Buffélunch, oanständigt mycket kaffe, gräddtårta, många artiga handskakningar, mycket prat.
Idag har jag varit på släktkalas.
Det intressanta med släktkalas är att det är ett av de få tillfällen då unga och gamla möts under samma premisser. Den valda arenans inverkan på mötet är dock diskutabel; spetsprydda kaffekoppsunderlägg, blommiga assietter och blomstrande orkidéer. Jag ska villigt erkänna att jag lätt förvandlas till ett rundningsmärke vid kaffebordet. Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska bete mig - var får jag sitta? vad kan jag säga?
Det är både lite skrämmande och intressant att låta tankarna vandra 60 år framåt i tiden då jag själv börjar närma mig de 90. På vilken arena möts vi då? Hur har samhället utvecklats?
Då min hjärna för tillfället är grumlig av gräddtårtan vågar jag mig inte in i någon mer utförlig tankegång kring samhällets utveckling. Visst är det självklart att saker och ting kommer att förändras. Frågan om spetsdukarnas vara eller icke-vara är dock mer osäker. Jag har själv en byrålåda full, presenter från 25 födelsedagskalas och lika många julaftnar. Kanske ligger de där på köksbordet en dag?
//F
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar