Hur reagerar människor när man gör nånting oväntat bland dem?
Om man t.ex. börjar gå väldigt konstigt.
Eller helt plötsligt fryser sin position och står så i två minuter.
Eller när trettio vuxna personer leker ett-två-tre-rött-ljus mitt på Kungsgatan på blanka dan.
Folk reagerar inte särskilt mycket visar det sig. Inte där och då i alla fall. Inte som de visar utåt.
Vissa uppskattar det. Men förvånas ändå och tittar undrande.
Andra blir rent upprörda - "varför gör de så här? vad är det som händer?!".
Men varför är det så jobbigt när nånting som inte passar in i normen och inte är 'normalt' händer?
Varför går vissa hem och muttrar över det över köksbordet? Är de avundsjuka?
Vad är normalt då? Fruktansvärt uttjatad fråga. Och egentligen helt irrelevant. Svaret kan aldrig bli sanning. I min mening då.
Men så leker jag ju 'Under hökens vingar, kom' på Korsvägen ibland också.
fredag 7 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(227)
-
▼
augusti
(31)
- Härligt när måndagar går fort
- Stillastånd är tillbakagång
- Världens bästa heltidsanställning!
- De nya nomaderna
- En 80-talist mellan tomhet och överenergi
- upptäckter
- Jag tillhör ett fack. Därmed basta.
- Bokmässan är nästa anhalt
- På tal om att det börjar bli dags att skaffa ny mo...
- Generationsinventering
- trion
- Mitt livs höst börjar nu
- Ett folkligt virus
- Hårfint
- Underskatta aldrig dig själv
- Höstvindar.Med allt vad det innebär...Omstart.Nyst...
- Vart skall vi ses?
- om att leva rätt
- Fakta för folket
- Dagens ungdomar
- Rädslan för att möta
- Ladda batterierna, gå ner i varv ...
- Våga teknik-vägra!
- Nära, kära och alla andra.
- "det är inte normalt!"
- Tiden är dyrbar
- Bloggar
- Tävling? Någon?
- Underbara måndag
- Sitt ner och fantisera!
- Vi är överallt!
-
▼
augusti
(31)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar