Läste en fantastiskt bra artikel i SVD igår, den är visserligen gjort 2007 men känns fortfarande lika slående och aktuell. Maria Carling intervjuar den norske socialantropologen Thomas Hylland Eriksen angående en slutsats som hans forskningsgrupp redovisat. Kortfattat konstaterar han att vår tids jakt på trygghet är det som istället gör oss otrygga. Aldrig tidigare har vi varit tryggare än nu, vi lever längre än någonsin, har bättre hälsa, högre utbildning, bättre ekonomi… Trots detta känner vi oss otryggare och går runt med en föreställning om att ”världen blivit hårdare och farligare”. Media rapporterar dagligen om saker som vi bör akta oss för. Allt ifrån globala faror såsom krig, pandemier, terrorism, miljöförstöringar och den ökande fetman, till mer lokala som droger, gängbråk, arbetslöshet, cancer och så fetman igen då förstås.
Hylland Eriksen menar att detta är en paradox, att riskerna i samhället inte alls ökat, men att riskmedvetenheten har gjort det. Det är därför, för att vi är medvetna om allt som kan gå fel, som vi oroar oss mer än någonsin. Och det är säkert därför som vi mår sämre än någonsin också, men det är bara min reflektion.
Människan har ett behov av visioner, att få bidra, delta, göra en skillnad. Här känner jag igen mig. Jag har massvis med kunskaper, insikter, idéer och framförallt – en jävla vilja! Så varför blir inte jag insläppt...?! Varför känns hela arbetsmarknaden stängd, låst, igenbommad för mig och mina vänner?
Istället för att gå omkring och leta risker borde vi vara mer positiva tycker Thomas Hylland Eriksen. Våga ta chanser – och risker. Och det tycker jag också. Som någon av mina medskribenter här på bloggen redan har påpekat: Varför gå omkring och oroa sig för saker som ännu inte inträffat?
Så. Nu hjälps vi åt att sluta se ”den ekonomiska krisen” som något lamslående, läskigt och riskfyllt. Låt oss istället se den som en chans och möjlighet att äntligen ta tag i det där som vi vill göra men som vi hittills bara sett risker med.
De dumheter man ångrar mest är de man aldrig gjorde när man hade chansen, eller hur var det..?
För övrigt är det jag som är MJ, senaste tillskottet på GTKUS-bloggen. Presenterar mig närmare vid nästa tillfälle.
torsdag 21 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(227)
-
▼
maj
(31)
- Jag tänker inte nöja mig med att vara nöjd
- What's your story?
- Jag heter M och jag är bra
- What's in it for me?
- Identitetshypokondri
- En souvenir vi alla bär med oss.
- Charles Darwin - en vinnarskalle?
- Arbete
- Spring inte iväg med er kunskap!
- Tryggare har ingen varit...
- Vad har du för titel?
- Blogga på språng...
- Ny inspiration
- Rutiner
- Skryt
- Våren
- Nu börjar allvaret
- Kära Göteborgare
- Våga!!
- Eufori
- Med hjärnan grumlig av gräddtårta
- Presentation av M
- Om mig, om oss och den här bloggen DEL 2
- Extra extra
- Om mig, om oss och den här bloggen
- Tillhörighet?
- Jag har köpt Fridolins bok
- Lite lätt standardiserad...
- Vårstädning
- Hej och hå - jobba på
- Inventering av superkrafter
-
▼
maj
(31)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar