Jag har blivit ett år äldre på pappret.
Ingen skillnad i känslan, trots att man varje år får frågan hur det känns...
Varje år är den dagen ganska betydelsefull ändå; påminner mig om tidigare födelsedagar, ibland tänker jag på vad som hänt under ett år, de som inte är med mig och kan fira (om det är det jag gör), och just nu tänker jag tillbaka på all värme, glädje och kärlek jag kände under den dagen för en vecka sen när vi firade lite. Jag ger ibland också frivilligt eller ofrivilligt alltid en tanke till Thomas di Leva eftersom vi fyller på samma dag.
Men mest tänker jag på mamma. Att jag vill ringa henne. Säga tack.
Hon bar mig, krystade fram mig och skötte mig på alla möjliga sätt. Mammorna borde alltid få ett konkret tack på sitt barns födelsedag! Eller åtminstone en extra tanke! Papporna också, men just det där grovjobbet första nio månaderna måste ju ändå ges cred för...
Så, grattis mamma! Du gjorde det en fjärde gång där på natten för 28 år sen. Och jag är så att säga dig evigt tacksam. Miljarders har gjort det innan och efter dig, och du hade som sagt gjort det tre gånger innan mig, men - fantastiskt och coolt likaväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar