Identitetshypokondri

Det är så skönt att äntligen ha fått en diagnos! Det värsta är alltid att inte veta och nu när jag vet vad det är som jag alltid lidit av känns det som en befrielse -Identitetshypokondri. Troligtvis världens bästa ord, åtminstone utsett till månadens bästa hemma hos oss.

Att ständigt gå och klämma på sin identitet och fundera på vem och vad man är och vad man vill och hur och om man kan och inte minst, vilken klädstil som är "jag". Identitetshypokondri.

Hur många känner igen sig?

Tror du att fenomenet finns i fattiga länder?
Det tror inte jag.

Jag är övertygad om att det finns så många fler aspekter som spelar roll när vi syr ihop vår identitet idag än det gjorde förr. Några exempel:

Förr fanns det ett begränsat antal sätt att nås av information på, tidningar (ungefär två i hela landet) och radio.
Idag finns ett okänt antal tidningar, radio, TV, en blogg för varje åsikt och så vidare och så vidare
Förr var världen ganska begränsad till det och de som man hade närmast sig och som bodde inom en ganska snäv radie.
Idag är hela världen vårt arbetsfält och vi tar följdaktligen också intryck från hela världen.

Förr var vi mer religösa och litade till ödet. Ganska bekvämt kan tyckas, eftersom det ändå inte var upp till en själv hur sådden skulle ta sig eller hur länge man skulle få leva så behövde man ju inte bry sig.
Idag är allt upp till oss. Plugga, mingla, träna, skapa nätverk, äta rätt och hålla sig anställningsbar. Dessutom är det mer upp till dig om du är snygg eller inte.

Hur som helst...

Min generation (80-tal) har fått ett rykte om sig att aldrig stanna längre än absolut nödvändigt på samma arbetsplats. Att fortsätta plugga i all evighet. Att göra tvära yrkeskast till en vana. Och att hela tiden ställa krav.

Jag vill hävda att allt det är sant.
Men är det så konstigt då?

Den värld vi växer upp har lärt oss att ständigt vara ombytliga, att konstant värdera och omvärdera det vi lär oss, att det bara är upp till oss att ta oss vidare -för vidare ska vi vilja! Och med tanke på alla krav som ställs på oss från alla håll så är det väl knappast underligt om vi ställer några tillbaka?

Kom igen alla arbetsgivare, vi är bara produkten av det ni skapade...


Och det här är jag, min presentation. MJ, identitetsförvirrad med en vilja att vara mycket, kunna mycket och hinna med allt det.