Berit, Elisabet (ofta med h), Kristina och Gun

Eftermiddagen fortsätter i goda vänners sällskap. Inte bara vi i GTKUS vittnar om vilka namn föräldrarna till 80-talistbarnen tyckte om då det var dags att döpa sin lilla prins eller prinsessa! Att telefonboken löper amok när man lägger in en Johanna till för femte gången är bara att acceptera. För visst har Malin, Maria, Johanna och Louise stämt träff i kväll för att skåla in sommaren, och för vissa, första semesterveckan! Nej, jag är fortfarande inte bitter:-) För 40 år sedan hade vi hetat Berit, Elisabet (ofta med h), Kristina och Gun. Så tanken slår mig -det här med att sticka ut från mängden -hur lätt är det egentligen med ett namn som exempelvis Maria? Hade jag hetat Gun idag, nog fasiken hade jag stuckit ut!

Ett intryck av någon börjar med ett första intryck -det är ofta vid det ögonblicket man presenterar sig. Maria -en äkta 80-talist. (Men, säger någon, det där var inget fantastiskt exempel, Maria är ju ett bilbelnamn från tiden långt före 80-talistens födelse...) Ok, genialt, det skall jag tänka på nästa gång jag känner att jag bara försvinner i mängden.

Men kära nån, inte är det namnet som gör en unik, (nu undrar vissa varför jag har döpt min son till det jag har...) men visst krockar det med 80-talistens strävan om självständighet, unikitet etc etc. Liiiiiiite i alla fall?

Hur som helst. Jag ser gärna fler Beritar, Elisabetor, Kristinar och Guns (!) ute i kväll. Kanske rentav dags att jobba mindre och priotera fritiden mer. För nog är det dags för ett generationskifte i namnligan? Mariorna är utmärkta efteträdare, liksom resten av 80-talisterna!

Vi lär ses på vägen. Ikväll eller i nästa vecka.
//Mje