"Välkommen till internet, Caroline"

Jag pluggar halvtid och har just läst en text av en 63-årig kvinna i min klass. Hennes perspektiv är det av någon som levt större delen av sitt liv utan dator och internet. Hon vill hålla fast vid det där, så som hon levt större delen av sitt liv - (det naturliga?) det där människor möts ansikte mot ansikte, gör saker tillsammans utomhus osv. Hon ser också t.ex. pengar och materiella ting som en bisak för oss människor - vi kan inte luta oss mot det, men använda det som ett medel eller en "bonus" om man så vill. Men vi får absolut inte glömma det vi är och att det enda som vi i slutändan har är oss själva, mänskliga, nakna, individuella och öppna.
Hon ser ändå potentialerna i det globala nätverk vi kallar internet. De positiva effekter det har och möjligheterna som skapats och fortsätter skapas genom "det nya samhället".
Väldigt intressant att höra den personens historia som upplevt så att säga "båda världarna".

Jag jobbar också halvtid på kundtjänst för ett större svenskt företag, och när det är lite mindre hektiskt brukar jag läsa lite nyheter på nätet. Igår snubblade jag in på den här artikeln. Och jag vet inte vad jag ska tänka. Kommer vi som människor, våra tankar och känslor och försvinna ännu mer? Kommer datorerna och nätet vara det främsta sättet att mötas, agera och leva?
Det finns redan många som motsätter sig den stora del internet och datorer tar i våra liv - vägrar gå med på fejsboken, har absolut inte msn och aldrig läser bloggar. Men det finns också en stor skara som hyllar de möjligheter som ligger framöver - hur kan internet utvecklas ännu mer?
Så som man kan läsa i artikeln (och i övriga artiklar i den serie som DN publicerat på ämnet) tros det att vi ännu bara touchat på den potential internet och datorer har. Forskarna och experterna på ämnet drömmer våta drömmar om att vara den som knäcker en ny kod eller att vara den som tar utvecklingen ett steg högre. Vi kommer bli ett verktyg för nätet och inte tvärtom, som det står i artikeln.
Kommer det bildas ännu starkare läger för och emot ett "äldre sätt" att leva och ett där man vill driva modernisering och datorisering till sin spets?

Jag blir nog lite rädd. Jag vacklar. Jag ser potentialen, jag tycker det är fantastiskt med nätet på många sätt men märker också hur jag glömmer bort "det viktiga", att verkligen möta människor, att lyfta huvudet och se löven på träden runtomkring mig när jag suttit för länge framför datorn...
Förmodligen kommer utvecklingen fortsätta lång tid efter att vi är borta och kanske blir det inte så stora skillnader under vår livstid. Och jag är rätt glad för det. Fortsätter det så här är det under kontroll, jag kan välja att stänga av datorn, gå utomhus - jag kan till och med välja idag att i princip leva helt utan dator och internet och klara mig alldeles utmärkt ändå. Men om (som det står i artikeln) det blir så att vi inte kommer kunna ha hemligheter, inte behöva känna på vattnet för att veta om det är kallt och kunna läsa varandras tankar, då vill jag nog inte vara med.

När jag läst nästan hela artikeln och alla de här tankarna kommit upp i mitt huvud, ringer någon till kundtjänsten, dvs jag måste svara och jag är på vippen att svara "välkommen till internet, Caroline".
Undrar vad man skulle fråga om man kunde ringa till internet...? Undrar vem som skulle svara?