Jag erkänner

Avtrubbad.

Inte jag, aldrig jag. Jag som är så nyfiken och alert. Alltid vill upptäcka nya saker, har överskottsenergi för två och kan aldrig sluta komma på nya idéer. Vadå avtrubbad?

Under skrivandet av min och M:s magisteruppsats gjorde vi en intervju med en man som tidigare varit en ”jobba 80-timmar i veckan, tjäna massor av pengar, men har inget liv”-typ. Nu hade han bytt karriär. Hamnat på en lugnare plats, sökt sig ut på landet för att jobba med händerna. På ett annat företag, ska sägas. När han började på det nya företag hade han massor av idéer om hur man skulle kunna göra saker på andra sätt. Efter år var idéerna borta. Puts väck. Han hade blivit avtrubbad, formats av verksamheten.

Min högst personliga åsikt och reflektion är att det finns väldigt många avtrubbade människor omkring oss. Mig själv inkluderad. Ibland glömmer jag till och med bort att andas, det är sant! Jag glömmer också bort att njuta av cykelturen till jobbet, roliga vattenpölar, solen, alla fina människor på stan, mina vänner, min pojkvän etc. etc. Jag jobbar på, effektiv och ja, jag måste erkänna det, avtrubbad.

Ibland behöver man ett slag i huvudet. Hårt så det riktigt tjongar till.

Tjong!

Plötsligt ser man världen med lite andra ögon. Vakna ögon. Plötsligt kommer energin, idéerna, kreativiteten tillbaka. För de har inte försvunnit utan vilar bara en liten stund.

Det viktiga, tycker jag, är att inte vakna upp för sällan. Då är det risk att man hamnar i koma. Och då är det betydligt svårare att vakna upp. Då krävs mer än ett hårt slag. Då behövs livsuppehållande åtgärder. Och sånt är det inte säkert att din omgivning har tid med.

//F