Våga teknik-vägra!

Jag står i begrepp att byta mobil.
Efter två år brukar den mesta tekniken av idag vara värdelös. Min telefon är nu 2 år och 8 månader vilket betyder att jag lever med den ständiga vetskapen att jag när som helst kan stå utan kontaktmöjligheter med min omvärld. Ungefär. I alla fall börjar det bli dags att scanna marknaden för att ha koll på mina alternativ den dagen då det händer.
Därför surfade jag in på en känd operatörs hemsida och visserligen hade de underlättat genom att inte erbjuda alla mobiler på marknaden, men ändå... Efter bara ett par minuter började jag känna mig lätt åksjuk och om inte annat så väldigt stressad över alla applikationer, funktioner, tillägg, pixlar, minnen och alternativ som snurrade runt.
Likt de till medelåldern stigna människorna i min närhet började jag nu fundera över vilka funktioner som jag faktiskt använder i min nuvarande mobil. Dessa är:

1. Ringa
2. Sms:a
3. Mms:a
4. Ta ett kort då och då, men främst när jag tänker mms:a det vidare...

Så... jag har bestämt mig för vilken mobil som kommer att bli min följeslagare de kommande 2-3 åren. Den handskas utan problem med de ovan nämnda funktionerna. Och så har den en trevlig färg. Men inte mycket mer än så.

"Det är lite tantvarning på dig" sa en vän i förra veckan. Det är det, men jag har inga problem med det. Min åsikt är att det idag finns en otrolig övertro på tekniken och vad den kan göra för oss. På många sätt har den förbättrat och förenklat våra liv, ja. Men för mig är det omöjligt att se på vilket sätt det ska effektivisera ett möte genom att låta en av de inbjudna deltagarna vara en dator. Jag förstår inte heller v e m som möjligtvis kan vara intresserad av vad jag gör varje minut av min dag (vilket den fantastiska uppfinningen "twitter" möjliggör). Eller v e m som känner ett behov av att se hur "dagens outfit" ser ut... Och jag undrar v a d som gjort oss så rädda för en stunds tystnad på vägen hem/till gymmet/till stan att vi ständigt måste ringa, sms:a eller lyssna på musik.

Kalla mig tant eller bakåtsträvare eller vad som helst. Men när jag kommer hem efter en dag framför datorn så gör jag mig själv en tjänst och lämnar laptopen ihopvikt (så länge jag inte har en konkret anledning att sätta på den givetvis), tar en promenad med mobilen hemma och på bussen hem läser jag en gammal hederlig bok.
Och jag inbillar mig gärna att jag är bra mycket mer effektiv än de som tillbringar hela kvällen framför tids- och energitjuven datorn.

/MJ