Ett folkligt virus

Det kommer lite smygande. Liksom naglar sig fast där innanför skallbenet. Först försöker man förneka att man drabbats. Jag? Inte en chans, sånt kan jag stå emot! När det väl fått fäste angriper det sin värd och sprider sin uppenbarelse där det finns möjlighet.

Pratar jag om nya H1N1-viruset? En vanlig förkylning? Ett litet virus man försöker förneka och inbilla sig stark emot?

Nä. Jag pratar såklart om fördomar vi alla har. Förutfattade meningar som uppstod i ett möte som sedan fått prägla tankarna så fort vi tänker på liknande situationer som det första mötet.

Vi är just nu rädda för en pandemi som kan slå ut hela samhället, inte i att folk dör, utan för att folk måste stanna hemma från jobb och skolor. Jag menar att vi borde vara mer rädda för våra fördomar. De kan man drabbas av om och om igen. Om du väl har haft en förkylning får du inte tillbaka just den. Fördomar går inte över av sig självt. Därför borde stat och land vara mer rädda för vilka konsekvenser denna sjukdom får.

Jag tänker inte gå in på dessa konsekvenser här. Men jag vet ju själv hur jag tänker. En arbetslös man 55+ sa (kanske med en uns bitterhet) till mig "Jaha du, det är ingen som anställer nån som är över 50". Jag tänker "Det är ingen som anställer någon under 30" Där har vi två fördomar inringade. Jag med min verklighetsbild och han med sin. Ingen har fel, båda har fel. Vi ser bara vår egen verklighet och tror en massa saker om andras verklighet.

Därför satsar jag nu på kunskap. Jag ska lära mig så mycket jag bara kan kring ämnet. Jag är helt övertygad om att det alltid kommer att finnas fördomar (det man inte vet något om, tror man något om; fördomar grundar sig i tron). Men jag är också helt övertygad om att vi med vilja för kunskap kan bli kvitt en del. Så vi inte behöver jobba i uppförsbacke hela tiden.

Jag ska börja fundera mer på det här med fördomar, vilka jag har och sådär. Först när man är medveten om dem tror jag man kan börja arbeta aktivt med att bli kvitt dem.

/M