Om att sno någons idé

Jag har funderat lite idag på dem som råkar ta en idé och göra den tills sin egen. Jag tänker inte på någon större affärsidé nu, utan en idé överlag. Liten som stor. Idag hände det mig och jag har märkt att det har uppdagats för mig då och då på sistone. Häromveckan hade jag kommit på den briljanta idén att göra köksdynor av trasmattor. Supersnyggt tänkte jag. Det sa ju jag till dig förra månaden sa min syster.

Idag pratade jag med mina kära vän M om en bok hon hittat, vilka tankar författaren hade och vad den handlade om. Efter ett tag när vi pratat om något annat säger jag ”Det ska jag nog ta att skriva vidare lite om i bloggen i morgon”. ”Men det hade jag tänkt” säger hon. Såklart, hon hade ju själv också sagt det fem minuter tidigare när hon pratat om boken och vilka olika scenarion författaren tog upp. Under de fem minuterna har jag alltså undermedvetet tänkt på någon bra grej i boken M har tagit upp, hunnit glömma att hon hade funderingar på att själv skriva om det och samtidigt klurat ut själv hur jag skulle kunna lägga upp det och spinna vidare på det. Så, hur glömmer man det på fem minuter?

Nu när det har hänt två gånger på ganska kort tid funderar jag över mina idéer. Och andras idéer. Är någonsin en idé som ett blankt papper från början? Jag tror något uppfattas och upplevs för att sedan funderas över undermedvetet och medvetet en tid för att sedan utvecklas till en ny idé. Det snappas upp. Bearbetas utifrån olika perspektiv. Mer input kommer från andra, från något man läser eller något man hört. Till slut är den så pass klar att den känns som ens egen. En ny idé. Ibland tar det lång tid. Ibland kortare. Dock kan den fortfarande vara väldigt lik en tidigare idé. Det är sällan hjulet måste uppfinnas på nytt. Och det är svårt att uppfinna det igen. Snarare är det nog oftast en gammal goding som utvecklas och blir bättre. Förfinas. Utifrån behovet idag och i framtiden.

Jag tror mycket väl min syster kan ha sagt att jag kunde göra köksdynor av trasmattor, men jag hade lagt den idén i en liten låda. Sedan tog jag upp det igen när jag upplevde eller uppfattade något. När jag hade tid för den och det var dags. Såg en bild som väckte den vid liv och så fanns den där.

/ C