GTKUS-bloggen har flyttat!

Nu är Get to know us Swedens nya hemsida igång och då har vi passat på att integrera vår blogg där. Nya reflektioner och nyheter om generationsväxling och unga på arbetsmarknaden kommer varje vecka. Håll ögonen på www.gtkus.se!

//GTKUS

Jag lever med ett dolt handikapp

På väg hem från affären efter jobbet idag sprang jag ihop med en kollega som bor i samma område. Kollegan hade sin 2-åriga son med sig. Jag förstår mycket väl att kollegan gärna vill att jag ska utbrista i alla möjliga lovord om vilken fantastisk, söt, go, och cool unge han har. Och jag är övertygad om att killen faktiskt är allt detta. Men jag vet inte hur man gör...

Jag vet inte vad man säger till barnet, hur man säger det, vad man säger till föräldern om barnet, ska man sitta ner, stå upp, prata över huvudet på barnet... Jag är totalt handikappad när det kommer till kids. Och småbarnsföräldrar.
När vi skiljdes åt efter några minuter var jag helt slut och hade ingen aning om huruvida jag totalt gjort bort mig eller passerat med ett ok.
Och det slår mig - det måste vara så här många äldre människor känner när de möter såna som mig. Det handlar inte om att man inte vill försöka att förstå, utan att man inte vet hur man gör...

/MJ

Samtal lördag kväll

Är man född -90 så fyller man 20 år 2010. Hela livet står framför en. Så var det ju det här med utbildning, jobb, framtid och så vidare. "... för man vill ju inte jobba på samma ställe hela tiden, eller hur?" Ja, vad svarar jag då? "... Det känns lättare att plugga till lärare eller läkare och sånt som folk känner till, för om man läser en annan konstig utbildning som verkar intressant så vet kanske inte folk vad det är för utbildning och vad man blir efter den eller vad man kan jobba med." Ja, vad svarar man här då? "Det känns som att det lättaste vore att någon visade mig vad som ska göras och hur man utför ett arbete, och att jag skulle kunna lära mig vad som helst då, och att jag inte behöver läsa 5 år på universitet för det... men jag vet inte..." Ja, vilken fantastisk inställning - heja unga människor! "Jag var och träffade en sån där SYO-vägledare men han printade bara ut saker från studera.nu som jag redan hade läst, jag tänkte att han skulle kunna ta fram den optimala utbildningen för mig."

Ja, många intressanta reflektioner under gårdagen med en ung kvinna på väg ut i livet och arbetslivet. Det är inte lätt. Men L verkade vid ganska gott mod och hade sökt typ 15 olika utbildningar och hoppades glatt att komma in på någon av dem och var ju självklart flexibel när det gäller studieort.

/K.

nybygge på www.gtkus.se

Vi bygger just nu om vår hemsida för att göra den öppnare och mer användarvänlig. Därför ser www.gtkus.se just nu lite annorlunda ut. Men vad tusan! Ni kan ju alltid roa er här på bloggen.

//GTKUS

Vårliga intentioner och en och annan premiär!

En bit in på våren (trots att träden knappt hunnit bli gröna, hagelskurarna drar in över land, askan ligger tät och det är så kallt att man inte vågar hänga undan vinterjackan) är det dags för att ge en liten update på aktivitetsfronten. Vad är på gång för Get to know us Sweden?

Europaveckan
Get to know us Sweden medverkar måndagen den 3/5 i ett forum för att diskutera ungdomsarbetslöshet. En fråga som är högaktuell inför höstens val.

Fokusfrukost
Under hösten genomförde vi en fokusfrukost där sju unga människor på arbetsmarknaden, mellan 20-30 år, diskuterade och reflekterade kring arbetsmarknaden och arbetslivet. I juni är det dags för nästa frukostomgång! Mer information kommer snart.

Generationsväxling – När? Var? Hur?
Få har nog kunnat undgå det faktum att Sverige (och världen) står inför gigantisk generationsväxling. En stor grupp människor går i pension, samtidigt som de unga människor som ska ut på arbetsmarknaden blir allt fler. Men hur var det förr? Hur ser det ut i världen? Hur påverkas vårt språk, vår kultur? Vi på Get to know us Sweden har grävt oss ned i arkiven, läst mikrofilm, plöjt rapporter. Är du intresserad av att ta den av den kartläggning som gjorts? Kontakta Karoline på karoline.abrahamsson@gtkus.se.

Och så var det där med premiär? När är festen?

I februari släppte Thor Rutgersson (www.thorrutgersson.com) sin bok Generation Y spelar teater (som finns att köpa på www.litenupplaga.se om ni blir sugna på att läsa). I samarbete med Thor sätter Get to know us Sweden nu upp eventföreställningen med samma namn. Repetitionerna är i full gång och premiär blir i oktober. Då är ni alla hjärtligt välkomna!


Nyfiken och vill veta mer? Mejla då till info@gtkus.se så tar vi kontakt!

Mot ljusare tider!

Get to know us Sweden

ytterligare en generation?

När jag åkte tåg i veckan, till ett av mina gig som tydligen karakteriserar det nya sättet att tjäna pengar såg jag en rubrik i tidningen Kupé som fångade mitt intresse(http://www.e-magin.se/v5/viewer/files/viewer_s.aspx?gIssue=4&gTitle=&gYear=2010&gKey=d40j258k&gAvailWidth=1014&gAvailHeight=733&gInitPage=1&gHotspot=0) : Generation E: som tar politiken i egna händer. Snabbt bläddrade jag fram till sida 38 för att ta reda på vad det här kunde vara - är det de nya 00-talisterna som får heta detta efter att 90-talisterna fått epitetet generation x?

Nej. Så var inte fallet. E står för Engagemang och jag tycker därmed att rubriken är lite missvisande eftersom detta verkar vara ett fenomen som finns spritt i alla åldrar och därmed inte knutet till en generation. Kontentan i artikeln handlar om att vi blir allt mer sakpolitiska och lämnar det partipolitiska till tidigare generationer (jjaha, det var alltså här det kom in!) Vi engagerar oss alltmer i att vilja göra världen lite bättre och lite godare vilket i och för sig kanske är kopplat till yngre generationer. Jag läste någonstans att aldrig förr har vi känt ett sådant samhällsansvar nu vilket innebär fler skuldkänslor när vi gör ett "felaktigt" (etiskt, moraliskt, miljömässigt eller vad det nu kan vara) val som också gör att vi inte riktigt kan njuta av livet.

Det är en fin tanke att vi ska engagera oss i vår omvärld och försöka rädda det som räddas kan. Min filosofi är dock fortfarande att man först måste rädda sig själv innan man kan börja rädda resten. Risken finns annars att man alltid har en ständig känsla av dåligt samvete för att man inte gjort tillräckligt - det finns ju alltid någon som har det sämre ställt än mig.

Nåväl - för att inte bli alltför analytiskt så tror jag att GTKUS är ett resultat just av ett gäng Generation Y&E - vi ville förändra synen på unga på arbetsmarknaden och tog saken i egna händer istället för att invänta politikerna - sen har det blivit ett herrans liv som vi försöker hålla koll på så gott det går. Trots att vi alla i GTKUS har kommit förbi den ålder som på Svenska arbetsmarknaden kallas för "ungdomar" väljer vi att arbeta på, för kommande ungdomars situation. Det kommer alltid att finnas "nya" på arbetsmarknaden som behöver lite push i rätt riktning!

/M

Problemens lösningar

Jag läser lite artiklar på Svenska Dagbladet om det innovativa Sverige, om uppfinningsrikedom och nytänkande. Vi har historiskt sett nästan alltid varit i framkanten vad gäller innovation och nya lösningar. Vi har varit duktiga på det i Sverige.
Jag glädjer mig bland annat nu åt ett projekt som heter Framtidsboxen som sätter igång i sommar där ungdomar får i uppgift att lösa specifika kommuners problem. (framtidsboxen.se)

Jag känner mig inte som en problemlösare. Jag önskar att jag var det. Jag kanske är det. Men jag känner mig inte som en. Och inser att jag aldrig fått lära mig det.
Jag har lärt mig att se problemen som något ont, något man skjuter ifrån sig och blundar för.
Självklart kan jag tänka i nya banor. Det gör man vare sig man vill eller inte... man tvingas till det ibland. Men det fick jag aldrig med mig från skolan (t.ex.). Varför inte? Varför var inte skola och undervisning delvis inriktade på att uppfostra och lära Möjliggörare, Ja-sägare och Problemlösare (som Framtidsboxen uttrycker det)? Borde inte det vara en riktigt bra del i den grund man bygger för ungdomar och framtiden?

Jag läser om Kaj Mickos som är uppfinnare inom miljö- och energiteknik. Han säger att han samlar på problem istället för lösningar. "Det är fel väg om du först börjar samla på bra lösningar. Tänk gärna i den medicinska banan hur fel det är att först hitta ett bra läkemedel och därefter finna sjukdomen. Det viktiga är att tänka ”where is the pain”, var finns smärtan – själva problemet? Har du ett väldefinierat problem kan du alltid finna en lösning på det." Jag tycker Kaj låter som en klok man. Och jag ska försöka börja att våga se problemen, leta upp dem kanske?! Vad vill jag ändra på? I världen, i samhället... Veta att det finns en lösning, och att jag ska hitta den. Banne mig. Problemen är våra vänner. Jag är inte rädd.

/ C.

Jag kanske hade fel förväntningar?

I senaste numret av Studentliv hittade jag en intressant artikel där tidigare studenter berättade om sin väg ut på arbetsmarknaden. Här uttalade sig också en arbetsmarknadscoach som menade att studenter ofta har fel förväntningar på arbetslivet. Det får mig att fundera? Hur kommer det sig att så många unga människor har fel förväntningar på arbetslivet? Eller har de fel förväntningar?

Om jag köper en ny mobil har jag ju vissa förväntningar på hur den ska fungera. Jag vill ju lämpligen kunna ringa med, skicka sms, fota, kanske lyssna på musik osv. Det är en pryl, en produkt, och jag lägger pengar på den. Inte konstigt att jag har förväntningar.

När jag som nyutexaminerad från exempelvis ett universitet kommer ut på arbetsmarknaden har jag investerat åtskilliga hundratusen i en utbildning. Många gånger har jag säkerligen fått höra hur åtråvärd just jag kommer vara med just den kompetens jag har fått (genom utbildningen så klart). Men mina förväntningar på utbildningen ligger oftast utanför själva utbildningen. Den ligger på steget efter när jag som nyutexaminerad ska ta steget ut i arbetslivet och få ett jobb. För några hundratusen och ett antal sömnlösa pluggnätter har jag kanske till och med förväntningar på ett jobb där jag trivs. Därtill är ju arbetsmarknaden en stor och komplicerad organism. Luddig i kanterna. Eftersom jag inte vet vilken del av arbetsmarknaden jag ska hamna på då jag är färdigutbildad har jag därför svårt att ha "rätt" förväntningar. Kanske läser jag till lärare och får jobb som museipedagog? Kanske utbildar jag mig till miljövetare och hamnar i en reception? Det är därför helt omöjligt att veta exakt vad som väntar och med andra ord kanske inte så konstigt att förväntningarna inte överensstämmer med det hörn av arbetsmarknaden där jag hamnar.

Sen kan man också fråga sig om arbetsmarknaden inte släpar efter? Om generationerna som nu kommer ut på arbetsmarknaden uppfattar saker och ting på andra sätt än tidigare generationer är det kanske dags att börja lyssna och förändra? För förändringarna kommer ju ändå ske den dagen dessa generationer tar över styret. Och då är det dags för oss att vara lyhörda.

Glad påsk på er!

/F

Jag kommer på mig själv att sucka...

För mig, 26 år gammal, är mycket i dagens samhälle självklart. Internetbank, vad annars? Facebook, ja visst! Kreativitet, en självklarhet? Men det är inte självklart för alla och ibland kommer jag på mig själv med att sucka. När det går för långsamt. "Brukar ni göra på det här sättet?" är en fråga som jag själv aldrig skulle ställa. Men en kollega till mig som nyss börjat på min arbetsplats och som är närmre 70 ställer den betydligt oftare. Min farmor svor under en av våra släktmiddagar högt över "DET DÄR JÄVLA INTERNET" som ju alla hänvisade till men som farmor varken förstod eller kom åt.

Min analys av detta är att det inte är så lätt. Med kommunikation, förståelse och tålamod. För vi är rätt olika. Ibland är det bra att tänka på det.

//F

Praktikanten

I likhet med många andras farfädrar var min bonde. Han föddes på gården där han 80 år senare dog. Under sin livstid hann han med att odla diverse olika saker, ha kossor, grisar, hästar, hundar, hönor, kaniner, katter med mera, ta hand om sin skog och alla andra på en gård förekommande förpliktelser. Så vitt jag vet tillbringade han inte en enda timme bakom skolbänken för att lära sig teorin bakom alla dessa göromål.

Häromveckan sprang min far på mamman till en av mina gamla barndomsvänner -E. E har ägnat de senaste 5 åren åt studier till smådjursagronom. Med andra ord -Bonde. 5 år i skolbänken och inte en enda timme praktik. Ändå är bonde eventuellt det mest praktiska yrke jag kan tänka mig.

På mitt jobb har vi i nuläget två tjejer som gör praktik. Men tro inte att det är en skolrelaterad sådan -nej, denna halvårspraktik får de själva bekosta i form av en självtillvald "praktiktermin". Den ingår alltså inte i deras utbildning utan kräver ytterligare en termins studielån.

Hör man sig för lite bland sina vänner upptäcker man att detta snarare är regel än undantag och visst är det bra med en generation högutbildade teoretiker och visst är det så att teoretisk kunskap är en av de få saker vi kommer kunna konkurrera med i framtiden. Men är det verkligen vettigt att ha flera generationer som kommer ut från skolbänken i 30-årsåldern och vet precis hur de borde lösa världens problem men utan att ha en aning om hur det faktiskt fungerar i verkligheten..?!

/M

Ett litet steg för mänskligheten...

Föreställ er detta: Jag sitter just nu på tåget tillbaka till Göteborg efter att ha jobbat på annan ort hela dagen. Ur min dataväska som väger 15 kg (endast innehållande ”bärbar” dator, ett block samt en apelsin) plockar jag upp laptopen och det mobila bredbandet och kastar mig ut i cyberspace. Jag är 24 år och tycker att jag är något helt sjukt hightech.

Snett framför mig sitter en tjej i 15-årsåldern. Redan innan vi gick på tåget hade hon plockat fram sin minidator (som ser ut att väga max 2 kg och dessutom inte kräver en helt egen väska) och var uppkopplad. Nu chattar hon med minst 2 vänner på msn, mailar, kollar facebook och har 3-samtal med någon på skype, dessutom lyssnar hon på musik via spotify. SAMTIDIGT. Ja just det, med jämna mellanrum ringer dessutom hennes mobiltelefon och då gör hon ett kort uppehåll med skype-samtalet. Tror jag. Undrar om hon ens reflekterar över hur jävla sinnessjukt hightech hon är..!?

Året är 2010 och det går inte längre att förneka att världen för alltid har förändrats. Nu gäller det att förändras med den för att inte plötsligt befinna sig hopplöst efter.

Häromdagen läste jag i tidningen att Göteborgs stadsdelsnämnder inlett ett projekt där de ska locka nya medarbetare via facebook. Anledningen är att de insett att de betraktas som gamla och grå och detta måste givetvis ändras på för att kunna överleva i framtidens samhälle. Då rynkade jag lite på näsan och tyckte att det kändes oprofessionellt, nu inser jag att det borde hänt redan för flera år sedan.

Det är dags att sluta bekämpa nya kultur- och generationsyttringar och istället omfamna och välkomna dem.

Fast för mig får detta vara ett lagom första steg –bloggen uppdaterad mellan Skövde och Göteborg. Ett litet steg för mänskligheten –ett stort steg för mig.

/MJ

Nollnolltalisterna

"Nollnolltalisterna - här har ni dem" skriver Göteborgs-Postens TVÅ DAGAR i helgen som gått. Jag har tänkt och funderat kring denna artikel och att man åter igen får en ny generation som kommer få sina speciella ord och benämningar. Men ännu vet vi inte (enligt denna artikel) hur denna generation kommer att bli, vi kommer att få veta det om sisådär 10 år. Just nu är de äldsta nollnolltalisterna ungefär 10 år. Några av dem intervjuas i denna artikel och de får berätta vilka de är, vad de gillar att göra och vad de tror om framtiden - för sig själva och för världen. Såklart spännande att läsa tycker jag. Men det är ju just det att det alltid är spännande att höra barn berätta, lika väl som det är roligt att höra ungdomar berätta, eller unga vuxna, eller vuxna, eller pensionärer, eller farmor eller fröken... ja, det är ju blandningen till slut ändå som är det bästa. Klyschigt igen? - Jo, jag känner nog att jag kan bli det ibland. Ikväll bjuder jag på den. Det är roligt med generationer och genom att finna definitioner på de respektive, så kanske andra kan förstå varför vissa generationer agerar som de gör - men det är trots allt inte hela sanningen, vi får ju inte glömma att vi är alla människor, alltså olika individer.

Hmm, solen har givit mig många krafter idag - hoppas ni också fått ta del av den och att det varit njutbart!

/K.

FAKTA | Generationsväxling

 Mellan 2010 och 2015 uppnår 725 000 personer i Sverige pensionsålder (65 år).

 2011 når 124 767 personer penionsåldern (65 år), vilket är rekord.

 2017 har samtliga fyrtiotalister gått i pension, även de som väljer att gå vid 67 år.

 2035 har andelen över 65 år ökat ned 50 procent jämfört med idag.
(SCB)

Jaha, vad säger vi om detta? Ja, vad säger vi om detta. Att vi kommer att förlora mycket arbetskraft de närmaste åren. Ja, det säger vi. Men vad vi också säger är att det finns en massa människor där ute som vill jobba! Som bara väntar på att bli insläppta. För i mångt om mycket handlar det om detta. Men tusan - vi vill få chansen att visa att vi också kan. Ja, vi tillhör Generation Y (why, varför etc...) men vi vill också arbeta. Jag vill gärna att erfarna människor lär mig saker, men jag vill också att erfarna människor lyssnar på mig och faktiskt kan jag lära er något också. (Nej, jag pratar inte enbart om sociala medier).

Låt oss samlas - skapa mål - och arbeta mot dessa: TILLSAMMANS! Eller? Är det så svårt - egentligen?

/K.

Nyamko Sabuni

Vid det här laget borde de flesta av er trogna läsare veta vad Get to know us Sweden är för något. Just det, en tankesmedja som verkar för smidiga generationsväxlingar och fler generationsmöten.

Precis i detta nu fick jag reda på att Nyamko Sabuni har ungdomsfrågor inom sitt ansvarsområde. Jag vet inte om det beror på mitt ointresse för partipolitik eller att regeringen misslyckats med att nå ut med alla sina ministrars politikområden. I första numret av BRUS 2007 (http://www.ungdomsstyrelsen.se/brus_art/0,2440,6877,00.html) säger hon att unga människor idag är ungdomar alldeles för länge - fram till 30-35 och att det beror på ett utanförskap på arbetsmarknaden och för att man inte kan flytta hemifrån. Som orsak anger hon arbetslösheten. På frågan om hur prognoserna ser ut svarar hon "Goda! För jag tror ju att vi nu har en regering som inser att vi måste fokusera och satsa: På egen inkomst, som gör det möjligt att lyfta sig ur ett utanförskap."

Tre år senare undrar jag om hon fortfarande håller med sig själv. Vi har en extremt hög ungdomsarbetslöshet och då pratar vi om människor mellan 20 och 24 år. De som är över 24 och som är ungdomar i vissa fall och inte i andra fall faller utanför statistiken. Som Nyamko själv säger är unga människor ungdomar mycket längre än till 25 - statistiken borde följa verkligheten.

Samtidigt som denna ungdomsarbetslöshet är ett faktum har vi aldrig varit så välutbildade som vi är idag. Hur får makthavare ihop denna ekvation undrar jag en gråmulen måndag som denna?

/M

Depp eller pepp?

På SvD:s hemsida idag kan man läsa om regeringens satsning på arbetslösa - "Lyftet", där man räknade med att sätta 130'000 personer i arbete genom praktikplatser inom kommuner och landsting.
Bara 20 platser har accepterats - 20!

Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins lösning är nu att även statliga myndigheter ska ta emot praktikanter, eftersom "aktivitet är i sig bättre än passivitet (...) och chanserna att de kan komma tillbaka till arbete ökar".
Kritiker hävdar dock att det hela handlar om att snygga till arbetslöshetssiffrorna inför valet.

Vad tycker du - är en praktikplats med "en inte 100% perfekt arbetsuppgift" bättre än att "sitta hemma och vänta på ersättningen"?
Läs hela artikeln här.

Releasefest på Kulturhamnen - välkomna!

Ikväll är det dags! Releasefest för Thor Rutgerssons bok Generation Y spelar teater på Kulturhamnen. F och K från Get to know us Sweden är konferencierer och guidar besökarna in i generation Y: s fantastiska värld. Detta är början på ett längre samarbete där Thor Rutgersson tillsammans med Get to know us Sweden tar fram eventföreställningen "Generation Y spelar teater". En första tankeprocess - vad skiljer egentligen en generation från en annan? Vilka stereotyper brottas vi med?

Ni hittar en intervju med Thor på Kultur Ungdoms hemsida. Mer om boken finns också att läsa på Outside the box Magazine.

Bästa priset på boken hittar ni på Liten upplaga men ni kan också köpa den från Adlibris och Bokia.

Ni är givetvis varmt välkomna ikväll. Föranmälan krävs, vilket ni enklast gör på eventets facebookgrupp. See you there!

//F & K

Framtiden kommer

"Jämnt ända in på upploppet och hård fight om jobben".

Så börjar denna artikeln där experter spekulerar och uttalar sig om vilka som blir de hetaste valfrågorna inför september.

Personligen önskar jag att "pajkastningen" som Elaine Bergqvist talar om i ovan nämnda artikel skulle utvecklas till något mer konstruktivt kring de faktiskt frågorna vilket skulle göra debatten så mycket mer intressant. För att idag få veta mer om partierna behöver man gå in på deras sidor och läsa sig till respektive ståndpunkter, alternativt tala med en politiker. Dagens partiledardebatter tycker jag ger föga information utan handlar mer om vem som kan... ja just det, kasta mest paj.
Bland annat så här har året börjat i riksdagen:
Finns det något sätt att komma ifrån det här, eller är det helt enkelt en del av politiken?

Ungdomsarbetslöshet och arbetssituationen för alla olika grupper av människor diskuteras kontinuerligt och har förändrats mycket de senaste åren. Synliggörandet av enskilda människors kompetens och kunskap ligger dock fortfarande högt på GTKUS:s agenda.
Det blir helt enkelt mycket intressant att se vilka frågor som kommer ligga högst i de olika debattforumen.
Vilka frågor tycker du bör komma högst på dagordningen?

Fel att ge unga arbetslösa lägre ersättning?

I höst är det val och det börjar så smått att märkas. Unga människor kommer att vara ett hett ämne för diskussion, framför allt kopplat till ungdomsarbetslöshet. På Aftonbladet Debatt lyfter Wanja Lundby-Wedin och Sophia Andersson frågan om huruvida det är rätt att ge unga arbetslösa människor lägre ersättning.

Ett utdrag från debattinlägget:

En 22-årig LO-medlem som tjänat 18 000 kronor i månaden får efter 100 dagars arbetslöshet 12 600 kronor i månaden. En äldre person som haft samma lön får 1 800 kronor mer, trots att de båda betalat lika hög avgift till a-kassan.

Diskussionen är igång.

Vad tycker ni?

//F

Historiens bästa generation?

Svenskt Näringsliv hävdar att 80 och 90-talisterna är historiens bästa generation. Unga, engagerade, utbildade, kreativa. Mer om det finns att läsa på hemsidan "Historiens bästa generation". Som den 80-talist jag är håller jag absolut med. Vi är en grym generation. Men har inte alla generationer bra sidor? Borde vi inte, istället för att särskilja på olika grupper, samla olika generationer i ett sammanhang och visa på mångfalden? Vad tycker ni?

//F

Allt mellan hopp och förtvivlan

Medias maktfaktor i dagens samhälle är odiskutabel. Det som det skriv om i tidningar, på hemsidor och det som visas på på tv, det finns. I detta enorma informationsflöde är det ibland svårt att förhålla sig kritiskt granskande. Ganska ofta till och med. Media förmedlar hopp och förtvivlan. Som idag.

I de flesta av Sveriges tidningar kan vi idag läsa om två nyheter som berör. Två nyheter där fokus är unga människor.

Nyhet 1.
Det fruktansvärda knivmordet på en 24-årig man i Göteborg. Detta endast några veckor efter det tragiska mordet på en ung kvinna i samma stad. Göteborgs Posten intervjuar unga människor som rör sig i centrala Göteborg om hur de upplever detta. Är de rädda? Helt klart är många påverkade. Våld föder rädsla. Unga människor upplever sin frihet inskränkt.

Nyhet 2.
Charlotte Kalla kör sin favoritdistans i OS ikväll. En ung kvinna med kraft (fysisk och mental) visar hela världen vad hon kan. Sådant är häftigt. Svenska folket hejar ivrigt på. Vi är alla imponerade av hennes enorma envishet. Grym brud.

Hopp och förtvivlan möter många unga människor varje dag. Ibland blir det nyheter, men mycket annat pågår runtomkring.

//F

Tvåtusentio

Någon gång i framtiden kommer en ung man eller kvinna fråga "vilket år föddes du?" och när du påpekar att du föddes 1983 kommer de att sucka förundrat. "Oj, så gammal. Tänk att du levde på 1900-talet!"

Tiden flyger iväg. Timme efter timme, dag efter dag, månad efter månad. Varje stund är i högsta grad relativ beroende på när, var och hur du befinner dig. Ja, och inte minst med vem. Vilken anledning vi ska ange för att inte ha uppdaterat GTKUS-bloggen på så himla länge, tja, den väljer vi att inte avslöja. Men nu är vi i alla fall igång igen!

Under våren kommer GTKUS-bloggen att fyllas med tankar, funderingar, reflektioner och diskussioner på temat generationsväxling och generationsmöten. Vi säger välkommen till 2010 och trampar gasen i botten. Välkommen att läsa mer om våra pågående projekt:

Klart jag ska välja.nu

och

Generation Y spelar teater

//GTKUS