När jag åkte tåg i veckan, till ett av mina gig som tydligen karakteriserar det nya sättet att tjäna pengar såg jag en rubrik i tidningen Kupé som fångade mitt intresse(http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=4&gTitle=&gYear=2010&gKey=d40j258k&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=1&gHotspot=0) : Generation E: som tar politiken i egna händer. Snabbt bläddrade jag fram till sida 38 för att ta reda på vad det här kunde vara - är det de nya 00-talisterna som får heta detta efter att 90-talisterna fått epitetet generation x?
Nej. Så var inte fallet. E står för Engagemang och jag tycker därmed att rubriken är lite missvisande eftersom detta verkar vara ett fenomen som finns spritt i alla åldrar och därmed inte knutet till en generation. Kontentan i artikeln handlar om att vi blir allt mer sakpolitiska och lämnar det partipolitiska till tidigare generationer (jjaha, det var alltså här det kom in!) Vi engagerar oss alltmer i att vilja göra världen lite bättre och lite godare vilket i och för sig kanske är kopplat till yngre generationer. Jag läste någonstans att aldrig förr har vi känt ett sådant samhällsansvar nu vilket innebär fler skuldkänslor när vi gör ett "felaktigt" (etiskt, moraliskt, miljömässigt eller vad det nu kan vara) val som också gör att vi inte riktigt kan njuta av livet.
Det är en fin tanke att vi ska engagera oss i vår omvärld och försöka rädda det som räddas kan. Min filosofi är dock fortfarande att man först måste rädda sig själv innan man kan börja rädda resten. Risken finns annars att man alltid har en ständig känsla av dåligt samvete för att man inte gjort tillräckligt - det finns ju alltid någon som har det sämre ställt än mig.
Nåväl - för att inte bli alltför analytiskt så tror jag att GTKUS är ett resultat just av ett gäng Generation Y&E - vi ville förändra synen på unga på arbetsmarknaden och tog saken i egna händer istället för att invänta politikerna - sen har det blivit ett herrans liv som vi försöker hålla koll på så gott det går. Trots att vi alla i GTKUS har kommit förbi den ålder som på Svenska arbetsmarknaden kallas för "ungdomar" väljer vi att arbeta på, för kommande ungdomars situation. Det kommer alltid att finnas "nya" på arbetsmarknaden som behöver lite push i rätt riktning!
/M
torsdag 15 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, generation E är ju knappast något nytt. Men det känns som att fenomenet blommar upp när det sker stora globala förändring/händelser (t.ex. jordbävningar, vulkanutbrott, krig osv). Själva filosofitanken hänger jag dock inte med på. Det känns givet att man räddar sig själv först (kanske särskilt för oss här i väst), men det känns inte som något som är normgivande i samhället. För de är ju inte så att de som inte är engagerade är fullt upptagna med att rädda sig själva...
SvaraRadera