Tappat greppet

Ibland tappar jag greppet om tillvaron.

Snäpp!

Det går jävligt fort. Att tappa greppet alltså. Livet också förstås. Man kör på i 620 knyck vecka efter vecka. Sover, käkar, jobbar, sover, käkar, jobbar... Fast mest jobbar. Och tänker på jobb. Även om jag inte ser det som det utan som nåt annat, nåt kul och spännande och kreativt. Fast vad skulle det vara om det inte var jobb?

Knappast en spännande deckare, ett bubbelbad, långfrukost, springtur i skogen, film under täcket i soffan. Nä, det är jobb. Och visst är det bra med jobb, men ibland behöver man det andra också.

Så nu måste jag nog gå i någonsorts avvänjning ett tag. Göra lite mindre, vara lite latare. Tyvärr har jag glömt bort hur man gör och måste fråga mina vänner (alt. be dem slå mig hårt när jag sätter mig vid datorn). Och ja, nu måste jag faktiskt sätta mig och jobba en stund. Vill någon kidnappa min dator?

//F (som hävdar att 80-talister knappast är lata utan snarare överambitiösa)