Göteborgsposten rapporterar om krockade färjor och kommande skyfall. Själv sitter jag inne på ett kontor och huttrar i vinddraget från fläktarna. Dropp, dropp på rutan.
Jag funderar på det där med arbetsmoral. Klockan är fem i tolv och jag har ännu inte påbörjat min lunch. Ändå tar jag tillfället i akt att skriva ett blogginlägg. För att det är just nu inspirationen infinner sig. Inte om en halvtimme eller ikväll utan just nu.
Detta är något mina föräldrar, och många äldre med dem, inte riktigt förstår. På jobbet så jobbar man och när man slutar jobba är man ledig (därmed inte sagt att de någonsin slutar jobba, det finns arbetsnarkomaner som lever med sitt jobb dygnet runt även i den äldre generationerna). Punkt slut.
Men vad är det för fel på lördagsjobb och tisdagssovmorgon om det passar bättre? Det handlar väl ändå om att det jobb man har ålagts ska vara gjort på det sätt som man lovat? Och hur man löser det problemet måste väl ändå vara upp till var och en. Ja, man kan väl säga att det handlar om detta som så fint kallas för ”frihet under ansvar” som vi itutats ända sedan vi börjat första klass. Om man inte gör läxorna på tisdagen, då får man göra dem på onsdagen, och har man inte gjort dem alls så får man ta konsekvenserna av det. Inget krångligt liksom.
Men visst, ibland kan jag önska att jag var bättre på att ta en sak i taget och göra ”rätt sak vid rätt tid” för att det kanske kan vara mer effektivt. Effektivt men inte så kreativt. Det får bli min konklusion.
//F
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar