Den senaste tiden har jag inte riktigt kunnat identifiera mig med bloggvärldens ideal. Det är att försköna det hela att säga att jag under helgen har hunnit sitta ner, summera eller reflektera över min tillvaro. För bakom förra helgens och dagens blogginlägg döljer sig både komik och panik. Men mest komik. Tänkte dela med mig av absurditeten.
Slut ögonen och tänk er den soligast dagen i år. För mig inföll den förra lördagen uppe vid familjens sommarhus. En utav de större händelserna (förutom vad man skulle lägga på grillen till kvällen och hur jag bäst undviker "linjer" i solbrännan) var att vi för första gången skulle testa mobilt internet på ön. Nu i efterhand undrar jag hur jag vågade vara så optimistiskt att tro att allt skulle gå smärtfritt att skriva mitt blogginlägg. Det var det här med täckning. Den är obefintlig och det har vi alla alltid accepterat, rättare sagt längtat efter. Ingen mobil, ingen kan nå mig. Men kanske ändå internet funkar?
Jag (med hjälp av teknikstöd från sambo får jag väl erkänna) påbörjade blogginlägget på lördag förmiddag, jag stapplade i bikini runt på ägorna med datan uppsträckt på långa armar ovanför huvudet. Testade alla skrymslen, varenda sten, vi bytte av varanda -men ingen täckning! Det måste gå -stövlarna på och rakt ut på gärdet begav vi oss. Om jag skulle behöva gå flera kilometer för att få det ivägsänt, så var det bäst att ta med teknikkonsulten.
Så till sak. Vi gick och gick. Givetvis utbröt panik. J*vla teknikskit, skriker jag! Men så stannade vi upp och tittade på varandra. Ser komiken i det hela och kan inte hålla oss för skratt. Vi har hamnat ute på landsvägen, med bara badkläder på kroppen, alldeles för stora stövlar på fötterna och en dator i handen. Vad tänker folk som kör förbi? Troligen -titta, dessa turister/stadsbor som inte klarar sig en minut utan internet!
Det plingar plötsligt till i burken, och voilà inlägget är publicerat! Uppdraget slutfört och vi påbörjar vandringen på en knapp kilometer tillbaka till huset. Tittar på klockan och inser att vi har kämpat mot tekniken i nästa två timmar.
Så detta inlägget är inte live. Det är fejk. Internet hör inte hemma där jag är just nu. En god vän har besparat mig helgens irrationsmoment över teknik som inte funkar.
Tekniken är fantastisk, men man måste våga avstå den ibland.
/MJe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar