Min bror och hans fru har välförtjänt semester.
Men hur får man det att gå ihop när det är på riktigt, varje dag?!?
Jag vaknar trött. Jag kör till dagiset trött. Jag brummar lite med traktorn över golvet på eftermiddagen när barnen är hemma igen. Lite slött, för jag är trött. Och så vidare.
Slutsatsen är alltså att det är energikrävande med barn.
Det visste jag redan. Men det blir ju påtagligt när man lever det livet, även om det bara är för en liten stund.
Och inspirationen och kreativiteten som är så nödvändig just nu lyckas jag inte riktigt grabba tag i, eftersom det alltid kommer en bajsblöja eller en sparkcykel i vägen. Vardagen bestäms efter deras rutiner och jag kan inte alls äta framför datorn när jag vill eller stanna uppe hela natten eller ta en promenad eller sitta i en fåtölj och glo hela dan. (På gott och ont.)
Trots detta klagande vill jag nog ha barn. Tror jag.
Jag vill nog ha massa barn till och med i så fall. Kommer det ett, får det gärna komma ett par till. Själv växte jag upp som en av fyra. Flera syskon är väldigt trevligt och något jag gärna vill för mina eventuella egna barn också som sagt...
Självklart tror jag att man kommer in i barna-vardagen på ett annat sätt när det 1) är ens egna barn, 2) lever i den verkligheten varje dag och får tid och chans att strukturera upp det bättre (och 3) är mer redo för det...).
Men jag är verkligen ambivalent. För min egen del får det bli som det blir litegrann... det är inget självändamål för mig att skaffa barn.
Just nu är det faktiskt rätt perfekt med att jag får passa barnen då och då.
Och sen krypa tillbaka till min egen lya.
Igår var sista ordentliga sommardagen, säger de. Då roar sig tvillingarna till exempel så här:
2 av 3/ CeF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar