VÄLDIGT grovt räknat hade var 120e person en blogg 2006 - nu är det alltså 2009 och kanske har siffran stigit till att var 40e person bloggar...
Jag kan inte låta bli att bli grymt nyfiken på vad alla dessa bloggar handlar om. Idag läste jag om Emma 28 som har en lyxblogg där hon låter läsarna följa med henne på Saint-Tropezresor och champagneprovningar om vart annat. En annan blogg vet jag handlar om Anna och hennes liv.
Vår blogg handlar om generationer och vilka dråpliga/roliga/trista/hemska/fantastiska etc situationer som kan uppstå när två generationer möts. Men också om våra innersta tankar kring vanor, beteenden, jobb, humör, tankar etc.
När jag bodde i Kanada under ett år skrev jag dagbok varje dag. Det som står i dem är inte sånt jag skulle skriva på en blogg. Dessvärre har jag stött på en och annan blogg där innehållet påminner om det som står i mina gamla dagböcker.
Kanske är det så att kommande generation/er inte riktigt vet vad ser som händer med texter och bilder som läggs ut. Det finns alltid med dig, vart du än vänder dig. Som nakenbilderna (well, det mest intima dolt) som ligger ute på Facebook tex. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser dessa som läggs ut av samma personer varje gång. Visst, nakenhet är naturligt. Men kanske behöver inte alla få reda på hur kroppen ser ut eller kanske snarare - kanske behöver svärmor inte veta att hennes svärson duschar/badar/poserar naken på kort som sprids vind för våg över Internet? Jag vet inte, jag kanske är gammaldags?!
Jag undrar i alla fall vad som föregår ett högst privat inlägg. Var går gränsen för vad alla, verkligen alla, ska få veta om ens egen person. Nåväl, min nyfikenhet handlar inte så mycket om att jag skulle vilja läsa alla dessa bloggar, eller ens veta vilka som finns. Jag är mest nyfiken på fenomenet - om behovet alltid funnits men utan möjlighet att förverkliga det, eller om det är ett behov av idag? I så fall gissar jag att det kanske möjligtvis skulle kunna vara så att den så kallade västvärlden står för majoriteten av bloggarna? Kanske har en filipinsk 16årig flicka som knappt får mat för dagen, inte ett så stort behov av uttryck och bekräftelse?
Det var min bloggfundering idag. Jag tycker det är sjukt intressant i alla fall!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar