Tiden är dyrbar

Tiden är så dyrbar. Livet är så kort. Det gäller att förvalta sin tid väl med saker som gör att man mår bra som människa.

Ett tag i livet trodde jag att jag var odödlig, att jag aldrig kommer att dö eller att "det där händer inte mig". Men tiderna förändras och jag kan mer och mer förstå att det faktiskt kan hända mig. Att jag faktiskt är fullt kapabel till att dö. Men att jag inte planerar att göra det än på ett långt tag.

Jag vill dock inte sluta mitt liv i att ångra saker jag inte gjorde. Det är ju oftas så att det är de saker man inte gjort som ångrar, nästan aldrig sådana saker man gjort. För då har man prövat - då vet man vad de innebär. Har man inte gjort det så vet man inte vad det är. Logiskt, jag vet. Det tåls dock att upprepas.

Jag tänker inte låta saker uteslutas ur mitt liv för att jag själv är rädd för det. Eller för att jag är rädd att stänga dörrar och låta nya dörrar öppnas. Vissa saker måste få ta lite tid, det spelar egentligen ingen roll, bara man vågar att göra det som hjärtat talar om för en.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg? Jo - det som titeln förtäljer. Tiden är dyrbar.

/K.