söndag 1 november 2009

Oplanerat helvete

För första gången på jag-vet-inte-hur-länge hade vi en oplanerad helg. Inte heelt oplanerad givetvis, men till stora delar. Vi visste till exempel inte vad vi skulle göra mellan halv två och halv sex (mellan träningen, stor-matlagningen och festen) på lördagen. Mina föräldrar hade tagit en sådan grej med ro, lagt sig i soffan med en bok, pysslat och varit i största allmänhet nöjda med lugnet. Vi, vi fick panik. Krälade omkring i "vaad-vill-vi-göööra-egentligen-ångest", kunde inte bestämma oss och fick hjärtklappning. För varje minut som gick blev aktivitetshetsen och manmåsteuppnåkänslan större och jobbigare att handskas med.
Vi överlevde, även om det kändes knappt. Föräldrarna skakar på sina huvuden. "Jaja, det kommer med åren, det är någonting som man lär sig."
Men vi vet inte om vi vill lära oss den läxan.

Oplanerade helger är bra och nödvändigt, förutsatt att man planerat att de ska vara oplanerade.

/MJ

1 kommentar:

  1. hahahaha.. roligt skrivet. o hög igenkänningsfaktor.

    SvaraRadera

Bloggintresserade