Barn?

Under senaste månaderna har jag fått frågan flera gånger i inledningen på möten. Vi har suttit och pratat lite allmänt om ditten och datten så där som man gör när man känner lite på varandra innan man kommer till kärnan av mötet. Då har jag fått frågan där tonfallet går upp lite på slutet "Har du barn?" och det känns nästan som att de förväntar sig att jag ska säga "Ja, flera stycken" eller nåt i den stilen...

För mig är det så långt bort fast ändå inte. I och med denna anhopning av frågor sista tiden så inser jag ju att omgivningen inte skulle tycka det var konstigt. Men i mina ögon är jag fortfarande på tok för ung för att ta hand om ett barn, en liten varelse som helt plötsligt är superberoende av vad jag gör och är.

Well. Det var en liten betraktelse. Om att jag ser ut att kunna vara en mamma. Det gör mig både lite stolt och rädd på samma gång.

/M