Jag tillhör ett fack. Därmed basta.

Jag läste en intressant artikel om skillnaderna mellan olika "talister", våra olika perspektiv på arbete och arbetsgivare. Att vi inte tänker på samma sätt. Det klassiska om oss krävande och kräsna 80-talister. Tänk om det vore så här enkelt!

Det som artikeln skrev som typiskt för en 50- och 60-talist var att denne var solidarisk. Solidaritet och rättvisa är väldigt viktigt för mig, men jag är ju 80-talist. Jag vet dessutom 50- och 60-talister som inte är så värst solidariska. Hur går det ihop sig?

I en annan artikel stod det att jag som 80-talist bär mycket flipflops. Jag har aldrig ägt ett par flipflops och när jag har provat någon gång har jag snubblat fram.

Det är väldigt skoj att läsa om sig själv, hur jag är och ska vara bara för att jag är 80-talist. Det är extra spännande att läsa orsakerna till varför jag är lat, hoppar mellan jobb stup i kvarten och vill ha snabb feedback. Ja, jag tycker nästan det är lite charmigt faktiskt. Helst när det är uppenbart att det är en 50-talist som har skrivit artikeln om mig som 80-talist. Som spär på fördomarna lite extra. Kryddar till mig och stoppar in mig i ett fack.
/ C