Äpplet faller inte långt från trädet. Kanske är det inte så konstigt att jag försöker vara så sjukt effektiv jag bara kan - som att i väntan på lunchen plocka upp datorn för att kolla en sak så jag kan svara på ett sms - vad gör man inte för ett gott värdskap? Samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska förhålla mig till min fars myntningar. Jag har ju till viss del, min sambo skulle säkert säga till stor del, apat efter och beter mig ungefär som innehållet i de båda meningarna. Samtidigt inser jag ju att det inte kan vara speciellt hälsosamt att under en längre period leva såhär - alltid vara igång och ha nya saker att göra. Och knappt hinna avsluta innan nytt påbörjas.
Men.
Det är ju så roligt! Hur ska jag kunna stoppa när hela min kropp skriker efter mer? Kanske behöver jag bara kanalisera det hela och veta när det är "smack smack" och när det inte är det.
Jag vet inte, jag bara vet att just nu händer det otroligt många saker och det är skitkul och då kan jag liksom inte hejda mig. Det går av bara farten och jag märker inte riktigt om andra kanske håller en lägre hastighet...
Någon sa till mig att min ivrighet kommer att avta med åldern. Att även jag kommer att inse att "det där är redan prövat" eller "ja vi testade det där en gång utan vidare bra resultat". Jag hoppas verkligen inte det. Jag vill fortsätta vara ivrig, nyfiken och kanske också en smula naiv.
Jag tror att det är tre egenskaper man kan utveckla världen med. Typ. "Smack smack så är det klart" eller varför inte "Full fart spar tid". (Tills den dagen då full fart bidrog till en miss som i sin tur bidrog till en missad deadline?)
Nu ska jag sova. Tid för reflektion!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar