I senaste numret av Studentliv hittade jag en intressant artikel där tidigare studenter berättade om sin väg ut på arbetsmarknaden. Här uttalade sig också en arbetsmarknadscoach som menade att studenter ofta har fel förväntningar på arbetslivet. Det får mig att fundera? Hur kommer det sig att så många unga människor har fel förväntningar på arbetslivet? Eller har de fel förväntningar?
Om jag köper en ny mobil har jag ju vissa förväntningar på hur den ska fungera. Jag vill ju lämpligen kunna ringa med, skicka sms, fota, kanske lyssna på musik osv. Det är en pryl, en produkt, och jag lägger pengar på den. Inte konstigt att jag har förväntningar.
När jag som nyutexaminerad från exempelvis ett universitet kommer ut på arbetsmarknaden har jag investerat åtskilliga hundratusen i en utbildning. Många gånger har jag säkerligen fått höra hur åtråvärd just jag kommer vara med just den kompetens jag har fått (genom utbildningen så klart). Men mina förväntningar på utbildningen ligger oftast utanför själva utbildningen. Den ligger på steget efter när jag som nyutexaminerad ska ta steget ut i arbetslivet och få ett jobb. För några hundratusen och ett antal sömnlösa pluggnätter har jag kanske till och med förväntningar på ett jobb där jag trivs. Därtill är ju arbetsmarknaden en stor och komplicerad organism. Luddig i kanterna. Eftersom jag inte vet vilken del av arbetsmarknaden jag ska hamna på då jag är färdigutbildad har jag därför svårt att ha "rätt" förväntningar. Kanske läser jag till lärare och får jobb som museipedagog? Kanske utbildar jag mig till miljövetare och hamnar i en reception? Det är därför helt omöjligt att veta exakt vad som väntar och med andra ord kanske inte så konstigt att förväntningarna inte överensstämmer med det hörn av arbetsmarknaden där jag hamnar.
Sen kan man också fråga sig om arbetsmarknaden inte släpar efter? Om generationerna som nu kommer ut på arbetsmarknaden uppfattar saker och ting på andra sätt än tidigare generationer är det kanske dags att börja lyssna och förändra? För förändringarna kommer ju ändå ske den dagen dessa generationer tar över styret. Och då är det dags för oss att vara lyhörda.
Glad påsk på er!
/F
torsdag 1 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar