Feng Shui - någon sorts japansk maträtt?

Min och min sambos lägenhet just nu:

Två stora tvätthögar i IKEA-påsar
En stycken klädhög i fåtölj
En styck odiskad disk
Ett trasigt regnställ på hallgolvet
En opackad väska
En obäddad säng
En otömd återvinningspåse

Ja, ni förstår grejen. Feng Shui? En japansk maträtt?

Det finns många som menar att man måste lära sig att leva med lite oreda och kaos. Allt kan inte var fint, perfekt och nydiskat. Självklart håller jag till viss del med. Och hur kul är det med en lägenhet där det inte syns att det bor någon… Men någonstans i detta stökiga hem försvinner min kreativitet in i en garderob (som man inte vill öppna för då väller uppblåsbara madrasser, inknöglade klänningar och gamla fotbollsskor ut). Jag gillar när det är ordning och reda. Kanske är det därför jag även gillar att skriva lappar, älskar min kalender, överanvänder ”uppgifts”-funktionen i mobilen? Någon skulle säkert kalla mig för kontrollfreak, vilket till viss del kanske stämmer. Eftersom jag känner mig själv hyfsat väl efter snart 26 år kan jag dock hävda att min hjärna kräver harmoni för att vara som bäst.

Visst, jag kan lösa problem när det är stökigt och bråkigt. Jag kan komma på idéer även med skit i hörnen. Men ge mig en ren lägenhet, ingen tid att passa, en stor kopp kaffe med mjölk, trevligt sällskap och ett samtal om allt och inget, så lovar jag att de allra bästa idéerna dyker upp. För de behöver lite tid på sig. Och ibland kanske den där japanska maträtten faktiskt påverkar hur vi mår, i alla fall lite grann (trots att jag har växter i vårt enda rum, tillika sovrum, och därmed kommer dö av syrebrist någon natt).

Min engelsklärare på mellanstadiet bad alltid klassen om lite ”peace and quiet”. Kanske borde man kräva det oftare?

/F