som inte är en gasspis. Min kära bra gasspis. Men det är ju bra också såklart. Det är bara det att jag kommer sakna den. Gasspis är charmigt. Och dessutom ypperligt välfungerande.

Häromdagen kom jag på mig själv med att vara tokigt trött på min compact-living-lösning till dusch i mitt badrum. Det är en dörr med ett hål i som man öppnar upp för att få en liten yta till dusch, men i infällt läge är det ett handfat där alltså duschkranen också är en handfatskran. Jag har inte störts särskilt mycket av detta ända sen jag flyttade in. Men häromdagen blev jag alltså lite trött. Jag vill ha ett ordentligt badrum, tänkte jag. En duschkabin som vanliga människor. I mina vildaste drömmar ett stort badkar. Men duschkabin blir alltså alldeles bra. Jag vill kunna röra mig åtminstone lite i mitt badrum. Jag vill kunna hänga upp mina handdukar nånstans utan att badrummet känns som en djungel.

Jag är mitt emellan att göra iordning i min lägenhet ordentligt och att faktiskt försöka hitta nån annanstans att bo. Kanske är det tid? Kanske har jag gjort min period i den här lyan? Det enda är att jag inte kommer kunna hitta nåt ställe som jag ändå tycker om för en sån här billig peng.
Alltid dessa pengar som spelar roll på ett eller annat sätt... Och drömmen om bostaden. The Bostad. Som jag längtar (ibland) tills det är du och jag.

/ CF.

Transkribering och bokföring

Så. Efter ett tag infann sig disciplinen med transkriberingen av lördagens fokusfrunch (frunch=svenska för brunch). Hälften gjort och således hälften kvar, suck. Annat var det för två år sedan när magisteruppsatsen skrevs för fullt. Tio intervjuer transkriberades av bara farten och nu hade jag svårt att få till en halv. Eller det var i och för sig som två intervjuers längd. Så med andra ord har jag en dags jobb kvar med detta.

Nåväl, nu var det ju väldigt intressanta saker att transkribera. Om arbetsmarknad och arbetslivet. Om villkor, för- och nackdelar med facket, om rättigheter och skyldigheter. På sjukhuset, på sjön och i idrottsvärlden.

Inom en inte alltför lång tid kommer vi, GTKUS, att publicera rapporter och då kommer innehållet i det jag skrivit idag att bli offentligt. Det ser vi själva väldigt mycket fram emot. Hoppas att ni som läser också gör det. Ett komplement till Kairos Future som pratar om. Vi pratar med och vi är de som KF pratar om.

Jag har dessutom tagit ett beslut idag. F ringde och berättade om hur svindlande skönt det var att lämna bort sin bokföring att hon sålde in det till mig också. Nu ska jag bara hem och skriva ut alla fakturor, kopiera alla kvitton, fixa alla verifikationer och transaktioner och lämna över till erfaren revisor. Piuh!

That´s all for now.

/M

Kommentarer

Nu har jag för femtielfte gången bestämt mig för att inte läsa kommentarer som har skrivits till artiklar och dylikt i tidningar och så vidare. Såvida jag vet från början att jag kommer bli irriterad och det vet jag ofta att jag kommer bli. Jag känner igen känslan innan, lite sugen är man allt på att läsa vad personer tycker och tänker om det jag precis har läst. Fast att jag vet med största sannolikhet att det säkert står något som får mina öron att ryka till.

Jag är inte emot kommentarer där personen har olika åsikt eller värdering gentemot mig. Absolut inte, jag tycker om när personer säger vad de tycker. Kan de argumentera bra för sina åsikter gillar jag det skarpt. Men, problemet för mina rykande öron är att det finns en andel av de som kommenterar som tycker och tänker skarpa saker helt utan grund. Där de skyller på någon eller några varför det är som det är. Helt utan en sann anledning och gärna med en twist av dubbelmoral. Det är de som brukar ha en väldigt bestämd åsikt och som har drastiska lösningar på problemet. Eller så är det personliga påhopp på en tidigare kommentar, vilket jag tycker är lika illa.

Det jag har märkt i vår lokaltidning är dock att det verkar vara samma personer som skriver dessa kommentarer och påhopp med påhittade anledningar och orsaker och med drastiska lösningar. Det känns ändå skönt, för jag kan ibland känna en rädsla över dem som skriver dessa kommentarer. Deras oförmåga att försöka se saker från en annan synvinkel, oviljan att förstå. Jag tycker det verkar ledsamt!

/ C

Det där med olika åldrar - olika levnadshistoria

Massage är bra för alla. Oavsett ålder. Jo, det konstaterade vi idag när jag och en dam i närmare 70 åren var hos vår gemensamme massör. Bra för mig som är ung - i förebyggande syfte. Och bra för henne som är äldre för att inte ha så ont.

- Jo, vi sitter mest framför datorn, varje dag, jo en del sms:ande blir det ju även efter jobbet och nja, vi rör oss inte så mycket på jobbet, svarar jag när damen frågar om jag sitter mycket framför datorn.

- Jo, jag känner av det redan i min unga ålder och jo, då är massage bra, svara jag då hon frågar om jag redan NU känner av och behöver massage.

Därefter tonar diskussionen ut sig i att vi ungdomar inte pratar med varandra, vi bara sms:ar, eller pratar via datorn. Det är ingen som pratar med varandra i riktiga livet. Visst är det mycket så - och jag är en av dem, men jag vet inte om jag alltid är så förtjust i hur det är. Jag är nog inte heller ensam bland oss unga att känna så. Visst det är jättepraktiskt att maila, chatta, sms:a och på så sätt vara mindre beroende av tider och så vidare.

Men ibland vill jag också vara 70 och kunna säga att "det var annat på min tid" och strunta i att använda både dator och sms. Fast det kan jag ju, för så "var det ju också på min tid" för sådär en 15-20 år sedan då jag var liten och det inte var någon bland mig själv eller mina kompisar som varken sms:ade, chattade eller mailade!

Som svensken alltid säger - lagom är bäst!

/K.

Jag fick ett jobb i veckan, ett riktigt jobb! Tjoho! Och jag blev helt chockad över allt som de vill ösa över mig. Bärbar dator, mobiltelefon, regionen-runt-månadskort, kontor, mobilt bredband och inte minst -en riktig lön!
För mig hade det räckt gott att ens ha fått chansen. En dator som jag kan använda har jag ju redan och mobil också. Och eftersom jag får lön kan jag ju lätt betala mina resor själv...

Är det jag som är en dålig 80-talist eller är bilden av 80-talisterna grovt överdriven och o-förankrad i verkligheten..?

det där om klimatet

På måndag den 7e börjar klimattoppmötet i Köpenhamn, för den som eventuellt missat det.
Personligen ser jag fram emot vad mötet kan ge, även om kritikerna hävdar att det redan är dömt att misslyckas - inga beslut som inger hopp för klimat och framtid kommer tas. Pengar är involverade, och därmed kommer den viktigaste frågan och syftet med mötet kommer i skymundan... Jag väljer att ge delegaterna åtminstone en liten chans att visa sig värdiga av att vara höga beslutsfattare i världen. Men visst, jag erkänner att jag är skeptisk också.

Sen finns det de som väljer att utnyttja uppmärksamheten kring mötet på andra sätt - HÄR.

Generation Y spelar teater

1983 - ridån går upp och ljuset ökar i styrka. Jag kliver ut på teaterscenen. Liten och ny. Inte anade jag väl att jag där och då påbörjade min skådespelarkarriär. Lite trevande först, osäker på orden och dess betydelse. Under åren har vokabulären utvecklats, snurrat mellan att vara grovhuggen och arg till att var torrt akademisk. Detsamma gäller kroppen. Ibland har den gått före orden, andra gånger tvärtom. Glas har krossats, piruetter har presterats och många, många mil har mina fötter sprungit. Olika sammanhang, olika roller.

I vår inleder Get to know us Sweden ett samarbete med Thor Rutgersson, författaren, artisten och projektledaren. I fokus står hans nya bok Generation Y spelar teater som ni kan läsa mer om här. Vi sträcker på oss, plockar fram scenkläderna och värmer upp rösten. Dags för lite teater.

/F

konsekvenser

Läste idag att universiteten aldrig haft så många studenter som nu, något som inte stod i artikeln men som jag kan räkna ut beror på Krisen med stort K. Något måste ju folk göra och om de inte kan jobba får de väl plugga. Med universitetsexamen får många studielån. Med universitetsexamen vill man inte ha jobb där man är tusen gånger överkvalificerad. Med studielån vill man inte ha en lägre lön bara för att man råkar klassificeras som ung.

Så. Vad jag hoppas är att man tänkt igenom konsekvenserna av detta så att vi inte har ett helt gäng unga akademiker om ett par år som står med jobb de är på tok för överkvalificerade för. Och jag hoppas dessutom att dessa får en lön som klarar av att betala av lånen de tagit för att få ett jobb.

Hoppas verkligen att det vänt till dess!

/M

Älskade december

1 december. Lycka. Ljus som lyser upp i fönster och trädgårdar. Fullmåne. Julmånad och snart ett nytt år. Ett nytt liv. December är en av årets finaste månader för mig.

Grannen har en jättevacker ljuspyntad fint naturligt formad enbuske, en av de vackraste jag sett. Jag blir nästan löjligt lycklig av att se på den. Kanske för att den lyser upp så fint i vår lilla by av tre hus. Jag gick den lilla vägen från bilen till huset efter jobbet och småskrattade åt vår egna lilla ljuspyntade buske utanför vårt hus. En liten ljusslinga. Där vissa ljus inte fungerar vilket gör den ännu mindre och taffligare gentemot grannens stora vackra. Men, vad gör det? Vår lilla ljuspyntade buske är fin den med, på ett annat sätt. Allt behöver inte vara det finaste för att vara vackert ändå.

/ C