Sitt ner och fantisera!

Jag och min vackra man söker oss gärna och så ofta vi kan utåt naturen till. Igår var Lärjeån och dess dalgångar målet. Mycket vackert var det med den bruna ån som slingrade sig fram mellan höga, hängande och friskt gröna träd och buskar. Det såg nästan förhistoriskt ut (hur vi nu vet hur det såg ut då) och ibland funderade vi på om vi inte skymtade en av de där små, smarta dinosaurerna från Jurasic Park. Vi hade åtminstone inte blivit det minsta förvånade om en krokodil krupit upp på å-kanten för att sola sig lite.
Vid ett tillfälle stannde vi på en bro som gick över ån. På översta plankan hade någon skrivit "Sitt" och i lagom höjd så man skulle se det när man satt sig ner stod "låt tankarna följa med stömmen och slappna av. Allt löser sig.". Vackert. Vi bestämde oss för att fika där och det blev en stund med tankar och reflektioner om livet och begrepp som "tid" samt människans inneboende behov av att konstruera mått för att kunna mäta allt. Varför? Därför att vi inte klarar av att föreställa oss att det inte finns en förklaring? Därför att vi inte kan föreställa oss förklaringen? Där vår fantasi tar slut tar måtten vid.
Jag önskar att vi hade längre fantasi (Oops..önskade jag mig precis ett mått på fantasi?).

/mj