Kära onsdag

Idag har jag haft en alldeles förträffligt bra dag. Jag och H har fått en inneboende, Å. Just nu sover hon men innan idag har hon fått känna på att vara lägst i rang hemma hos oss. Det är nämligen så att enligt vår katt S så är jag högst i rang, sen H och sen hon själv. Annat var det när H flyttade in hos mig i Växjö. Då var fortfarande jag högst i rang och såklart lilla S. När då H flyttade in hamnade han automatiskt längst ner. Och samma sak har nu hänt med stackars Å. Hon har fått stå ut med ett himla spring och jagande idag. S använder aldrig klor och tänder i vanliga fall, men Å:s vader har fått känna på både delarna!

Förstå innan vi förstod vad det var frågan om. S gick runt och nosade på alla sakerna som flyttades in i tredje rummet. Sen verkar det som att det gick upp för henne att Å ska bo här ett tag och först då började rangordningen :-) Mot våra tillfälliga besökare beter hon sig nämligen inte så här och inte heller tidigare mot Å när hon bara varit besökare. Eller när vi var inneboende hos henne.

För att inte helt hamna ur spår för vad bloggen ska (?) handla om kan jag bara lite snabbt och lite parenteslikt dra parallellen mot när man kommer in på arbetsmarkanden. Man ska jävlar inte komma och tro att man är någon eller något. De som har varit här länge är också de som står högst i rang. När jag ser det så här är det något djuriskt över det beteendet och inte alls speciellt mänskligt tänkande. S skulle nog gilla arbetsmarknaden alldeles förträffligt. Om det inte vore så att hon sover nästan jämt när det ska städas och tvättas här hemma. Det enda jobb vi egentligen skulle önska att hon var med och delade på.

För övrigt har jag haft en givande dag. Ett härligt möte med härliga människor piggade verkligen upp. Vissa gånger klickar det verkligen och i alla fall från min sida kändes det så idag.

/M