Så är jag tillbaka i stan. Efter härliga dagar med familjen stundar åter arbetets allvar, eller?
Allvar och allvar, för mig är mitt jobb något att se fram emot, jag gör det för att jag tycker det är roligt. När man själv tycker att det är så roligt att jobba och inte har några dolda agendor skär det lite i hjärtat när det finns de som är bittra på livet och inte tycker att någon annan heller ska få tycka det är kul att arbeta. Att man faktiskt kan jobba för det är kul och för att få erfarenhet.
Kanske kommer dessa människor alltid att finnas och jag kan inte annat än att tycka synd om dem. Däremot är det synd att dessa människor oftast får större utrymme i media eller på sin arbetsplats än de som är obittra.
Även om det känns lite tidigt att prata om höst så ser jag fram emot den och alla spännande möten den kommer att innebära. Men nu är det fortfarande sommar och jag har köpt årskort till Liseberg så att jag kan gå dit flera gånger bara för att njuta av allt man inte hinner med att njuta av när det står Balder, Kanonen, Uppskjutet, Höjdskräcken och Bergsbanan på agendan.
/M
onsdag 22 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(227)
-
▼
juli
(30)
- family first. men glöm inte kaffet.
- Skrivmaskinsgenerationen som försvann
- Medias rätt till...allt?
- Tejp
- Tappat greppet
- rädslan för otryggheten
- Tack, herr Andersson!
- efter tid kommer tid
- En rätt grå och regnig dag
- Tillbaka i stan
- Grattis människorna!
- Hemmaloppis it is
- Konklusion en söndagskväll:
- F som i Frihet
- Det svämmar över i Göteborg
- Lantliga djur
- Semesterångest
- Äntligen kom samtalet jag väntat på
- Äventyra mera!
- Mest komik
- torsdag, måndag, lördag, söndag...
- Jag tänker - alltså finns jag
- Om motgångar
- Om att sno någons idé
- Våga vara jag och göra det jag känner
- Nya ögon
- Tomma hot
- ack wermeland
- Torsdagsblogg i söndagstid
- Kläder
-
▼
juli
(30)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar