Tillhörighet?

Idag är jag tom. Jag har haft två hektiska dagar i Växjö och vet inte riktigt vad jag ska skriva om idag.

Jag hade tänkt att skriva om tillhörighet eftersom det alltid varit viktigt för mig att poängtera mitt ursprung. Kanske har det blivit ännu viktigare nu när jag är egen företagare?

Hur som helst vurmar jag för mitt Småland mer än någon annan landsdel. Framför allt min hemstad Vimmerby. Om jag hatade det mer än någonsin när jag var 15 så älskar jag det mer än någonsin nu, nära 12 år senare.

Banden till Småland och Vimmerby har blivit starkare ju äldre jag blivit. Även om jag bor i Göteborg och är född i Linköping är det Smålänning jag är i blodet. Det finns en fantastisk historia kring landskapet som jag precis håller på att läsa in mig i. Om de 13 små landen som var så självständiga att inte ens kungen vågade ge sig in i en fight. Om fattigdomen som bidrog till självständiga skogsäganden. Som lade grunden till dagens möbelindsutri och glasblåsning.

Kanske är det viktigt för mig att känna tillhörighet med mitt ursprung för att det är det jag känner tillhörighet till just nu? Innan var jag student och kunde referera till det under sex års tid. Nu är jag egen företagare med olika kunder och projekt igång hela tiden. Det jag lutar mig mot är inget etablerat företag. Det är min historia och ursprung.

Som sagt. Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget. Mest kanske bara poängtera att det är viktigt med ens ursprung oavsett vad det är. Och att man ska följa sitt hjärta. Oavsett om hela världen skrattar bakom ryggen. Som med Ingvar Kamprad eller Astrid Lindgren. Eller Carl von Linné. Jag säger inte mer än så idag.

/M