Det svämmar över i Göteborg

Alla spårvagnar, bussar, Pressbyråbutiker, glasskiosker, Liseberg, vandrarhem, klassrum och fotbollsplaner är fyllda. Fyllda av unga fotbollsspelande ungdomar. Fyllda av funktionärer, tränare, domare och publik. Det är en salig röra. En härlig röra. Gothia Cup.

Många boende i Göteborg suckar lite grann när spektaklet sätter igång i mitten på sommaren. Många flyr stan. Jag förstår dem. Aldrig att jag skulle sätta mig på en spårvagn denna vecka. Och cykelfärden över Heden är med risk för sitt eget och andra människors liv. Samtidigt kan jag inte låta bli att älska det.

Hånglande ungdomar på bussen; människor från hela världen som fightas på planen men kramas på dansgolvet; skrubbsår på knäna; bananer och glass i stora lass; skrikande tränare och pyssliga föräldrar. Det är fint. Nästan lite av ett drömscenario – en värld där alla är välkomna, där generationer möts, där glädjen över att mötas är viktigare än gårdagens förlust.

Jag har inga personliga minnen från Gothia Cup. Mina meriter som fotbollsspelare sträckte sig till ett halvårs träning som 7-åring där ett nickmål (bollen studsade på mitt huvud och in i mål – snacka om rätt plats vid rätt tillfälle) var min tyngsta prestation. När tränarna alltför tydligt prioriterade killarna i laget tog min mamma mig resolut ur klubben. End of fotbollskarriär. Sen dess har jag varit mer av en ensamtränare. Kört hårt i löpspåret och på gymmet. Gillat när det är tyst runtomkring.

Men lite avundsjuk kan jag bli på all denna lycka som bubblar i stan just nu. Får man vara med på ett hörn? Jag passar på att inspireras av glädjen och kommer på massor av spännande grejor som man kan göra som inte inkluderar fotboll. Typ som Bok- och Biblioteksmässan i höst. Då kör vi hårt med Gothia Cup-glädje i vår monter. Skrubbade knän, svettiga pannor, glädje. Alla är välkomna! Get to know us Sweden.

/F