Något som kallas för helg

Snäpp!

Plötsligt får man en sån där knäpp på näsan som gör att man vaknar till och plötsligt påminner sig om var man befinner sig någonstans. Jag fick en sådan igår.

Med ögonen torra, från en hel dag framför datorskärmen, stirrade jag förvirrat upp när min pojkväns kompis kom förbi på kvällskvisten. Han frågade artigt hur läget var och jag berättade kort om alla jobb och projekt. Sen, med en lätt suck, konstaterade jag att ”visst skulle det vara skönt med en extra dag i veckan då man kunde vara helt ledig och bara göra sånt man inte annars hinner med”.

Hans svar:

”Det är väl det som vanliga människor kallar för helg.”

Det var då jag började fundera. Fundera över när jag senast hade en helg utan någonting jobbrelaterat inbokat. Och kom fram till att jag inte ens kunde minnas det. Ja, möjligtvis någon helg då jag var bortrest, men hemma i lägenheten utan några planer… Nej.

Sen började jag räkna på antalet timmar jag jobbar varje vecka och kom fram till att det borde bli mellan 55-60. Kanske inte så konstigt - så mycket (och mer!) finns det många som jobbar. Så kanske borde jag bara nöja mig och inse att livet är rätt slitigt både för kroppen (sitta, sitta, sitta, torra ögon, trötta öron) och knoppen (tänka, tänka, tänka). Fast jag är inte riktigt nöjd med det. Jag undrar:

Varför?

Varför gör vi på detta viset? För att det är kul? För att vi vill tjäna pengar? För att man inte vet vad man ska göra annars?

Svaren är nog lika många som vi människor i västvärlden. Jag är dock av åsikten att detta inte är helt sunt och om vi människor ägnade lite mer tid åt att fundera över vad som verkligen betyder något… hade vi jobbat så mycket då?

Nästan alla jobb här på jorden kan utföras av någon annan. Hur unik konsultidé, teknisk uppfinning, vacker tavla, man än har/har gjort. Men man kan aldrig ersättas för dem som verkligen betyder någonting. Och de är förgängliga, liksom vi själva. Ett snedsteg och de kan ryckas ifrån oss. Kanske borde vi vårda våra älskade därefter? Se till att jobbet är en del av vårt fantastiska liv, inte att våra älskade är en del av vårt fantastiska arbetsliv.

Jag tycker att det är en svår ekvation. Men jag jobbar på den, och tänker på det varje dag. Det är ju i alla fall en bra början.

/F