Traditioner...

...som midsommar och påsk och jul och allahelgonahelgen, undrar hur de kommer att se ut i framtiden. Läste i Metro igår om midsommaren. Om Johannes Döparen och hans födelsedag. I sista meningarna nämndes Hedningarnas firande av fruktbarheten när sommarnatten är som ljusast. Sen stod det något i stil med att de (hedningarna) och de fromma (underförstått de kristna) lyckats kombinera ett firande genom att med midsommarstången symbolisera både korset och fallossymbolen.

Jag tänker: Vad fanns först: Hedendommen eller Kristendomen? Vad säger att Hedningarna inte var fromma? Vad säger att Kristendomen är from? Var finns beviset för detta?(om inte jag minns fel fanns det något som hette korståg som utrotade allt som var okristet genom diverse tvivelaktigt humana metoder)

Jag ska inte gå in på någon debatt om religionens vara eller icke-vara. Jag tycker bara att man ska vara lika samhällskritisk mot alla religioner (allt annat såklart också) och se dem för vad de är: symboliker och inte sanningar. Oavsett Hedendom, Kristendom, Islam, Judendom etc.

Detta förde mig in på tankarna kring traditioner. Det känns, observera att jag använder ordet känns, som att yngre människor tenderar att "glömma" bort traditioner. Att inte rotfästa sig. Att "flänga" runt och bli den mesta världsmedborgaren de själva känner. Jag tycker det är synd att vi glömmer bort vårt arv. Och då pratar jag om arvet som även fanns innan kristendomen kom. Både jul och midsommar fanns faktiskt innan jesus kristus tog sina första steg på jorden. Men det är inte det viktiga i sammanhanget, jag tror att vi behöver ta till oss vår historia på ett annat sätt än vi gör. Nånstans känns det som att vi siktar så mycket på framtiden och vill så mycket att vi glömmer vår bakgrund. Jag tänker på vår kulturhistoria, handelstraditioner, hantverk etc. Vart tar den kunskapen vägen om vi inte vårdar den i nutida anda?

Glad midsommar på er alla. Och då menar jag alla! Solen står som högst i dagarna, låt det märkas på er attityd!
/?