Black Hole Sun

Det är mycket runt omkring oss som för tankarna till generationsskifte. Ja, näst intill allt kan man på något sätt koppla till det. Förra veckan var jag på Peace and Love i Borlänge och där hade den slagit till. Egentligen var det inte oväntat. För det är ju inget nytt. Genomsnittsåldern på en festivalbesökare kommer alltid vara runt 18 år så skiftena där är ännu snabbare än på många andra ställen. Så jag visste att medelåldern skulle vara rätt mycket lägre än min egen ålder. Men det var ingenting jag störde mig på. Jag levde för första gången det vuxna festivallivet – bodde i lägenhet, hade riktig toalett och dusch och beblandade mig mer med ölen i öltälten än att sitta utanför med ett tetravin. Och det var skönt.

I tidningen på bilresan hem läste jag i kvällstidningens krönika om att en ny generation intar festivalerna. Och därmed även Peace and Love i år. Han grundade det på att de erfarna artisterna Thåström och Lundell inte lockade lika mycket publik som Håkan Hellström, The Sounds och Lars Winnerbäck. Han verkar dock ha missat att Lars Winnerbäck släppte sin första platta när den unga medelfestivalbesökaren knappt kunde stava till hans efternamn. Eller sitt eget. Han verkade också ha missat att de flesta sjutton- och artonåringar också kunde sjunga med när Thåström sjöng Die Mauer.

Så även om jag inte helt håller med krönikören om varför han tycker det är ett generationsskifte på festivaler så hade tanken ändå slagit mig. Innan jag läste hans krönika. Framför allt när vi stod och kikade på Chris Cornell, sångaren i Soundgarden som spelade på 90-talet. Låten de spelade var självaste Black Hole Sun som fanns med på många blandband i umgängeskretsen när man var ungdom. Ja, den där ni vet Black hole sun, won’t you come, and wash away the raaain… Ett par tre tjejer kom fram och undrade vad han som spelade hette. Vi förklarade glatt att det var Soundgardens gamla sångare och självaste Black Hole Sun de spelade. De visste tyvärr inte om låten och ville inte stå kvar och sjunga med oss. Och det var då det slog mig. 80-talister är inte så unga längre. Det är 90-talisterna som nu räknas som en genomsnittsbesökare på en festival. Visst. Jag är medveten om att inte alla kan Black Hole Sun även i min ålder. Och den är inte lika känd som Die Mauer.

Men även att jag ändå tyckte krönikören drog dåliga paralleller så skrev han en fin avslutning. Och det var nog det jag ville komma till från första början. Han tyckte att festivalerna skulle lyssna på ungdomarna och boka artister efter vad ungdomarna ville se; ”Det är alltid ungdomarna som bestämmer. Det är alltid ungdomarna som är framtiden”.

Eller hur?!

/ C