"Det är fantastiskt...

… att du är så duktig fast du är så u…” Ja, där slutade kommentaren. Fast slutklämmen med de två avslutande bokstäverna var inte långt därifrån. Nästan en fullständig mening. Jag hörde bokstäverna fast de aldrig sas. Eller gjorde de det? I alla fall, där kom det igen. Det var inte första gången jag hörde det och antagligen inte den sista heller. Jag tycker givetvis om att höra att jag är duktig, vem gör inte det? Men kanske inte i samma mening som ung. Anledningen till att han avbröt sig kan ha varit min uppretade blick, eller helt enkelt för att han mycket väl vet att jag reagerar på en sån kommentar. Men förhoppningsvis för att han hörde själv hur det lät.

Det retar mig. Att dra alla över en kant. En klassisk fördom. En klassisk tanke. Som så många andra ogrundade uppfattningar som finns mot andra kategoriserade grupper i samhället. Samtidigt är det skrattretande. Det är ju inte så att jag säger till en äldre människa att det är fantastiskt att hon eller han inte är mer duktig fast denne är så gammal. Det ingår inte i vårt sociala beteende och skulle uppfattas som respektlöst. Varför är det då ok att säga till en yngre människa tvärtom? Är inte det konstigt?

För mig är det ju dessutom oförståeligt. Jag känner många i min unga ålder som är minst lika duktig som jag på andra saker och på samma saker. Jag är givetvis medveten om att jag är ung om man jämför med medelåldern i Sverige, de flesta på jobbet och så vidare. Men för det vet jag inte om jag är så mycket mindre duktig än någon som är 35, 44 eller 62. Åldern har ju inget med det att göra. Eller är det här det andra klassiska uttrycket om erfarenhet också kommer in? Ja, det är nog så det är. Och det verkar vara djupt inrotat. Jag som aldrig riktigt förstått sambandet mellan ålder och erfarenhet, när är åldern så pass hög så det räknas som man har erfarenhet? Kommer det automatiskt? Och när? Ska jag ha gjort samma sak i två år, fem år eller tio år? Eller blir den tiden kortare ju äldre man är?

Något jag självklart går och retar mig på nu i efterhand är ju att jag inte kom på någon fyndig motreplik, så den kommer här; ”Det är fantastiskt att du är så fördomsfull fast du levt så länge så du borde ha lärt dig öppna ögonen.”

Men nu svarar jag i alla fall; Ha det så bra den här veckan, vi ses i nästa igen!

/C