Våga!!

Vad roligt tycker jag att F skrev om pensionärer och deras bestyr. Häromdagen när jag åkte spårvagn såg jag tre nästan identiska pensionärer. Ursöta.

Pensionär 1: Beiga skor, bruna byxor, vit huvudbonad och en beiga kappa med midjesnöre
attribut: rullator

Pensionär 2: Beiga skor, brunrutiga byxor, rutig huvudbonad och en beige kappa med midjesnöre
attribut: portfölj

Pensionär 3: Vita skor, beige kjol, vitt hår och beige kappa med midjesnöre
attribut: handväska på armen

Hade det inte varit för deras attribut vet i tusiken om jag sett någon skillnad på dem.

Jag håller just nu på att läsa Våga! Av Signhild Arnegård Hansen. Ni vet, hon som startade Svenska Lantchips med sin man och nu är ordförande i Svenskt Näringsliv. Nu har jag inte kommit så långt i boken, men den är väldigt intressant och handlar just nu om vinster och återinvesteringar. Företagsekonomi i sofflitteratur liksom. Jag tänker mycket på att släppa taget nu, att våga ge mig hän och låta saker gå som de går, utan att jag ska sätta mig på tvären. Jag är ganska bra på det nämligen, sätta mig på tvären.

Boken är ett redskap i min rehabilitering för tvärsättandet. Jag har fler böcker som kan ses som pretentiösa ”jag-har-levt-så-länge-så-nu-delar-jag-med-mig-av-min-tusenåriga-erfarenhet”- typ av bok. Men jag gillar när saker upprepas. När jag får bekräftelse på mina tankar som ändå finns där inne, som inte vågar komma ut av rädsla för att tvärsättaren när som helst kan slå till och säga ”Nä, så där ska det inte vara. Så där kan man inte göra”... Jag menar alltså med tvärsättaren någon/något som tvivlar på att man kan göra på ett annat sätt än det ”vanliga”.

Därför har jag bestämt mig för att jag inte ska bli som alla andra företagare, mammor, anställda, husägare, pensionärer etc. Hur det kommer att te sig är en annan femma. Jag ska våga göra annorlunda och vara lite knäpp. Jag tror inte på tvärsättaren som säger ”Sådär kan man faktiskt inte göra”. Jag tror att mina tre pensionärer levde efter hur man som pensionär "bör" och "ska" bete sig. Så ska inte jag bete mig. Jag ska liksom farmor stå på ett ben i tio minuter för att sedan hoppa jämfota genom hela lägenheten. Bara för att jag kan och för att jag får och för att jag vill.

Jag tror liksom Arnegård Hansen att vi måste våga tro på sig själva och sina idéer. Det är tack vare alla idérika människor som vågade och som trodde på sina idéer, som Sverige för en sisådär hundra år sedan blev fantastiskt framgångsrikt. Vi måste våga släppa fram oss själva och andra. Och ta oss upp ur denna kris och lågkonjunktur. Endast med innovationer och fritt tänkande kommer det gå vägen!

Dränka ”Sådär kan man ju inte göra” i en närliggande å som rinner ut i världshaven som sedan blir till is i Antarktisk och som därmed kappslas in. Det var mitt bidrag till en pretentiös ”jag-har-levt-så-länge-så-nu-delar-jag-med-mig-av-min-tusenåriga-erfarenhet”- typ av text.

/M


ps. att jag dessutom är våg(a) gör väl mina odds ännu bättre att jag ska lyckas ;-)