Stillastånd är tillbakagång

Liksom författaren till förra inlägget är jag i "jobbslutartider". Mitt hittills längsta jobb på samma ställe (4,5 månader) får sin ände imorgon. Och det känns alldeles underbart! Även om jag inte har en heltidstjänst som mamma att komma tillbaka till utan traskar rätt ut i arbetslöshetens träskmarker.
Ge mig en dag eller max två så är jag hysteriskt rastlös igen, men just nu känns det som sagt bara bra. Det har varit ett bra jobb, men nu kan det inte ge mig mer. På den posititionen finns inget utrymme för utveckling och därför får det vara bra nu. Hit men inte längre. Dags för nya äventyr. Tack och hej.

/MJ