Nyhetsbrev #1

Get to know us Sweden

Du håller nu premiärutskicket av Get to know us Swedens nyhetsbrev i din hand (eller så ligger det och glänser på din datorskärm). Troligen gör du det för att du har stött på oss, dvs. Get to know us Sweden, i något sammanhang under 2009. Vi har fått en kontakt, skapat en relation, och nyhetsbrevet är ditt!

För dig som förbryllat kliar dig i huvudet och tänker ”Vilka var nu det där..?” så ska vi hjälpa dig på traven. Get to know us Sweden är en nybildad tankesmedja som verkar för smidiga generationsväxlingar och fler generationsmöten. Klart som kristall. Men vad gör vi då? Under vårt första halvår har vi hunnit med mycket, bland annat att medverka på Bok- och Biblioteksmässan 2009, föreläsa i diverse sammanhang, arrangerat vår första fokusfrukost på temat 80-talister på arbetsmarknaden (fler fokusfrukostar kommer under våren – håll ögonen öppna!) och självklart är vi med och tävlar i affärsplanstävlingen Venture Cup.

Så vad händer i vår?

Get to know us Swedens workshop för att smidigare generationsväxlingar finns nu att köpa. Produktblad hittar du på vår hemsida efter årsskiftet. Spännande samarbetspartners skapar dynamik i produkten!

Get to know us Sweden initierar ett samarbete med Thor Rutgersson som har skrivit boken ”Generation Y spelar teater”. Delar av boken kommer att sättas upp och förpackas med förläsning och paneldebatt på ämnet. Kanske blir premiären på Almedalsveckan?

Get to know us Sweden samarbetar med Processrum och 4YouConsulting på temat demokrati. I anslutning till valet har gymnasieskolor möjlighet att arrangera demokratiutbildning baserat på upplevelsebaserat lärande. Arbetsnamnet är ”Klart du kan välja!”. Bloggen läggs upp i januari.

Det var lite av allt. Vi jobbar på, enträget, för att vi vet att generationsmöten är viktiga. Och det är viktigt att vi lyssnar på varandra och förstår varandras olikheter. Julafton är ett bra tillfälle att öva på sådana möten.

God Jul och Gott Nytt År!

Önskar Get to know us Sweden
www.gtkus.se


ps. bloggen tar semester över jul- och nyårshelgerna och återkommer när allt lugnat ner sig, granen är utkastad, sista glöggen drucken och endast smulor av pepparkakorna finns kvar.

Snart, snart jul

Spring, spring, spring, det börjar lida emot jul. Fort, fort, fort måste allt arbete klaras av, julklappar köpas in, julmat lagas. Själv har jag lagt lite vikt vid detta (med undantag för det där med arbete möjligtvis). Jag gör som jag brukar, skiter lite att julen börjar närma sig. Lite bortskämd eftersom jag fortfarande är ett barn hemma hos mamma och pappa på julafton. Jag och min syster hjälper självklart till att fixa så gott vi hinner, men det största lasset drar mamma och pappa. Granen huggs, skinkan griljeras, jullakanen läggs i sängen. Själv dimper jag ner dan före dan och myser ner mig med glögg i soffan. D far åt ett annat håll, till sina föräldrar, där proceduren är liknande. Poff! ner i soffan.

Jag funderar på det där när man blir vuxen "på riktigt", och tänker att det kanske är den dagen man själv får barn. Då man känner att man har något man måste prestera inför julen.

Om en vecka är det julafton. Då blir det inget blogginlägg. Därför passar jag nu på att önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

//F

Styrelsemöte

Piuh, mitt första styrelsemöte med GTKUS är avklarat. Det var ett av de mysigaste möten vi haft, med ett julbord bestående av gröt, sill, limpbröd, vörtbröd, rödbetssallad, smörgåsgurka, soja-köttbullar och såklart glögg.

Vi konkluderade våra aktiviteter under 2009 och vilka aktiviteter tankesmedjan ska genomföra under 2010. Det ser ljust ut och känslan var väldigt optimistisk när de sista lämnade salen vid halv nio-tiden.

Förövrigt har jag haft fjärilar i magen mest hela veckan. En stor del av mitt liv ligger nu i andra människors händer, något jag alltid tyckt är jobbigt. Jag vill själv kunna bestämma hur, var och när. Men nu får jag släppa taget. Kanske en del av terapin jag behöver för att släppa kontrollbehovet.

Apropå generationsmöten så mottog jag idag två fotografier på vår lilla katt S från när hon var så liten att hon rymdes i en sko - det ser ut som att hon lekte att den var en båt och hon var på väg över något stort hav. Det är drygt sex år sedan och hon är nu en vuxen katt - men vilket barnasinne hon har kvar sen, här kan det ibland se ut som värsta kaoset när hon varit i farten. Jag önskar att alla hade kvar lite av sin lekfullhet och oallvarsamma sida även när man växer upp. Att kunna lattja lite mer i tillvaron, inte alltid vara så stela. På nåt sätt känns det som att den sidan av människor försvinner lite för varje dag som går. Och är endast privilegierat några få att få ha kvar.

Så. Behåll de finurliga barnsliga egenskaperna.

/M

Generationsmöte med en av de yngsta

I vissa sammanhang uppfattas jag som att vara del av den yngre generationen. Idag har jag upplevt ett för mig annorlunda generationsmöte med en som är del av en ännu yngre generation. Nämligen den generation som inte ännu är född.

Mötet var väldigt känslosamt, varmt och hjärtligt. Den verkade tycka om det och likaså gjorde vi, även om utbytet av tankar och idéer nog inte riktigt var det ultimata. Men den sa till oss "Här är jag" precis som alla som är redo att kasta sig ut i världen, i arbetslivet, i nya projektet, den nya satsningen.

Det spelar därför ingen roll vilken generation man tillhör, det som spelar roll är hur mötena tas tillvara. Hur man kan dra lärdom av varandra. I hjärta och hjärna.

/ C

En tankesmedja

Get to know us Sweden - en tankesmedja för smidiga generationsväxlingar och fler generationsmöten.

Året 2009 börjar lida mot sitt slut. Jag är hemskt glad att ha fått möjligheten att få reflektera över diverse saker som hänt, funderats på och så vidare under detta år. Det är nu dags att hämta lite energi och sätta igång inför arbetet nästa år som är nästa årtionde på detta sekel. Spännande. Jag har lärt mig massor detta året. Nästa år kommer jag säkerligen att lära mig ytterligare saker och det är jag glad för. Men nu önskar jag mig en paus.

Jag önskar därför er alla en god jul och ett gott nytt år - så ses vi åter 2010 - på ett eller annat eller nytt sätt.

Eder K.

Statusuppdateringar

Okej...sociala medier av typ facebook och twitter. Jag är helt klart, utan tvekan och självklart med på att alla ska få uttrycka sin åsikt. Men snälla någon, upplys mig med vad som är vitsen med att berätta vad man har på sin smörgås..? Jag tänker att om jag bara får veta hur tankegången är hos personen som känner ett behov av att uppdatera sin status med denna information, så kanske (kanske) jag kan förstå och acceptera...

/MJ

Föredömligt självförtroende.

Var på livets väg inser man sina begränsningar, när "lär" man sig vad man inte är kapabel att göra, vad man är bra på eller vad man inte är bra på?

Kan så säga att jag dagligen genomför fältstudier på den yngre generationen -min son F-N. Jag slås av vilket otroligt självförtroende den lille mannen framför mig har. Jag ler inombords och blir helt upprymd av känslan, men kan också ibland bli ledsen när jag tänker på de kommentarer som skulle kunna slinka ur min mun. Men framför allt - en successiv radering av självförtroendet och att han inom några år kanske inte längre tror att det han gör är rätt.

För idag är det bara pang på rödbetan, och lätt som en plätt som gäller. Han lägger de små pusselbitarna där de stora skall ligga. Klart att de passar -det finns gott om plats i "hålet"ju. Biter mig i tungan när jag är på vippen att säga -Nämen, lilla gubben, den passar ju inte där. Men det gör den ju visst. Den passar ju gott och väl.

Sen att konstruktionen av pusslet i sin helhet inte går ihop struntar han ju fullständigt i, han är ju redan på väg till nästa projekt. En pusselbit har han ju redan kirrat.

Jag ser det varje dag. Jag bitar mig i tungan varannan gång. Jag håller tummarna för att han alltid kommer tro på sig själv lika bra som han gör nu.

Ett sådant föredömligt självförtroende. Önskar mig själv färre begränsningar i julklapp.
/MJe

En nobel fest

Igår gick Nobelfesten av stapeln i Blå Hallen i Stockholm. Det är helt fel att säga "alla var där" för vi var många som inte ens var i närheten. Jag tänker inte ge mig in på några djupare reflektioner kring Nobel, Nobelpriserna och Nobelfesten. Jag tänkte däremot ägna några rader att reflektera kring Nobelfesten ur ett generationsperspektiv.

Vi börjar med huvudpersonerna, nämligen Nobelpristagarna. Ofta med gråa stänk i håret och vältänkta pannor. Kan det vara så att upptäckter, visdom, det mästerliga skapandet kommer med åren? Jag är övertygad om att vissa upptäckter kräver många års forskning och eftertanke. Vissa böcker tar säkerligen många år att skriva och språket utvecklas säkerligen i och med att fler böcker har avverkats. Men kan åldern på Nobelpristagarna också bero på Nobeljuryns ålder? Jag är konspiratorisk och tror på en koppling.

Sen kommer vi till Kungafamiljen. Vickan och Madde i sina omskrivna klänningar (Carl Philip har jag faktiskt inte ens sett ett foto på sen gårdagkvällens festligheter). Här har vi goda exempel på unga människor som sedan tidig ålder har fått frotteras med äldre generationer. Och vilken chans att få ställa alla, alla frågor när man sitter bredvid alla dessa spännande människor.

På Nobelfesten medverkar ju även många studenter. Vilka placeras i skuggan, bakom pelarna, tillsammans med varandra. Generationsmöte = obefintligt?

Om jag ska konkludera min reflektion så skulle det låta något såhär: Nobelfesten som sammanhang torde vara ett utmärkt tillfälle för generationsmöten. Tyvärr känns arenan alltför segregerad och den, på år, baserade erfarenheten hyllas som det allra mest utsökta. Med undantag för prinsessornas klänningar då.

//F

Goodbye gas-spis!

Inom inte alltför många år (är det 2010 som är slutåret?) ska alla gasspisar bytas ut i hela Sverige. Jag måste ringa ett nummer och någon ska komma och ge mig en ny spis. Som inte är en gasspis. Min kära bra gasspis. Men det är ju bra också såklart. Det är bara det att jag kommer sakna den. Gasspis är charmigt. Och dessutom ypperligt välfungerande.

Häromdagen kom jag på mig själv med att vara tokigt trött på min compact-living-lösning till dusch i mitt badrum. Det är en dörr med ett hål i som man öppnar upp för att få en liten yta till dusch, men i infällt läge är det ett handfat där alltså duschkranen också är en handfatskran. Jag har inte störts särskilt mycket av detta ända sen jag flyttade in. Men häromdagen blev jag alltså lite trött. Jag vill ha ett ordentligt badrum, tänkte jag. En duschkabin som vanliga människor. I mina vildaste drömmar ett stort badkar. Men duschkabin blir alltså alldeles bra. Jag vill kunna röra mig åtminstone lite i mitt badrum. Jag vill kunna hänga upp mina handdukar nånstans utan att badrummet känns som en djungel.

Jag är mitt emellan att göra iordning i min lägenhet ordentligt och att faktiskt försöka hitta nån annanstans att bo. Kanske är det tid? Kanske har jag gjort min period i den här lyan? Det enda är att jag inte kommer kunna hitta nåt ställe som jag ändå tycker om för en sån här billig peng.
Alltid dessa pengar som spelar roll på ett eller annat sätt... Och drömmen om bostaden. The Bostad. Som jag längtar (ibland) tills det är du och jag.

/ CF.

Transkribering och bokföring

Så. Efter ett tag infann sig disciplinen med transkriberingen av lördagens fokusfrunch (frunch=svenska för brunch). Hälften gjort och således hälften kvar, suck. Annat var det för två år sedan när magisteruppsatsen skrevs för fullt. Tio intervjuer transkriberades av bara farten och nu hade jag svårt att få till en halv. Eller det var i och för sig som två intervjuers längd. Så med andra ord har jag en dags jobb kvar med detta.

Nåväl, nu var det ju väldigt intressanta saker att transkribera. Om arbetsmarknad och arbetslivet. Om villkor, för- och nackdelar med facket, om rättigheter och skyldigheter. På sjukhuset, på sjön och i idrottsvärlden.

Inom en inte alltför lång tid kommer vi, GTKUS, att publicera rapporter och då kommer innehållet i det jag skrivit idag att bli offentligt. Det ser vi själva väldigt mycket fram emot. Hoppas att ni som läser också gör det. Ett komplement till Kairos Future som pratar om. Vi pratar med och vi är de som KF pratar om.

Jag har dessutom tagit ett beslut idag. F ringde och berättade om hur svindlande skönt det var att lämna bort sin bokföring att hon sålde in det till mig också. Nu ska jag bara hem och skriva ut alla fakturor, kopiera alla kvitton, fixa alla verifikationer och transaktioner och lämna över till erfaren revisor. Piuh!

That´s all for now.

/M

Kommentarer

Nu har jag för femtielfte gången bestämt mig för att inte läsa kommentarer som har skrivits till artiklar och dylikt i tidningar och så vidare. Såvida jag vet från början att jag kommer bli irriterad och det vet jag ofta att jag kommer bli. Jag känner igen känslan innan, lite sugen är man allt på att läsa vad personer tycker och tänker om det jag precis har läst. Fast att jag vet med största sannolikhet att det säkert står något som får mina öron att ryka till.

Jag är inte emot kommentarer där personen har olika åsikt eller värdering gentemot mig. Absolut inte, jag tycker om när personer säger vad de tycker. Kan de argumentera bra för sina åsikter gillar jag det skarpt. Men, problemet för mina rykande öron är att det finns en andel av de som kommenterar som tycker och tänker skarpa saker helt utan grund. Där de skyller på någon eller några varför det är som det är. Helt utan en sann anledning och gärna med en twist av dubbelmoral. Det är de som brukar ha en väldigt bestämd åsikt och som har drastiska lösningar på problemet. Eller så är det personliga påhopp på en tidigare kommentar, vilket jag tycker är lika illa.

Det jag har märkt i vår lokaltidning är dock att det verkar vara samma personer som skriver dessa kommentarer och påhopp med påhittade anledningar och orsaker och med drastiska lösningar. Det känns ändå skönt, för jag kan ibland känna en rädsla över dem som skriver dessa kommentarer. Deras oförmåga att försöka se saker från en annan synvinkel, oviljan att förstå. Jag tycker det verkar ledsamt!

/ C

Det där med olika åldrar - olika levnadshistoria

Massage är bra för alla. Oavsett ålder. Jo, det konstaterade vi idag när jag och en dam i närmare 70 åren var hos vår gemensamme massör. Bra för mig som är ung - i förebyggande syfte. Och bra för henne som är äldre för att inte ha så ont.

- Jo, vi sitter mest framför datorn, varje dag, jo en del sms:ande blir det ju även efter jobbet och nja, vi rör oss inte så mycket på jobbet, svarar jag när damen frågar om jag sitter mycket framför datorn.

- Jo, jag känner av det redan i min unga ålder och jo, då är massage bra, svara jag då hon frågar om jag redan NU känner av och behöver massage.

Därefter tonar diskussionen ut sig i att vi ungdomar inte pratar med varandra, vi bara sms:ar, eller pratar via datorn. Det är ingen som pratar med varandra i riktiga livet. Visst är det mycket så - och jag är en av dem, men jag vet inte om jag alltid är så förtjust i hur det är. Jag är nog inte heller ensam bland oss unga att känna så. Visst det är jättepraktiskt att maila, chatta, sms:a och på så sätt vara mindre beroende av tider och så vidare.

Men ibland vill jag också vara 70 och kunna säga att "det var annat på min tid" och strunta i att använda både dator och sms. Fast det kan jag ju, för så "var det ju också på min tid" för sådär en 15-20 år sedan då jag var liten och det inte var någon bland mig själv eller mina kompisar som varken sms:ade, chattade eller mailade!

Som svensken alltid säger - lagom är bäst!

/K.

Jag fick ett jobb i veckan, ett riktigt jobb! Tjoho! Och jag blev helt chockad över allt som de vill ösa över mig. Bärbar dator, mobiltelefon, regionen-runt-månadskort, kontor, mobilt bredband och inte minst -en riktig lön!
För mig hade det räckt gott att ens ha fått chansen. En dator som jag kan använda har jag ju redan och mobil också. Och eftersom jag får lön kan jag ju lätt betala mina resor själv...

Är det jag som är en dålig 80-talist eller är bilden av 80-talisterna grovt överdriven och o-förankrad i verkligheten..?

det där om klimatet

På måndag den 7e börjar klimattoppmötet i Köpenhamn, för den som eventuellt missat det.
Personligen ser jag fram emot vad mötet kan ge, även om kritikerna hävdar att det redan är dömt att misslyckas - inga beslut som inger hopp för klimat och framtid kommer tas. Pengar är involverade, och därmed kommer den viktigaste frågan och syftet med mötet kommer i skymundan... Jag väljer att ge delegaterna åtminstone en liten chans att visa sig värdiga av att vara höga beslutsfattare i världen. Men visst, jag erkänner att jag är skeptisk också.

Sen finns det de som väljer att utnyttja uppmärksamheten kring mötet på andra sätt - HÄR.

Generation Y spelar teater

1983 - ridån går upp och ljuset ökar i styrka. Jag kliver ut på teaterscenen. Liten och ny. Inte anade jag väl att jag där och då påbörjade min skådespelarkarriär. Lite trevande först, osäker på orden och dess betydelse. Under åren har vokabulären utvecklats, snurrat mellan att vara grovhuggen och arg till att var torrt akademisk. Detsamma gäller kroppen. Ibland har den gått före orden, andra gånger tvärtom. Glas har krossats, piruetter har presterats och många, många mil har mina fötter sprungit. Olika sammanhang, olika roller.

I vår inleder Get to know us Sweden ett samarbete med Thor Rutgersson, författaren, artisten och projektledaren. I fokus står hans nya bok Generation Y spelar teater som ni kan läsa mer om här. Vi sträcker på oss, plockar fram scenkläderna och värmer upp rösten. Dags för lite teater.

/F

konsekvenser

Läste idag att universiteten aldrig haft så många studenter som nu, något som inte stod i artikeln men som jag kan räkna ut beror på Krisen med stort K. Något måste ju folk göra och om de inte kan jobba får de väl plugga. Med universitetsexamen får många studielån. Med universitetsexamen vill man inte ha jobb där man är tusen gånger överkvalificerad. Med studielån vill man inte ha en lägre lön bara för att man råkar klassificeras som ung.

Så. Vad jag hoppas är att man tänkt igenom konsekvenserna av detta så att vi inte har ett helt gäng unga akademiker om ett par år som står med jobb de är på tok för överkvalificerade för. Och jag hoppas dessutom att dessa får en lön som klarar av att betala av lånen de tagit för att få ett jobb.

Hoppas verkligen att det vänt till dess!

/M

Älskade december

1 december. Lycka. Ljus som lyser upp i fönster och trädgårdar. Fullmåne. Julmånad och snart ett nytt år. Ett nytt liv. December är en av årets finaste månader för mig.

Grannen har en jättevacker ljuspyntad fint naturligt formad enbuske, en av de vackraste jag sett. Jag blir nästan löjligt lycklig av att se på den. Kanske för att den lyser upp så fint i vår lilla by av tre hus. Jag gick den lilla vägen från bilen till huset efter jobbet och småskrattade åt vår egna lilla ljuspyntade buske utanför vårt hus. En liten ljusslinga. Där vissa ljus inte fungerar vilket gör den ännu mindre och taffligare gentemot grannens stora vackra. Men, vad gör det? Vår lilla ljuspyntade buske är fin den med, på ett annat sätt. Allt behöver inte vara det finaste för att vara vackert ändå.

/ C

Alla dessa val

Ja, detta att nu vara 25 år gammal. Och vuxen. Ja, och detta att fatta beslut. Vad ska man säga, om man fattar ett beslut ena dagen så dyker det upp ett till nästa dag, eller nästa timma, eller nästa minut. Det är ju allt från (nu är jag väldigt mycket västerlänning) vad man ska äta till frukost, vilka skor man ska ta på sig, vilken buss man ska ta till jobbet etc. till var ska man bo, vad ska man jobba med.

Idag har jag fattat ett beslut. Jag ska flytta till Göteborg och det känns... BRA. Nu hoppas jag att det blir så - att jag ska flytta till Göteborg och att det ska gå bra. Gör det inte det så får jag väl - i sann 80-talistanda - göra något åt det; flytta någon annanstans, köpa ett hus eller flytta ut på landet i en husvagn som jag kan hitta billigt på blocket... ... ... Jo - det finns alltid en lösning. Som jag nämnt i något tidigare inlägg är ju mitt motto "Il y a toujours une solution" och det är just det, "Det finns alltid en lösning".

Som mamma hade sagt; Dags att sova på saken. Go natt!

/K.

Gemensamma glädjeämnen

I helgen har jag nästan uteslutande umgåtts med 50-talister. Istället för att fokusera på vilka sätt vi är olika på har jag funderat över vad vi har gemensamt. Till exempel gillar vi allihop:

• God mat
• Långa promenader i skogen
• När vad vi trodde skulle bli en regnig dag istället blir solig
• Att överraska andra med roliga saker
• Bra filmer
• Att skratta
• Godis
• Kaffe på maten
• Att träffa folk som vi tycker om
• Att bjuda folk som vi tycker om på middag och prata länge och mycket
• Vin
• Att göra det lite extra fint hemma (inför jul, till våren, sommaren, hösten, bara därför att)

Hemligheter

Med viss risk för att låta som speakersrösten i Desperate Housewives betänkes idag att "vi alla bär på våra hemligheter". I går pratade vi nämligen om en Hemlighet. Som inte är en Hemlighet längre. Ibland vet man nog inte riktigt hur man skall reagera. Antingen, -Jaha, var det bara det? eller -Varför höll hon det hemligt? eller kanske till och med -Varför sa hon det?

Men oavsett grad av hemlighet -nej, det behöver inte handla om en sjörövarskatt, så bär vi alla på våra hemligheter.

Jag tänker på de gånger som jag tror att jag har fått höra en hemlighet. Det kan ha hänt för tre veckor sedan. Det kändes så. Och sen funderar jag. Funderar på vilken som är min Hemlighet.
//Mje

weekends på annan ort

Man bör resa och se världen enligt mig. Så mycket man bara kan.
Även om det bara är en 4-dagars-resa till en europeisk stad ganska nära.
Så nu åker jag till Florens i fyra dagar.
Gör det ni också. Ta en billig flygresa. Åk nånstans.
Toodiloo!

/CF.

Jag är inte en revisor

Året börjar närma sig sitt slut. Tick, tack, tick, tack, närmar sig nyårsafton. Jag vrider mig på min kontorsstol. Dags för mitt livs första årsbokslut. Kanske ingen big deal? Och det är väl bara att ringa någon som kan hjälpa till? En revisor. Men jag tvekar, inte kan det väl vara så svårt att fixa till själv? Och mitt envetnaste jag bestämmer sig för att jag måste förstå allt. Så jag mejlar Skatteverket och jag pratar med mina företagande vänner. Men det är ett stort pussel att lägga för en liten egen företagare. Som för övrigt har en massa andra saker att tänka på.

Så kanske borde detta inlägg istället bli en kontaktannons?

Sökes: Snäll, pedagogisk, och inte alltför dyr, revisor.
Finnes: Aningen förvirrad, lite stressad, men ofta ganska glad egenföretagare.

//F

Vart är hjärtat?

Jag är på väg mot de småländska skogarna. Eller är jag redan där? Landskapet har förändrats från klippor och lövskog till mer igenvuxna granskogar. Här och var öppnar sig landskapet. Vackert novembergrått är det ute. Jag har tappat bort mig på tåget och vet nu att jag sitter någonstans mellan Falköping och Nässjö.

I morgon ska jag träffa herr kommunalråd och herr kommunchef. Själv är jag en fröken. En obstinat sådan. Mitt syfte är att sälja in dels GTKUS och vårt välbehövliga demokratiprojekt inför valet 2010 men också för att kolla av läget angående situationen i övrigt. Därefter är det dags att träffa en annan fröken. Gissningsvis även hon ganska obstinat. Hon är egen företagare precis som jag själv och har fått lång-uppdrag på grannkommunen. Vi ska slå våra kloka huvuden ihop och se hur vi kan förändra en minimal, men ack så viktig, del av jordens yta.

Trots att jag för länge sedan flyttade ifrån min hemstad vurmar mitt hjärta ändå lite mer för denna än nuvarande bostadsort. Jag tycker väldigt mycket om västkusten och Göteborg, men Småland finns alltid där och står stadigt när jag kommer. Däremot har jag kommit ur min svacka jag hade för ett tag sedan om vart jag vill bo. Jag orkar faktiskt inte tänka på något annat än nu och kanske kommande år. Men där tar det stopp. Jag tror det är nyttigt att lära sig att inte analysera och tänka för mycket.

I övrigt hade vi ett fantastiskt härligt möte i måndagskväll med hela GTKUS. Vi utgick från boken ”Ungdom som samhällsproblem” och kom in på ämnen som makroekonomi, globalisering, ekologi, våld, geografi, filosofi, historia, politik etc. en nyttig omgång omvärldsbevakning för oss alla tror jag.

I skrivande stund kom jag på att det föll på min lott att skriva rent listorna vi upprättade på ämnen att ta in i vår kommande rapport. Dags att ta tag i detta nu alltså!

/M

Statistik

Statistik är populärt, jättepopulärt. Det ska mätas, analyseras, man vill veta vad resultatet blir efter vad man har satsat. Före och efter. Jämföra mellan år. Mellan länder och regioner. Mellan kön.

Jag sitter många timmar i veckan med statistik och har undrat ibland vad det ger oss. Vi får veta mycket, men sker det egentligen några större förändringar efter resultatet? Eller beror det på att det tar kortare tid att analysera fram ett resultat än att genomgå en större förändring och kunna se ett nytt resultat igen? Tar förändringar verkligen så lång tid?

Hur är det med annan statistik? Häromveckan läste jag att en mindre ort väster om staden jag bor i hade en stor utflyttning varje år. Befolkningen minskade. Det är ju väldigt bra att få statistik på det, men händer det någon förändring på orten nu när de vet om det? Det tror och hoppas jag. Cyklerna är långa, det kommer dröja innan strategin är klar och man arbetar mot nya mål där det tar ett tag för att se nya resultat.

Är det bara jag som vill se de nya resultaten snabbt? Jag har ju inte tålamod att vänta.

/C

Att känna tillhörighet

Det är viktigt! Tack för att dagen blev bra trots allt. Det är sällan man tackar för dagen. Så nu gör jag det.

/K.

Uppfriskande samtal

I veckan hade jag förmånen att arbeta med en mycket trevlig kvinna. Arbetet var sådant att det tillät samtidiga samtal och vi pratade om saker som att byta arbeten med jämna mellanrum, flytta utomlands, fortsätta utbilda sig och vikten av att testa nya saker. Just nu pluggade hon antikens historia på GU och arbetade extra på olika mässor. Det gjorde hennes man också. De var båda pensionärer.

/MJ

Omkullsprungen

Efter att under två tillfällen under helgen ha blivit omkullsprungen av ny allmänbildning härleder jag denna pinsamhet till en annan generation. Genrationen brorsbarn och klicken människor som läser Hänt Extra. (Förhoppningvis är det inte samma årgång...)

På vägen ut ur C:s rum, 11 år, lägger jag märke till en Okejplansch (fast det var nog inte Okej, jag minns inte...men med en gång nostalgi i alla fall.) Take That, Kevin i Backstreet Boys osv osv.

Men min dummer...så frågar jag.
- Vem är det där?
C tittar på mig med förvånad blick.
-Det där, det är ju Taylor Swift...(nånting...)
- Jaha, säger jag tveksamt. Och vad gör hon?
- Men det är ju hon som är med i Twilight -tvåan går på bio nu.
- Jaha, säger jag igen.

Om jag en gång ansågs vara en utav C:s många förebilder var jag nog just nu bara en ohipp mamma. En väldigt ohipp mamma till och med.

Nästa slag i ansiktet får jag hemma hos min syster, jag klämmer två Hänt Extra eller om det var NU!, och kan inte begripa vilka dessa "Familjen Kardashian", eller "systrarna Kardashian" är. Uppslag efter uppslag. Helt ärligt inför mitt okunskap kring denna familj frågar jag min syster vad som har hänt med Pitt, Brangelina, Kungafamiljen och Di Caprio. Hon svarar att det nu är familjen Kardashian som gäller.

Ohipp eller inte. Men när det kryper inpå in inser man att man blir äldre, byter intressen och vanemönster.

Dock kan jag inte bara Liberos blöjsortiment, värma perfekt temperatur på vällingen och hitta Barbapapa på Youtube. Jag kan mycket annat med. Men jag inser att jag behöver spendera mer tid med H:s brorsbarn. Glappet till den yngre tonåringen känns idag stort. Mycket större än jag någonsin hade kunnat ana.

Vi ses snart igen.
//MJe

föreningstjafs

Min mamma var engagerad i ett antal ideella föreningar och sammankomster när jag var yngre. Hennes teori när vi pratade om mitt engagemang var att jag "måste ju fått det nånstans ifrån"... det här med att vara med i flera vitt skilda organisationer och företeelser. Mycket möjligt. Hur som helst har det råkat bli så... att jag finner mig delaktig i lite olika föreningar.

Bland annat sitter jag som ansvarig och ordförande för en ideell förening i stan. Och ikväll ska vi ha årsmöte. Det vill säga jag förväntas kunna nånting om turerna kring föreningsorganisation och struktur och byråkrati. Men jag fattar inte. Det är så mycket formellt man måste hålla sig till, saker man förväntas göra bara för att "det ska finnas på papper".
Jag förstår grejen med det, nånting måste visa att man existerar som förening inom vissa ramar. Men jag tycker det är så tråkigt!! Och det är nog därför jag måste fråga verksamhetsansvarig på huvudkontoret i Sthlm gång på gång "vad är det nu som gäller igen? Hur skulle man göra? Och varför??". Jag glömmer bort helt enkelt. Jag sållar bort det ur mitt minne. Jag vill bara driva verksamheten och föreningen framåt, inte behöva sitta med papprena och minnas när årsmötet skulle läggas in under året, vilken verksamhetsberättelse som skulle presenteras, minnas att en valberedning inför nästa möte bör väljas, protokolljustera, fråga om eventuella motioner kommit in till styrelsen (??!) och sen slå klubban i bordet och förklara mötet avslutat. Stelt tjafs if you ask me.
Men, regler är regler och som tur är sitter jag inte i styrelsen för, säg Ericsson, så jag behöver inte låtsas att jag förstår och kan allting...

Hur är en entreprenör?

Det finns egenskaper som ofta förknippas med att vara entreprenör. Jag tänker på kreativitet, nytänkande, stor drivkraft, mycket snack, mycket verkstad m.m. När man i media, böcker m.m. lyfter entreprenörer som har lyckats framhäver man ofta deras exceptionella drivkraft. Förmågan att se över alla hinder - och tjäna pengar på det.

Men alla är ju inte lika.

När jag tittar runt omkring mig i samhället så ser jag också de entreprenörer som inte syns och hörs. De som inte hamnar i glossiga tidsskrifter. I ett samhälle där samhällsengagemanget bland unga människor ökar är även detta en naturlig drivkraft. Ibland så stark att man glömmer bort det där med att tjäna pengar.

Att det är så, nämligen att vi människor är olika och därmed bör bemötas så, anser jag vara oerhört viktigt när man möter en ny entreprenör. För vare sig om drivkraften är ekonomisk eller ideologisk så lämnar man ut lite av sig själv då man lämnar ut sina tankar och idéer. Plötsligt har alla rätt att säga sin mening om de drömmar som jag när.

Positiv coaching är inte alltid lätt - vare sig man arbetar med det professionellt eller är en god vän. Det gäller att tänka efter.

//F

Pissregniga Göteborg

Regnet öser ner. Verkligen. Det är inte en ovanligt här i Göteborg. Nu när fläkten i lägenheten är på, hör vi också hur vindarna låter. Den är nämligen ihopkopplad med världen utanför på något sätt.

Pissregn. Höstrusk. Sånna här dagar vill man bara dra ett täcke över sig och stanna inne. Tur då att jag hade ett möte på Almi inbokat. Jag ska nämligen bli adept och få en mentor. Om det förra samtalet med Almi fick mig på allmänt dåligt humör fick detta möte mig på verkligen strålande humör. Något som behövdes idag för att väga upp när den uppretade Moder Jords sorgetårar nådde vår mark.

Igår hade vi ett fantastiskt härligt kreativt möte med GTKUS inför framtida samarbeten. Det är också kul. Nästa vecka bloggar jag från Vimmerby gissningsvis. Tillbaka till brottsplatsen för att se nya möjligheter. Sen börjar det faktiskt närma sig jul och nytt år. Jäklarns vad snabbt det har gått. Undrar vilka förväntningar jag hade på året när det var alldeles nytt och fräscht?

Nu dags för fika. En helt ovanlig fika. Hos oss fikar vi oftast bara med en slät kopp. Med vår inneboende kom visst också ett tillägg - fikabröd.

Appropå inneboende så har nu katten S accepterat Å och ligger ofta på hennes säng.

/M

En ny generation

70-talisterna brukar omtalas som generation X, 80-talisterna som generation Y. Generation Z anses dock vara alla som fötts under början/mitten av 1990-talet och ända fram till nu. Alltså inte ett årtionde, utan över två årtionden, kanske blir det fler? Det är de som inte upplevt/upplever sin barndom utan dator, de som inte känner till blandbandets viktiga innebörd eller känner till Cocktail med Tom Cruise. (Nog med fördomar nu)

Frågan jag ville komma till är när då Generation Z ska ta slut och vad som ska ta över därefter. Varför går den här generationen över flera årtionden? 90-tal och 2000-tal för mig är extremt olika. En dator på mitten av 90-talet är ju inte samma typ av dator i dagens 2009 direkt. Iphonen är här, Tom Cruise ser lite annorlunda ut, men inte så mycket dock. Kommer Generation Z ta slut när 2010 är ett faktum? Om mindre än två månader? Vad kommer sedan? Z är ju sista bokstaven i det latinska alfabetet. Jag tror inte Å:et kommer få ett genomslag utanför Norden.. så kommer det bli Generation A då? Eller Z2? Och framför allt, vem bestämmer namnet?


/C

25 år gammal/ung

Hej och hå och tiden den går. Härligt med födelsedagar :)

Det enda jag undrar en dag som denna och jag fyller 25 år är om jag nu ska säga att jag är 25 år gammal eller 25 år ung.

Dagens reflektion från en som är glad och fyller 25 år!

/K.

Vad är demokrati för dig?

Malmö. Fredag eftermiddag. Det regnar och Guns N' Roses hörs från högtalarna på det lilla rödmålade cafeet jag, F, M och K och hennes vän sitter på.
Ännu en dag av intryck. Ännu en dag av möten och nya kontakter.
Vi är helt slut. Men det är på ett bra sätt. Men det gör att inlägget blir kort...

Håll extra utkik efter Get to know us Sweden kring valet nästa år i september.
Vi har just påbörjat ett nytt, bra, behövligt, coolt, roligt, spännande samarbete...

[Och svara gärna på frågan i rubrikfältet...vi är nyfikna!]

/ cf

Om att vara på okänd mark

Det är intressant det här med status. Hur man kan ha hög eller låg sådan beroende på vilket sammanhang man befinner sig i.

Idag anar jag en lågstatusdag. Jag ska ge mig ut på okänd mark, nämligen Uddevalla. Jag har förvisso varit i Uddevalla förrut. Men idag är det möte med okända människor, i okända lokaler dit jag fått skriva ut en karta för att hitta. Och jag kommer med största sannolikhet att vara yngst, vilket alla som någon gång varit yngst vet vad det innebär.

Men jag har bestämt mig för att ta det med ro. För det är det enda sättet jag orkar ta det på. Jag vet ju att jag kan, vill, vet. Är det någon annan som kan, vet eller vill mer... ja, då gör de väl det. Jag nöjer mig med det idag.

/F

Kära onsdag

Idag har jag haft en alldeles förträffligt bra dag. Jag och H har fått en inneboende, Å. Just nu sover hon men innan idag har hon fått känna på att vara lägst i rang hemma hos oss. Det är nämligen så att enligt vår katt S så är jag högst i rang, sen H och sen hon själv. Annat var det när H flyttade in hos mig i Växjö. Då var fortfarande jag högst i rang och såklart lilla S. När då H flyttade in hamnade han automatiskt längst ner. Och samma sak har nu hänt med stackars Å. Hon har fått stå ut med ett himla spring och jagande idag. S använder aldrig klor och tänder i vanliga fall, men Å:s vader har fått känna på både delarna!

Förstå innan vi förstod vad det var frågan om. S gick runt och nosade på alla sakerna som flyttades in i tredje rummet. Sen verkar det som att det gick upp för henne att Å ska bo här ett tag och först då började rangordningen :-) Mot våra tillfälliga besökare beter hon sig nämligen inte så här och inte heller tidigare mot Å när hon bara varit besökare. Eller när vi var inneboende hos henne.

För att inte helt hamna ur spår för vad bloggen ska (?) handla om kan jag bara lite snabbt och lite parenteslikt dra parallellen mot när man kommer in på arbetsmarkanden. Man ska jävlar inte komma och tro att man är någon eller något. De som har varit här länge är också de som står högst i rang. När jag ser det så här är det något djuriskt över det beteendet och inte alls speciellt mänskligt tänkande. S skulle nog gilla arbetsmarknaden alldeles förträffligt. Om det inte vore så att hon sover nästan jämt när det ska städas och tvättas här hemma. Det enda jobb vi egentligen skulle önska att hon var med och delade på.

För övrigt har jag haft en givande dag. Ett härligt möte med härliga människor piggade verkligen upp. Vissa gånger klickar det verkligen och i alla fall från min sida kändes det så idag.

/M

Att planera sitt sportlov

Städade ur alla mina lådor som jag hade på vinden och i källaren hos min föräldrar som är på väg att flytta från mitt barndomshem. Många blandade känslor inför det, men nu ser jag bara det positivt. Att få överlämna detta fina hem till någon annan som kan använda det bättre än vi i nuläget. För vi har verkligen använt detta hem och förvaltat det väl. Det har varit roligt att bo där.

Bland alla dessa papper som jag sorterade och grejade med hittade jag "Sportlovsplanering" - skrivet av mig, inne på mitt 9:e år! Jo, visst gillar jag det här med struktur och planering. Och sannerligen, det ska börjas i tid ... Men då hann jag ju med både att ha kafferep och gå till tandläkaren. Och att ta ansvar. Jo, för ansvar kan man väl kalla det. Och att förvalta sin tid. Inte för att jag tror att jag tänkte så, men så tänker jag nu. Att få möjligheten att bestämma över sin tid och att ta på sig det ansvaret.

Jag har ansvaret för min tid. Och det gäller bannemig att förvalta den också - mycket väl. För stress har vi tillräckligt med i världen. Jag är trött på att hjälpa världen att tillföra stress. Jag ska bli bättre på att ta ansvaret över min tid. I alla fall den tid som jag faktiskt kan styra över. Det är ganska mycket tid. Jag måste bara se det som att jag faktiskt kan styra över den.

Hejja tiden!

/K.

"Dela med sig eller snåla"

Effektiv....ast, EFFEKTIVAST som man ju är så delar jag i afton inte bara med mig av gottisreceptet till Susanne, utan till er alla er andra som rotar i kylskåpet!

Kräft eller dyliktsoppa, 6 port.

2 morötter (eller någon helt annan rotfrukt)
2 msk smör (går lika bra med margarin)
2 msk vetemjöl (dinkel är ju hett annars...)
1 liter fiskbuljong (bli inte förvånad om du inte har buljong hemma...)
2 dl crème fraiche (funkar lika bra med fil som gått ut för en vecka sedan....)
400 g kräftost (såklart, bör finns i alla kylskåp!)

Mixa!

1 lagom stor burk med kräftskjärtar. (oumbärligt, nu måste du gå och handla ändå!)

Lite finhackad dill (sommarens skörd finns väl i frysen?)

salta & vitpeppra

Klart!

Mmmm, den är verkligen fantastiskt god. Men inte föööör god. För då håller man ibland gärna det för sig själv.

Man skall dela med sig, tycker jag. Men det håller inte min son med om när det vankas russin, glass eller snurrpasta. Det är alldeles för gott. Annars bjuder han mer än gärna runt på slemmiga och halvätna, på gränsen till oidentiferbara ting. Men inte det.

Frossa på, men det är ju alltid trevligare att dela, bjuda in och dela med sig!:-)!
/MJe

"Välkommen till internet, Caroline"

Jag pluggar halvtid och har just läst en text av en 63-årig kvinna i min klass. Hennes perspektiv är det av någon som levt större delen av sitt liv utan dator och internet. Hon vill hålla fast vid det där, så som hon levt större delen av sitt liv - (det naturliga?) det där människor möts ansikte mot ansikte, gör saker tillsammans utomhus osv. Hon ser också t.ex. pengar och materiella ting som en bisak för oss människor - vi kan inte luta oss mot det, men använda det som ett medel eller en "bonus" om man så vill. Men vi får absolut inte glömma det vi är och att det enda som vi i slutändan har är oss själva, mänskliga, nakna, individuella och öppna.
Hon ser ändå potentialerna i det globala nätverk vi kallar internet. De positiva effekter det har och möjligheterna som skapats och fortsätter skapas genom "det nya samhället".
Väldigt intressant att höra den personens historia som upplevt så att säga "båda världarna".

Jag jobbar också halvtid på kundtjänst för ett större svenskt företag, och när det är lite mindre hektiskt brukar jag läsa lite nyheter på nätet. Igår snubblade jag in på den här artikeln. Och jag vet inte vad jag ska tänka. Kommer vi som människor, våra tankar och känslor och försvinna ännu mer? Kommer datorerna och nätet vara det främsta sättet att mötas, agera och leva?
Det finns redan många som motsätter sig den stora del internet och datorer tar i våra liv - vägrar gå med på fejsboken, har absolut inte msn och aldrig läser bloggar. Men det finns också en stor skara som hyllar de möjligheter som ligger framöver - hur kan internet utvecklas ännu mer?
Så som man kan läsa i artikeln (och i övriga artiklar i den serie som DN publicerat på ämnet) tros det att vi ännu bara touchat på den potential internet och datorer har. Forskarna och experterna på ämnet drömmer våta drömmar om att vara den som knäcker en ny kod eller att vara den som tar utvecklingen ett steg högre. Vi kommer bli ett verktyg för nätet och inte tvärtom, som det står i artikeln.
Kommer det bildas ännu starkare läger för och emot ett "äldre sätt" att leva och ett där man vill driva modernisering och datorisering till sin spets?

Jag blir nog lite rädd. Jag vacklar. Jag ser potentialen, jag tycker det är fantastiskt med nätet på många sätt men märker också hur jag glömmer bort "det viktiga", att verkligen möta människor, att lyfta huvudet och se löven på träden runtomkring mig när jag suttit för länge framför datorn...
Förmodligen kommer utvecklingen fortsätta lång tid efter att vi är borta och kanske blir det inte så stora skillnader under vår livstid. Och jag är rätt glad för det. Fortsätter det så här är det under kontroll, jag kan välja att stänga av datorn, gå utomhus - jag kan till och med välja idag att i princip leva helt utan dator och internet och klara mig alldeles utmärkt ändå. Men om (som det står i artikeln) det blir så att vi inte kommer kunna ha hemligheter, inte behöva känna på vattnet för att veta om det är kallt och kunna läsa varandras tankar, då vill jag nog inte vara med.

När jag läst nästan hela artikeln och alla de här tankarna kommit upp i mitt huvud, ringer någon till kundtjänsten, dvs jag måste svara och jag är på vippen att svara "välkommen till internet, Caroline".
Undrar vad man skulle fråga om man kunde ringa till internet...? Undrar vem som skulle svara?

Duktig, duktigare, duktigast?

Jag ska sluta vara duktigast. Försöka släppa detta med att vara duktig överhuvudtaget.

Varför?

Svaret är simpelt. För att det inte är särskilt kul.

I hela mitt liv har jag uppfostrats till att vara en duktig tjej. Inte så att mina föräldrar har pushat mig. Det skötte skolsystemet och samhället så bra ändå. När jag tänker tillbaka så började allt på allvar under högstadietiden. Förvirrad sökte jag och mina vänner efter våra identiteter. Det coola gänget var redan utsedda - där hade vi inte en chans. Men om man skulle bli duktig kanske?

Sen går det lätt av bara farten. Man blir duktigare och duktigare. Snart gör man inte bara sina egna uppgifter utan även andras. Fixar och donar. Anstränger sig för att överaska och uppmuntra och blir duktigast i gänget. Applåder?

När jag för snart tre år sedan flyttade till Göteborg hade jag inga plikter. Jag pluggade lite lagom, upptäckte en ny stad, lärde känna nya människor, och kände att jag verkligen levde livet varje dag. Det var fantastiskt. Men sakta och säkert började jag ta på mig saker. Engagera mig. Bli duktig.

Nu har jag varit duktigast i mer än ett år. Jag har:

Fått mitt första "riktiga" jobb (och i samband med det sagt upp mig från ett annat)

Engagerat mig ideellt för att rädda Sveriges miljö

Startat eget företag

Startat en ekonomisk förening (Get to know us Sweden)

Tävlat och gått till final i Venture Cup

Tävlar igen i Venture Cup

Varit med och skrivit en forskningsartikel och presenterat den på en forskarkonferens (utan att vara forskare)

Tränat sex dagar i veckan

Sprungit Göteborgsvarvet för första gången

När jag tittar tillbaka på året så funderar jag på hur tusan jag gjorde det här. Var det kul? Svårt att säga, för man blir lätt fartblind. Så nu lägger jag ner det här. Jag har redan tagit steget och faktiskt avsagt mig en större uppdrag. Känns bra. Ingen blev sur. Jag blev lättad. Och någon annan kan få göra det roliga jobbet istället för mig.

Mer kul åt folket!

//F

30-årskris?

Jag undrar om 30-årskriser har någon 30 %-ig felmarginal hit eller dit. Som att det är OK att få en mindre kris när man är 27 eller 33 och kalla den för 30-årskris. Egentligen behöver jag väl inte kalla det för något mer än en kris, men ändå… jag vill gärna sätta namn på saker, placera fenomen in i fack och lådor. Sortera lite. Organisera livet liksom. Jag ska citera delar från en artikel från Sydsvenskan (2005-04-29):

”Den handlar om familjen, jobbet, karriären och kärleken. Om vem man är och vem man skulle vilja vara, om det man har eller det man önskar att man hade. Eller bara om att bli ett år äldre.

En 30-årskris kan se ut på många olika sätt. Gemensamt är att så gott som alla människor drabbas av dessa, ofta existentiella grubblerier, någon gång i 30-årsåldern./…/ För de allra flesta handlar det om att stanna upp och fundera över vad man vill med sitt liv de närmaste åren. Och det är snarast ett friskhetstecken, säger Monica Rehnberg. /…/ Funderingarna rör oftast de närmaste åren: om man ska satsa på karriären, förhållandet eller kanske ge sig ut och resa. Bara en eller ett par generationer tillbaka i tiden såg det annorlunda ut. Gången var given: utbildning, fast jobb och därefter familj och barn. För många damp de existentiella funderingarna ned som ett obehagligt gratulationskort på posten när 30-årsdagen närmade sig. Är det så här det ska se ut resten av livet, frågade man sig. Men den frågan är inte lika berättigad bland dagens 30-åringar, menar Monica Rehnberg. De givna grindar som förr skulle passeras på vägen genom livet existerar inte längre. Friheten att välja en helt egen väg har ökat, inte sällan på bekostnad av tryggheten. Och just där, i individens inre slitningar mellan å ena sidan friheten det innebär att vara obunden, och å andra sidan tryggheten med familj och en fast anställning, menar Monica Rehnberg, finns nog en viktig förklaring till 30-årskriserna. På ett sätt tror jag att dagens 30-åringar har det betydligt tuffare, åtminstone har de det inte enklare än vad deras föräldrar hade det. Frihet är naturligtvis i grund och botten något positivt, men för många valmöjligheter tror jag kan leda till livsstress, säger hon.”

Jag kan inte annat än känna igen mig. I det mesta faktiskt. Betyder detta då att jag diagnostiserat mig själv med en 30-årskris? Finns det nåt recept man kan få så att det går över?

För övrigt funderar jag just nu på:

• Om jag kommit in i en ny svart period 10 år efter min förra. Fast den här gången känns det mer sofistikerat och inte lika svart runt ögonen.
• Vart jag vill bo
• Vad jag vill göra
• Om jag vill ha hus eller lägenhet
• Om jag vill vara anställd eller egen
• Om jag vill utbilda mig till något annat
• Om/när jag vill ha barn
• Mer ytligt funderar jag på hur jag vill att mitt hem ska kännas och vara rent inredningsmässigt.
• Om jag trots allt är normal med dessa tankar?

/M

Lästips

Tipsar här om en artikel värd att läsas:

http://www.dagensjuridik.se/sv/Arkiv/Lathund-for-generationsvaxling/

Såklart ligger Kairos Future bakom. Vem annars :-) Men det spelar ingen roll, för den berör ett intressant ämne. Såklart!

/GKTUS

Härligt umgänge

Det blir ett snabb liten reflektion idag eftersom jag är på språng ut till Ängön och mormor och morfar för att sova över! Som när man var yngre och hade sommarlov! Då var det i och för sig för att dagen efter gå och bada, åka till Göksäter och handla och fika eller något annat roligt. Imorgon ska jag dock inte göra ovan nämna utan ska på möten i närheten varpå idén att sova hos mormor och morfar kändes lämplig.

Men det bästa av allt - det blir ändå mys tillsammans med mormor och morfar, precis som det var på sommarloven! *nostalgi*

/K.

Oplanerat helvete

För första gången på jag-vet-inte-hur-länge hade vi en oplanerad helg. Inte heelt oplanerad givetvis, men till stora delar. Vi visste till exempel inte vad vi skulle göra mellan halv två och halv sex (mellan träningen, stor-matlagningen och festen) på lördagen. Mina föräldrar hade tagit en sådan grej med ro, lagt sig i soffan med en bok, pysslat och varit i största allmänhet nöjda med lugnet. Vi, vi fick panik. Krälade omkring i "vaad-vill-vi-göööra-egentligen-ångest", kunde inte bestämma oss och fick hjärtklappning. För varje minut som gick blev aktivitetshetsen och manmåsteuppnåkänslan större och jobbigare att handskas med.
Vi överlevde, även om det kändes knappt. Föräldrarna skakar på sina huvuden. "Jaja, det kommer med åren, det är någonting som man lär sig."
Men vi vet inte om vi vill lära oss den läxan.

Oplanerade helger är bra och nödvändigt, förutsatt att man planerat att de ska vara oplanerade.

/MJ

När blir något genuint?

Ahh, så där härligt...ja... genuint. Dragit upp båten, krattat löv, lagat soppa från grunden, varit på allhelgonagudstjänst. Sånt där som man gjorde förr. Tror jag. Genuint för mig, men vardag för generationer innan. Huvudsaken är väl vad som känns bra att göra -såväl grovarbete, handarbete eller själsligt. Saker som känns äkta, tidlösa...och genuina.

Stickar mig en halsduk. Funderar över vad som anses genuint 2050. Vad tror du?

Blåbärsmuffins och sen gå "rundan".

Jag älskar mycket. Men absolut detta.

Tankar, over and out.
//Mje

alla började nångång i någons mage

Jag har blivit ett år äldre på pappret.
Ingen skillnad i känslan, trots att man varje år får frågan hur det känns...
Varje år är den dagen ganska betydelsefull ändå; påminner mig om tidigare födelsedagar, ibland tänker jag på vad som hänt under ett år, de som inte är med mig och kan fira (om det är det jag gör), och just nu tänker jag tillbaka på all värme, glädje och kärlek jag kände under den dagen för en vecka sen när vi firade lite. Jag ger ibland också frivilligt eller ofrivilligt alltid en tanke till Thomas di Leva eftersom vi fyller på samma dag.
Men mest tänker jag på mamma. Att jag vill ringa henne. Säga tack.
Hon bar mig, krystade fram mig och skötte mig på alla möjliga sätt. Mammorna borde alltid få ett konkret tack på sitt barns födelsedag! Eller åtminstone en extra tanke! Papporna också, men just det där grovjobbet första nio månaderna måste ju ändå ges cred för...

Så, grattis mamma! Du gjorde det en fjärde gång där på natten för 28 år sen. Och jag är så att säga dig evigt tacksam. Miljarders har gjort det innan och efter dig, och du hade som sagt gjort det tre gånger innan mig, men - fantastiskt och coolt likaväl.

Kojvärlden

Vi målar om i vår lilla etta, D och jag. Eller i ärlighetens namn ska väl säga att vi gör den mindre delen av arbetet. Det är en annan kompis, med bättre koll på spackel och färg, som gör det mesta. De senaste två nätterna har vi spenderat på en gigantisk luftmadrass i köket. Intryckta bland påsar, boktravar, köksbord och bokhylla. Minnen från barndomens kojbyggande kommer tillbaka, och jag blir lite nostalgisk. Kojan blev ens fristad. Där var man i en annan värld där ingen annan kunde störa. Kojvärlden var lite enklare.

Under uppväxten inser man att kojvärlden inte vara för evigt. Den är förgänglig och svår att få tillgång till. Att vara vuxen är tufft och slitigt titt som tätt. Kravet på att fatta beslut och ta ansvar kan kännas betungande. Vissa dagar bär man ansvaret på sina bara axlar och känner att man kan erövra världen. Andra dagar vill man bara ha kojvärlden.

Ikväll ska jag åka till min kojvärld, mitt barndomshem. Ensam. D åker åt ett annat håll, till sin kojvärld. Hos mina föräldrar ska jag njuta av att bli ompysslad, ta det lugnt och inte tänka på de stora problemen. Vila min hjärna.

Till framtiden och vidare.
//F

Veckans reflektioner...

... kommer här i punktform, för jag är inte så inspirerad. Det är så mycket annat som tar upp fokus nu. Jag längtar till en dag inom kort när jag får tillbaka min inspiration och när idéerna återigen kan formas som de själva vill.

• Jag gillar utildning, speciellt när det är till gyminstruktör och bland en massa härliga människor.
• Jag är rotlös.
• Jag är bortskämd.
• Jag tar saker för givet.
• Jag tror att jag kan allt, bara jag får testa.
• Jag är ett barn av idag.
• Jag tycker att livet är läskigt, ganska ofta faktiskt.
• Jag önskar att jag kunde vara lite lugnare, lite nöjdare.
• Jag bakar bröd tio på kvällen.
• Jag är rastlös.
• Jag är oersättlig endast för min familj.
• Jag är när allt kommer till kritan, bara jag.

/M

Snabbfotade amerikaner och stela européer

Läste en artikel idag om att amerikaner oftare byter jobb än oss européer. Amerikaner gillar att byta jobb står det. Även att deras anställningstrygghet ofta är lägre och det påverkar att man lättare blir uppsagd och sparkad, så var siffran på antalet som frivilligt slutade högre än den ofrivilliga. Fast den siffran hade blivit lite skev nu i och med den ekonomiska krisen.

Snabbfotade amerikaner och stela européer är en intressant artikel tycker jag, men det hade varit ännu mer intressant om jag fått ännu mer siffror från Sverige, eller inom Sverige, mellan åldrar och varför inte kön?

Jag kan ibland känna att statistik leder till ett ökat utanförskap. En grupp blir utpekad att vara bättre eller sämre. Att vara annorlunda. Gruppen kanske utvecklar sig ännu mer efter resultatet och tolkningen, för att siffrorna säger så. Fast vet man inte hur det ligger till, är det svårt att göra något åt det också. Så så länge statistiken tolkas rätt och leder till något bättre så upplever jag det ändå som positivt.

/ C

Delaktighet föder engagemang

Det var ett samtalsämne som kom upp idag. Och faktiskt - det gäller alltid, vill jag påstå. Känner man inte delaktighet på något sätt är det mindre troligt att man känner engagemang. Däremot känner man delaktighet tror jag att man känner engagemang - på något sätt.

Åtminstone känner jag så!

/K.

Generationers gång...

Ja, i helgen har vi blivit en 20-talist mindre i vår värld. En farmor kortare. Men inte vilken farmor som helst -utan min farmor.

Det har varit en dyster helg, mätt på klyschor som "livets gång", "vi skall alla på vägen vandra" etc etc. Men det hjälper för stunden. Inte för alla stunder - men någon gång ibland.

Å ena sidan var hon klar med livet -snart återförenas med farfar. Men ändå; "-Maria, visst är det väl orättvist -min mamma blev ju 96..."

Det är lätt att tycka och tänka tillbaka på att man inte nog umgicks, inte nog hälsade på, eller inte nog uppskattade varandra i dessa stunder. Men det gör inte jag. Farmor var det allra finaste och jag uppskattade varje gång vi sågs.

Ljusa minnen -men just nu ändå så mörkt.

Om 40-talisternas uttåg i från arbetsmarknaden är ett faktum är det också en annan sanning att 20-talisterna snart lämnar jordelivet bakom sig.

Det går inte att förbereda sig på sorg. Men det går att vårda, bry sig om, och umgås med de som man älskar och håller av.

Jag saknar dig så A.
//MJe

Vi gillar Kultur Ungdom

Det är gott när någon lyssnar. Ännu bättre känns det när någon lyssnar och faktiskt förstår. Inte bara nickar och ser skeptisk ut, så där "jahaa, du tänker såå... jaa, det är ju klaart...". I rollen som 80-talist som engagerat sig i detta med generationsväxling och generationsmöten är det inte självklart att människor man möter förstår. Mina föräldrar var till en början förvirrade: "Men vad är det egentligen ni ska gör?" För att inte tala om min farmor. Hon är fantastisk, men just detta hänger hon inte riktigt med på. Sen finns det också de människor som faktiskt inte alls ser problemet med segregation på arbetsmarknaden. Eller som för all del har upplevt det (då är det ju svårt att se ett problem).

Av den anledningen är vi väldigt glada för att vi har kommit i kontakt med Kultur Ungdom. Det är en grym organisation som satsar blod, svett och en och annan krona på unga människor som vill engagera sig inom olika typer av kulturyttringar. Särskilt mycket tycker vi också om dem för att de förstår vad vi snackar om. Missade ni Kultur Ungdoms egen Sanna Eskilsson (70-talist) då hon gjorde radioteater häromdagen, så lyssna gärna här. Ett gott skratt förlänger kvällen, lite i alla fall.

//F

Utbildning

Jag är iväg på min andra intensivutbildning på mindre än tre veckor. Den här gången vet jag vad som väntar i form av intensitet. Sist hade jag inte den blekaste, då åkte jag upp i tron om att det skulle finnas tid för återhämtning och egna reflektioner. Jag blev snart varse att så ICKE var fallet.

Den här gången är det två extra nätter och därmed lite extra packning. Extra mycket kunskap.

Utbildning är skönt. Det är skönt att veta att det alltid finns saker man kan lära sig, oavsett om man trodde att man redan kunde det som avhandlades. Ju mer man lär sig, desto mer vet man att man inte kan var det en lärare som sa till mig nån gång. Och att det gör ont att tänja sin kunskapsbank och att man behöver återhämtning. Precis som med träning.

Undrar om det innebär att man relativt sett vet mindre och mindre ju äldre man blir med tanke på att man får reda på mer som man inte vet.... Det här sista kändes lite grand som en upprepning från förra veckan, men det fascinerar mig i alla fall, oavsett upprepning eller inte!

Jag vet i alla fall att min återhämtning nu är fem dagar ifrån mig.

/M

Cykelstrategi

Jo, att jobba utan strategi känns som ett ganska vanligt fenomen, törs jag nog säga. Det kan vara för en kort stund, på personlig nivå, en blackout, man har tankarna på något helt annat, telefonen ringer och man måste prioritera upp något annat snabbt, man tappar fokus och det kan vara svårt att följa den kortsiktiga och/eller långsiktiga strategin för ett tag. Det händer varje dag.

Det kan också vara av varaktig karaktär och inte bara på personlig nivå. När fokus spretar och man har varken nedskrivna mål eller någon konkret strategi att jobba efter. Varken på kort eller lång tid.

För mig blir det sistnämnda kaos. Allt blir hipp som happ, man jobbar inte ihop och tillsammans och det går inte framåt. Utvecklingsfasen i gruppen känns vara lika med noll. Det är mest bara irritationen som utvecklas. Det som görs bestäms lite utifrån fingret i luften, det som är i ropet just denna dag. Just denna vecka. Effektivitet verkar vara som bortfluget. Man får kämpa för att avsluta något.

Även att jag avskyr att jobba utan strategi, eftersom jag inte tycker det utvecklar mitt arbete på ett konkret sätt eller att jag arbetar effektivt just för tillfället, är det ändå lärorikt och ger mig andra lärdomar. Mest om mig själv. Jag lär mig hur jag håller humöret uppe på bästa sätt. Lär mig att ha tålamod med mina arbetskamrater. Lär mig hur jag bäst fokuserar på det som ändå går. Lär mig nya saker om gruppen som inte längre fungerar som innan.

Jag tror jag fortfarande har något litet minne kvar från någon organisationsteori på universitetet om hur en arbetsgrupps cykler rullar fram. Just då kändes den mest teoretisk och lite för långt ifrån min dåvarande värld. Men det är roligt att nu få känna på det praktiskt. Att få vara en del av teorin. Nu väntar jag nämligen på en uppgång i cykeln, att vi ska börja jobba strategiskt och mer effektivt igen. För efter att ha nått denna fas i cykeln, har jag en optimistisk förhoppning om att nästa fas leder till något så bra att gruppen aldrig sett något liknande! Eller slutade inte teorin i ett happy ending?

/ C

Det här med erfarenhet...

Idag träffade jag en man som sa att han ville sälja sin gård med tillhörande aktiviteter, han letade dock efter den "rätta köparen" som han uttryckte det "någon eller ett par, runt 30-45 år, som har lite erfarenhet med sig, men som också är unga och starka och vill ta tag i detta". Ungefär så uttryckte han sig.

Detta var i slutet på vårt möte. Jag hade hela tiden jag gick runt på gården tänkt att "ett sånt här ställe eller liknande skulle jag också vilja driva" och "jag skulle kunna jobba hur mycket som helst då". Ungefär så tänkte jag.

Men sen när han avslutade med att säga ovan, så tänkte jag också "det är ju klart, man måste ju ha lite mer erfarenhet då, och vara lite äldre".

Fast nu efteråt så tänker jag att måste man verkligen det? Vem besämmer det?

Jag fyller ju snart halvvägs till femtio och jag känner att min vilja är mycket stark och det kanske är den jag ska ta tillvara ta? Eller kanske har jag ändå lite erfarenhet? Måste man kunna allt innan man börjar med det? Blir det roligare då? Bättre? Om man kunde allt?

Hmmm, jag är nog inte så mycket säkrare på min sak eller vad jag tänker. Men jag ska i alla fall inte sluta fundera på hur det egentligen är det här med erfarenhet. Och så.

Tack för en fin måndag och allt vad den gav.

/K.

Nya siffror

Allt förändras, siffrorna på hur gammal man ska säga att man är, relationer, omvärlden.

Haft en underbar helg med familj och vänner, de förändras de med, fast man vet ändå lite vart man har dom.

Trygghet och förändring i alla tider.

MJ

Var god stör.

Jag vill så gärna skriva en bok. Nu. Vill inget annat än att fokusera på vad jag ska skriva om. Men för att skriva den behöver jag fokusera på allt som händer runtomkring mig -samla intryck, samla inspiration, samla på människor och upplevelser.

Vill gärna vara i fred för att fundera och filosofera. Men vill heller inget hellre än att bli störd. Stör mig med inputs och synpunkter. Är det inte så här det alltid borde fungera?

Vi borde störa varandra mycket mer. Tänk vad intressant det hade kunnat bli. Jag frågar ofta när jag ringer, "-Stör jag? "Tänk om man då fick svaret: "-Ja, det gör du, fortsätt, stör på -rubba mina tankar! Och lägg gärna på och ring upp mig om fem minuter igen!"

En liten eftermiddagsaktivitet kan idag kanske vara att leka "Varför då". Sätt dig mitt emot en vän, din sambo eller varför inte snabbt förklara reglerna för personen brevid dig på centralstationen - be honom eller henne att berätta något, och var 30:e sekund skall du avbryta med "varför då?".

Kul och inte svenskt. För vi avbryter inte och vi stör heller inte.

Nä, nu skall jag skriva lite på min bok. Vi hörs väl sen?

//Mje

tankepaus

Ibland sitter man med en skol- eller arbetsuppgift. (Eller ett huvudbry gällande livet kanske...)
Man har möjligtvis researchat och läst och skrivit och läst, skrivit och diskuterat. Men plötsligt finner man sig inträngd i ett tankemässigt hörn. Hur går jag vidare nu? Har jag verkligen förstått uppgiften? Vad är rätt och vad är fel? Ska jag kasta allt och börja om?

Då åker man hem till en vän, äter lite gott och dricker ett glas vin. Har vännen i fråga en chokladfondue till hands är det ännu bättre. Och så kollar man en stund på en liten man som gjorde något stort för länge sen. (Och sen inser man att det håller än idag.)

[Därefter har man förhoppningsvis lite objektivitet, lust, vilja och perspektiv tillbaka...
Om inte, upprepa med valfria aktiviteter under begränsad period, men överväg kanske att kasta och börja om också...]

Toodiloo!

Det papperslösa samhället

Varje morgon...
...kollar jag mina fyra mejlkonton...
...käkar jag en tallrik havregrynsgröt...
...fastnar jag alltför länge på facebook fast att jag är på jobbet...
...kollar jag ett arbetsbaserat nätverk och uppdaterar mig själv om vad alla lagt upp och skrivit...
...blir jag stressad över hur mycket tid som går åt till att läsa... och skriva...
...längar jag lite efter sol och värme...
...läser jag tidningen...

En morgon ska jag skita i allt detta. Ta en buss någonstans långt, långt bort. Vandra i en mörk skog och låta ögonen titta långt, långt bort. Vila lite. Men inte imorgon, för då ska jag göra allt som vanligt. Det är rätt skönt med rutiner trots allt.

//F

Tid

De två mest klassiska samtalsämnena måste ändå vara väder och tid:

"Usch vilket väder vi har" eller "Oh så härligt väder det är idag" samt "Jisses vad snabbt det går, redan oktober" och så vidare.

Min morfar sa en gång att ett år för en 3-åring är mycket längre tid än vad ett år är för en 60-åring. Jag förstod först inte eftersom ett år är ett år, 365 dagar liksom. Vad han menade var att för en 3-åring är ett år 1/3 av hela barnets livslängd. 1/3 av en 60-årings livslängd är 20 år och ett år endast 1/60... Nu ska vi se, jag är 27 - jämt delbart med 3 och 9 vilket innebär att om jag jämför mig och en 3-åring (som mitt gudbarn är) skulle det innebära att jag får fylla år ungefär en gång vart nionde år - inte konstigt att barn vill fylla år oftare. Nio år är ju skitlång tid. Lika länge får man vänta på att julafton kommer, eller att man får sommarlov...

När man är jättegammal måste det ju kännas som att man spolar livet lite i fast forward?

Det är alltså inte så konstigt att man för varje år säger "oj vad den här hösten gick fort" eller andra utrop som klingar åt hållet att tiden rinner iväg. Den gör ju det. Proportionellt sett blir en dag, en vecka, en månad, ett år kortare för varje år som går...

Vet inte om mitt och morfars resonemang är vetenskapligt hållbart men jag tackar honom ändå för tanken. En morfar som förövrigt vid 81-års ålder säger till mig att jag borde skaffa skype så vi kan prata och se varandra när de far jorden runt :)

/M

Jag ska leva länge!

Enligt en artikel i tidningen Smålandsposten lever kronobergarna längst i Sverige! Artikeln grundar sig på en jämförelserapport om folkhälsan 2009 från Sveriges kommuner och landsting.

Det här är ju extra intressant för mig eftersom jag är kronobergare. Jag ska ju leva länge! Sägs det. Frågan är dock hur de räknar. Jag flyttade till Kronoberg för åtta år sedan, så jag ser mig själv som kronobergare. Men, när går gränsen? Började det att gälla så fort jag blev skriven här? Eller är det efter en viss tid? Om människor flyttar ofta så rör det ju om i jämförelsegrytan mellan länen och hur befolkningen lever och mår. Om människor är skrivna på ett ställe men bor på ett annat blir inte det heller korrekt.

Så något som är säkert är att statistiska siffror kan vända och vridas på. Det blir aldrig 100 % korrekt.

Något som är mindre säkert är att jag kommer leva länge.

/ C

Konferens och möte

Dagen har bestått i en fin dag på Arvsfondsdagen med många intressanta projekt som togs upp och inspiration till att arbeta mera föddes!

Jag blir så inspirerad av att höra på människor som berättar om saker, som berättar om saker som de gjort och som lyckats engagera andra människor. Projekten berörde barn, unga, äldre (seniorer var ett begrepp som användes), medelålders, unga vuxna - ja många generationer och många generationer som möttes. De var också temat för dagen - att mötas!

Så avslutades också dagen, tillsammans med kollegor och vänner. Möte med positiva och roliga planer!

/K.

Ansvarstagande företag och ideellt arbete

I dagens Göteborgs Posten finns ett uppslag med rubriken "Stor ökning av unga företagare". Bland unga upp till 25 år registrerade 951 personer sig för f-skatt under januari - juni 2009 i Västra Götaland. Det är en ökning med nästan 300 stycken från året innan. I samband med artikeln skriver man också om paret Stjern som startat företaget The Fair Tailor vilka vill sälja etiskt tillverkade skjortor. Inte bara för att själva kunna försörja sig, utan också för att de människor som tillverkar skjortorna ska kunna försörja sig och starta eget.

Att verka socialt och inte bara kommersiellt upplever jag som en våg som sprider sig i landet - och världen? Det är svårt att enbart fokusera på de marknadsmässiga aspekterna då det finns så mycket som är galet i samhället. Samtidigt ligger det en problematik i att arbeta helt ideellt, då den svagaste länken alltid ligger i organisationen självt. Tiden är alltid begränsad. Arbetet kan inte bli så bra som man önskar. Varför? För att jag inte tjänar några pengar på det och därmed även måste ägna mig åt andra jobb. Men om jag då istället kan tjäna pengar på det jag tycker är viktigt och bra och samtidigt tjäna pengar på det? Så som The Fair Tailor. Häri tror jag en stor vinst ligger för hela marknadsekonomin. Man gynnar inte enbart sig själv utan ser sig själv gynna även andra människor ekonomiskt. Och man gör något man trivs och mår bra med vilket stärker företagets humankapital. Alltså, inget påklistrat Corporate Social Responsibility som sträcker sig till en veckas volontärarbete i en by i Centralafrikanska Republiken, utan något större och mer omfattande.

Jag tror dock inte på att allt ideellt arbete ska kommersialiseras. Det ideella arbetet måste alltid finnas där - och göras av lust och vilja. Själv jobbar jag helt gratis åt den ideella stiftelsen Ett klick för skogen för att hjälpa till att bevara Sveriges sista gammelskogar. Jag tycker att det är viktigt - och roligt - men har inget intresse av att tjäna pengar på det. Men då kan jag också ägna en begränsad tid åt att arbeta med det.

Så fram för nya, ansvarstagande organisationer! Och fram för ideellt arbete som är kul och gynnar samhället och individen. Så tycker jag - vad tycker du?

//F

Såg man yngre ut förr?

Idag skickade en 40+ kollega en bild på sig när hon var 25 år. En mycket trevlig bild och hon såg ut att ha väldigt roligt på kortet. Men. Såg hon inte lite ung ut för sin ålder? När jag tänkte sedan efter på alla de gånger jag tittat i mina föräldrars fotoalbum, så insåg jag att min mamma också såg sådär purung ut när hon var 25. Nu har jag inte läst någon forskning eller gjort någon mer vetenskaplig analys av det jag idag fick för mig. Men såg man yngre ut förr än idag? Eller är det bara fototekniken som är annorlunda?

Något som man dock mer eller mindre kan ta till fasta på är att man förr var någon storlek mindre än idag. Snabbmat, halvfabrikat och diverse märkliga ihopsatta produkter var inte stort på marknaden. Man åt i allmänhet portioner i mer lämpad storlek. Att ha stillasittande jobb var också ovanligt. Är det därför jag tycker de ser unga ut? För att de faktiskt var mindre i storlek?

Nu kanske ni tycker jag har fastnat i ett bloggande om ålder. Att jag verkar besatt av hur gamla människor ser ut. Jo, jag minns mycket väl mitt inlägg om mig och min storasyster, men ack. Det här behövdes ventileras. Ålder är ju ändå fascinerande på sitt sätt.

/ C

Ännu en dag till ända och ännu ett generationsmöte rikare

Ja, nu är hösten här. Solen skiner så skönt på dagarna, men det är kallt på kvällarna. Mycket händer och tiden går fort.

Idag berikades jag med ytterligare ett generationsmöte. Trevligt eller ej, svårt att avgöra, men jag insåg efteråt att jag i alla fall för mig själv kunde konstatera att tillsammans är man starkast. Det är ingen idé att försöka driva saker helt själv, men däremot är det svårt hur mycket man hela tiden ska ge med sig bara för att man är ung och oerfaren. Men lättast är kanske att hantera det genom att veta själv att man inte är oerfaren - i sina egna ögon.

Mitt generationsmöte slutade med att alla var nöjda. Det var bra. Och det bästa var att jag själv inser att jag blivit ett generationsmöte rikare, och faktiskt lärt mig något ytterligare om mig själv i relation till andra människor.

Kvällens reflektion.

/K.

Personlig personlighet

Intressant tema om personlighet av Mje. Tänker fortsätta med en tankegång kring vad som egentligen är ens personlighet och vad den består av? Det är lurigt att veta vad som egentligen är jag, min personlighet. Den man är formas i samband med andra människor, man imflueras och påverkas från många olika håll. Ens personlighet skapas och utvecklas med tiden i den kontext man lever. Skapar ju vissa problem med att isolera vad som är jag, och vad som jag påverkas av omgivningen att vara. Påverkan kan vara bra, men det är dock svårt att veta vad man själv vill ibland. Vi formas med andra, men ska stå för saker själva.

Vad står du för? (och har du kommit på det själv...)

MJ

Helt plötsligt bara borta!

Jag funderar över det här som många tycker är viktigt, att vara personlig, ha en unik personlighet, eller med andra ord -att vara sig själv. När vet man egentligen att man är sig själv -och liksom, när kan man vara bombsäker på att "jajjemän, det här är typiskt Jag och det här är min personlighet"?

Är det någon som undrar varför jag funderar över det här just nu? Två orsaker.

I dagarna tre iklädde jag mig bästa och mesta konferenssuit i svart byxa och kavaj, vit skjorta och ett par förskräckligt obekväma skor. Jag kände mig helt personlighetslös. Jag gör det jag är bra på: jag ler, skrattar på rätt ställen, tar i hand, växlar mellan svenska, engelska och franska -men nä, jag är inte mig själv. Jag bara känner det. Men hur ser det ut? Hur ser jag ut? Är det trovärdigt? Ser andra vem jag är? Konstaterar dom att jag är Jag, och precis så här?

Orsak nummer två. Vill nämna den utan att som många andra överdrivet proklamera att när män blir sjuka -å blir de minsann jäääättesjuka. (Även om så ofta är fallet.) Men vad är det som händer när man blir sjuk egentligen? Då var man personlighetslös igen, liksom. Lika fort som middagen for ut i toaletten så undrade jag -herregud, nu åkte även en bit av personligheten hans med ut. Nu tänker säkert vissa av er. Fy, vad elakt -hänga ut H på det sättet. Men det väcker reflektioner, -har inte lust med någonting, svarar inte på tilltal, kan inte bestämma sig, tyst som i graven -ja, rena motsatsen säger jag. Eller är det rentav skönt kanske? Är jag rentav avundsjuk över att det inte är jag som ligger i soffan och är personlighetslös ett tag -bara nollställer mig själv och min omgivning?

För när är jag egentligen Jag? När känner man sig själv bäst? När man är ledsen, när man är glad, när man är sjuk eller när man är nyvaken, trött eller förbannad?

Nå, kanske är det dumt att fundera. Istället bara vara. Och så länge saker och ting känns bra så är det väl bara att flyta med. Så logiskt nog är kanske svårt att leva upp till under kräksjukeperioden. Ingen samboanalys för tillfället.

Hur som helst, för att inte hamna i empatins personlighetslösa anda är det nog bäst att jag rusar och tar på mig mina röda gummistövlar, fixa håret är sådär lagom rufsigt och fuldansar till någon gammal härlig dänga från skoltiden. Pepping, och det här vet jag ju att jag gillar, so very much me! ...eller?

H, du vet ju att jag älskar dig. Heja dig själv, vi ses snart igen:-)
//MJe

Något

Torsdag kväll:
jag och en vän diskuterar vad det innebär att "göra något av sitt liv". Vad är "något"?
Jag har förstått att definitionen av "något" är individuell. Så klart.
Han berättar att plugga bland vissa människor inte ses som att göra "något" (jag lägger ner citationstecknen nu... ni hajar grejen). Borde inte att studera vara ett stort något att göra...? Fortbildning, vidareutbildning, borgar för framtida stadga osv.
Jag har också förstått att vissa får höra detta av sina föräldrar: "nej plugga ska du inte göra... det leder dig ingenstans. Du slösar bort ditt liv". (Klass-skillnad? Fortfarande??)

Jag har också själv fått höra av en person ganska nära mig att jag "flummar" (ja det där ordet krävde citationstecken!), inte tar tag i något och... Inte har någon stadga i mitt liv? Ingen trygghet? Är det det som personen menar?
En stor del av definitionen kring trygghet för mig är att kunna känna mig fri att göra vad jag vill. Jag förstår skillnaden på trygghet och trygghet och människors olika behov av trygghet, men materiell trygghet t.ex. är en falsk trygghet om jag talar för mig själv.

Det här är ett snårigt ämne, och hela samtalet var ganska långt... Folks individuella värderingar och åsikter och beteenden kan man diskutera och dissekera länge och väl.
Men, min känsla är, när den här specifika personen säger att jag inte gör något av mitt liv, att jag borde ta tag i saker och ting (vad nu dessa saker är) och sluta "flumma runt", att han inte respekterar eller accepterar mig, eller det jag gör.
Och further more, inte har en jävla susning om vad jag faktiskt gör och spenderar min tid med.

Jag gör visst något.
Ibland får man klappa sig själv på axeln, när den som står bredvid inte gör det.

En djungel

Under bokmässan samtalade jag med en dam som var 55-års ålder och arbetslös sen drygt ett år. En kvinna som under stor del av sitt arbetsliv arbetat på samma företag med olika typer av administrativa arbetsuppgifter. En kvinna som för drygt ett år sedan fick sluta på sitt jobb därför att hon sågs som underkvalificerad. På hennes plats ville man nu ha någon med civilekonomsutbildning. Och det hade hon ju inte.

Under året som kvinnan varit arbetslös hade hon insett två saker:
1) Det är svårt att få jobb när man är över 50.
2) Det är absolut inga problem att lära sig nya saker när man är över 50.

Så frågan är vem som arbetsmarknaden egentligen letar efter? En ung person med en äldre persons erfarenhet som har en gedigen utbildning, och vill arbeta kreativt och nytänkande. En gång såg jag faktiskt en platsannons där man sökte en "arbetsnarkoman". Jag undrar hur personalen mådde på den arbetsplatsen. Och tänk på alla dessa jobb som aldrig, aldrig annonseras ut.

Arbetsmarknaden är en djungel helt klart. Men en intressant djungel där det kan behövas rätt verktyg för att ta sig fram.

//F

trögflyt

Jisses vad snabbt veckorna går. Sist jag skrev var jag på väg till Bokmässan och vår monter. Jag skrev om att vara naiv.

Och nu är det dags igen. Behöver jag säga att bokmässan blev succé? Som så ofta efter succéer drabbas man som K skrev av en viss tomhet när allt är över. Fast allt är ju inte över, det har ju precis börjat och det är nu man ska ta tag i alla härliga kontakter som initierades. Och just det, jobba med det vanliga jobbet också :-)

Just idag är det som att det varit lite trögt. Kallt och dant på kontoret har gjort att mina fingrar rör sig lite långsammare än vanligt. Det verkar som att det påverkat även hjärncellerna. Så är det och det är bara att acceptera. Vissa dagar är bättre än andra och idag var inte en sån dag. Det är dock svårt att ta in att jag inte alltid kan vara på topp. Men ni märker ju själva. Eller? Det här inlägget har tagit hela dagen att komponera ihop och hur innehållsfattigt det än är, så visar det just det jag just sa: det har gått trögt idag.

Och därmed stänger jag ihop datorn och går hem och duger ändå!

/M

Äppelmos någon?

Jag har alltid känt att min mamma, pappa, mor- och farföräldrar och de flesta andra vuxna i min närhet alltid har varit händiga och husliga. Det ligger antagligen kvar sen barnsben då de tog hand om en. Fixade ihop något på ett synbart enkelt sätt. Men på sistone har jag oftare och oftare gjort upptäckten att det där med händigt och husligt är relativt. Vissa händiga och husliga saker är till och med väldigt simpla.

I sommar har jag gjort saft ett par gånger. Jag förvånades över hur pass fort det gick och hur enkelt det var. Igår gjorde jag äppelmos. Ännu bättre! Bara skala, klyfta, koka. Smidigt! Innan sommaren har jag upplevt både saftning och syltning som ett större projekt av huslighet. Fast att jag har vuxit upp med saftning och syltning varje sommar. Varje år. Av min mamma och pappa.

Det jag nu undrar är: Hur mycket finns det där ute som man inte gjort än för man varit lite för bekväm. Som man höjt upp till något mer avancerat än vad det egentligen är. Kanske bara för att slippa? För bara om man testar. Inte tror att allt ska bli perfekt på en gång. Så verkar ju det mesta vara något man egentligen kan lyckas med.

/C

Après-Bok & Bibliotek-sentiment

Så var det över för denna gång. Vi avslutade vårt deltagande på Bok & Bibliotek med en trevlig liten efterfest i montern. Vi plockade ner hela montern på 45 min och kl. 19.00 var jag hemma igen och hade en hel kväll att bara lugna ner mig, ladda om och tänka annat arbete. Somnade gott vid 22-tiden.

Ja, denna konstiga tomhet som infinner sig vid ett slutförande av ett långt förberedande och genomförande är alltid lika genomslående. Det är svårt att beskriva, skönt och jobbigt på samma gång.

Men nu är det dags att ta tag i nästa etapp! Here we come GTKUS.

/K.

Direkt från bokmässan

Ingen som tittat in på vår blogg under de senaste dagarna har väl lyckats missa att GTKUS medverkat på årets Bok och Biblioteksmässa. I själva verket upplever vi själva det som att vi helt flyttat in på Svenska mässan, montern har varit vårt hem, vår bästa vän, sambo. Nu är det när som helst dags att börja packa ihop och gå hem till våra riktiga hem och konstateras kan att vi alla i nuläget både ser ut som och känner oss som vi tappat all kraft. Och så är det mycket riktigt också. Men samtidigt tror jag att vi alla är överens om att det tomrum som kraften lämnat efter sig nu är fyllt av inspiration, vilja, motivation och inte minst, övertygelse om att det vi håller på med är viktigt. Och så snart vi har kommit hem, rätat ut våra ryggar, sovit ett par dygn och låtit alla intryck sjunka in, kommer vi ha glömt bort hur ont det kan göra i fötter och rygg och bara minnas alla fantastiska möten vi haft och tankar som vi tagit del av.

Tills dess, tack för i år och på återseende.

/MJ

Nya iakttagelser

Känslan av att vara så tom i huvudet, men ändå så fullmatad är skum. Nog för att jag lassat in lördagsmys i form av Tacosbuffé, men rent mentalt så har mina grå celler slutat reflektera, mina käkar slutat glappa, och min kropp slutat gestikulera. För man blir trött av lära sig nytt, att utveckla och att utvecklas.

Trodde att ett blogginlägg i min ensamhet kunde samla mig, inspirera mig och knyta ihop dagen. Men som sagt, tom i huvudet och inget vettigt kommer ur vare sig mun eller fingertoppar. Unnar mig att bara iaktta; B går in sina nya skor, H garvar högljutt åt ett Mr Beanavsnitt, M ålar omkring på golvet och försöker avleda stearinätande lille F.

Imorgon är det sista dagen för Bok & Bibliotek 2009, en plats för såväl möten som för iakttagelser. Snegla på oss -det är vi i turkost -eller ännu hellre, kom fram och prata med oss över en kopp kaffe.

Ny dag i morgon. Hoppas vi ses! Fram tills dess vågrät i soffan.
//MJe

Club Social och releasefest

Dag 2 på Bokmässan är till ända. Frillan är nu fixad, skorna är nyklackade -eller förresten det är de inte, dom är precis som dom är -som att tiden stått still sen 1985. Vi beger oss till Club Social för vår relasefest och hoppas möta dig där!

Kom och släpp loss med oss!
/M, F, M Je, M Jo, K, C, M K, C F

Första dagen på bokmässan

Jag hade tänkt skriva detta blogginlägg från vår monter på bokmässan, men det blev inte så. Av två anledningar. Dels hade vi fullt ös hela dagen med otroligt många intressanta samtal, frågor, föreläsningar, kaffedrickning, fördomsCV:n m.m och dels för att tele2 absolut inte ville att vi skulle ha tillgång till Internet. Vilket i och för sig inte är någon större förlust då mässans främsta styrka ligger i det mänskliga mötet. Kommunikationen.

Imorgon kör vi vidare. Då kommer bland annat Maria Gustafsson från MIKU och pratar om vad som skiljer olika generationer åt. Och klockan 17 startar vi vår förfest i montern där vi bjuder på mycket alkoholfritt bubbel. Senare på kvällen kör vi releasefest på Club Social där man kan skaka rumpan till 80-talsmusik, beställa en 60-talist i baren och så klart snacka med oss. Välkomna!

//F

Premiär!

Idag är det Premiär. Vår fina hemsida www.gtkus.se är upplagd där mer information om initiativet och dess vision finns.

Vi fick en kommentar om att våra inlägg ibland är naiva och jag fick en känsla att skribenten menade något negativt med ordet naivt. Jag tycker inte att naiv är en alltigenom dålig egenskap. Om ingen någonsin var naiv är det få strukturer som skulle förändras. Sen är det såklart så att den naiva sidan behöver blandas upp med lite realistiska tankar också - men om alla alltid var realistiska - hade vi då haft flygplan idag?

Det är inte en helt enkel värld vi lever i, det har det nog aldrig varit och kommer säkerligen heller aldrig att bli. Jag vill med det här inlägget lyfta att ingen i GTKUS ser sig som offer eller som vill ha allt serverat på silverfat. Vi är kämpar som tror att hårt arbete lönar sig. Vi vill utmana och ifrågasätta gamla strukturer. Vi vill vara med och utveckla samhället.

Är det naivt att tro att man kan förändra världen? Då får jag vara naiv, för jag tror att det är våra små handlingar som bidrar till större förändringar, oavsett om det gäller miljö eller arbetsklimat.

Nu är jag peppad att sprida GTKUS på årets bokmässa!

/M

Generationsmöte på bokmässan

Ett initiativ har tagits för att råda bot på det faktum att många ungdomar idag går arbetslösa samtidigt som en hel generation – 40-talisterna – snart går i pension utan att ha hunnit dela med sig av sin kunskap. Initiativet har namnet Get to know us Sweden och är en tankesmedja som vill verka gränsöverskridande mellan generationer för att skapa smidiga generationsväxlingar och ge utrymme för inspirerande generationsmöten.

Get to know us Sweden består idag av åtta 80-talister som efter flera års studier, varvat med extrajobb och ideella engagemang, ville ta sig in på arbetsmarknaden mer permanent. Detta visade sig inte vara helt lätt. Korta anställningsavtal, att vara överkvalificerad för sina arbetsuppgifter, att kunskap och kompetens inte tas tillvara då den inte har tillräckligt många ”år på nacken”, samt svårigheten att överhuvudtaget få ett jobb var några av de fakta de åtta möttes av.

– Detta skapade en frustration och vi upplevde det som att väldigt många företag är rädda för vad vi kallar ”den erfarenhetslösa individen”, det vill säga en ung person som ofta gjort mycket men aldrig varit fast anställd, säger Marie Alsér som är en av grundarna till Get to know us Sweden. Ur frustrationen föddes en vilja och ambition att göra något åt situationen.

Vill verka för kompetensutbyte mellan generationer
Sverige är idag ett land med hög ungdomsarbetslöshet. Enligt SCB uppgick andelen arbetslösa i åldern 15-24 år till 21,6 % under augusti månad. Vi står inför det faktum att 40-talisterna snart påbörjar sitt uttåg från arbetsmarknaden med all den kunskap som de besitter. Samtidigt som den yngre generationen kommer in på arbetsmarknaden med en annan kunskap och ett nytt sätt att agera.

– Vi vill arbeta för att öka kompetensutbytet mellan människor och generationer på arbetsplatserna och öppna upp för nya sätt att ta plats på arbetsmarknaden. På sikt leder detta även till ökad lönsamhet för företagen, organisationerna och samhället i stort, menar Marie.

Get to know us Sweden och bokmässan i samarbete
Get To Know Us Sweden tog kontakt med Anna Falck, VD på Bok och Biblioteksmässan, som genast blev intresserad av idén och det bestämdes att ett samarbete skulle inledas.

– Get To Know Us Sweden är ett bra initiativ med en viktig frågeställning som vi på bok och biblioteksmässan stödjer, säger Anna.

Konceptet lanseras i samband med Bok & Biblioteksmässan 2009 och under de dagar som mässan pågår kommer ett flertal olika aktiviteter att äga rum i montern. Bland annat kommer Hanna Larsson och Ada Wester från förlaget X-publishing att prata om generationsskiftet i förlagsbranschen och Thor Rutgersson att läsa högt ur sin bok ” Generation Y spelar teater”.

– Varje morgon kör vi ”sovmorgon” till klockan 12:00. Då tar vi det lugnt i montern, bjuder besökarna på morgonkaffe och berättar mer om oss själva. Dessutom har du chansen att fylla i ett fördoms-CV. Ett test som handlar om att ifrågasätta vårt sätt att kategorisera människor utifrån det årtionde man är född. Lite på skoj, lite på allvar, berättar Caroline Forssbæck som är programansvarig i montern.

I samband med lanseringen på bokmässan anordnas på fredagskvällen, från klockan 19:00, en releasefest på Club Social.

För mer information: Marie Alsér 0702 623 655, Caroline Forssbæck 0703 678 262, gettoknowussweden@gmail.com, www.gtkus.se. Eller besök oss i vår monter, F02:37

Spelar det någon roll?

Jag gick häromveckan till samma frisör som min syster går till. Utan att frisören vet om att vi är systrar. Efter en tio minuter säger hon "Är du syster till S?". Jag blir givetvis förvånad, för frisören borde ju ha väldigt många kunder per dag. Vissa som återkommer och andra inte. Jag var ju dessutom hos henne för första gången. Visst, jag och min syster pratar kanske likadant och har kanske samma tics för oss, men så lika? Nej.

Sedan kommer frågan som dyker upp lite då och då. "Är det du som är storasyster?". Till den här historien hör också att det skiljer fyra år på mig och min kära syster. Och att jag är lillasyster. Alltså fyra år yngre än henne. Den här frågan om vem som är äldst av oss började dyka upp redan när jag var 15-16 år. Jag tycker ju att fyra år borde synas, men det gör det alltså inte. Tidigare har jag inte tyckt att det varit så roligt att se äldre ut än min syster. De senaste åren har jag dock börjat acceptera att jag antagligen gör det för en del. Och det gör ingenting. För det första ser inte min syster så gammal ut. För det andra: spelar egentligen åldern någon större betydelse?

/ C

Utskriven och klar

Mycket snack om Bok & Bibliotek - självklart! Get to know us Sweden ska ju vara där!

Denna morgon ägnades åt att ordna våra fina skyltar till montern, gårdagen åt logga, kvällen kommer att ägnas åt förberedelserna för Get to know us Swedens Releasefest på Club Social - ja, mycket förberedelser är det. Det är det ju alltid så när man ska göra något man vill ska bli så himla bra och som man brinner för.

Denna morgon har dock inneburit något slags lugn - konstigt nog för jag vaknade med en känsla av att jag inte "hunnit" sova, som att jag precis gått och lagt mig och kommit på att jag glömt att borsta tänderna och var tvungen att gå upp igen - men det känns trots allt positivt, jag laddar för Get to know us Sweden på Bok & Bibliotek

Önskar er en fin dag.

/K.

Mmm, böcker!

"Bokmässa."
Bara ordet gör mig lycklig!
Jag har alltid älskat böcker. Av alla slag. Nya som gamla. Kanske mest gamla om jag tvingas välja. När jag bodde i Jönköping hade jag en lördagsrutin: först ett varv runt munksjön, sen frukost, sen en tur till marknaden för att köpa grönsaker, frukt och blommor och till sist ett besök på ett fantastiskt litet antikvariat där man kunde hitta riktiga pärlor...
Det är sällan någon vill följa med mig till bibliotek eller bokaffärer för det "taar ju sån tiiiid..!" Och det gör det, för det måste ju kännas rätt...
Först och främst måste det vara rätt namn. Sen rätt omslag, rätt baksidetext, rätt känsla i handen och om jag fortfarande är intresserad efter de proven måste det kännas rätt på de ställen som jag slår upp på måfå för att provläsa... Oftast går jag därifrån utan att ha köpt eller lånat någon bok alls, fast jag vägt och känt och luktat på säkert 30 stycken. Jag är en mycket kräsen läsare och köpare.
Kort sagt så älskar jag att vara omgiven av böcker. Finns det något bättre ställe att vara på då än på en bokmässa? Skulle inte tro det...

Kom och ge mig dina boktips i vår monter F02:37...

/MJ

vi syr våra egna kläder

snickrar på våra egna möbler. skriver våra egna texter. älskar neon. turkost. och lena ph när det begav sig. eller förresten -det gör JAG fortfarande. idag är det en hemma-lördag, bygger och pysslar med vår monterinredning, "snyggt skall det bli minsann". och lyssnar på http://www.youtube.com/watch?v=Ajn_PPss6Qo.

nu vet alla vad jag skall önska på releasefesten. välkommen med din önskelista. eller uppfyll den kanske redan ikväll. vi ses snart. live. /MJe

play that song, mr dj!

Jag var en blandbandare i min ungdoms år. Jag köpte storpack med kassettband och spolade fram och tillbaka, spelade in, tog tid exakt på sekunden för att en låt inte skulle avbrytas för tidigt.
La omsorgsfullt många timmar på att klippa och klistra och skriva konvoluten.
Snart hade ingen kassettbandspelare hemma längre, så då blev det blandskivor.
Jag älskar det fortfarande och jag vet inte hur många blandisar jag gett bort.
Fyller du år och känner mig, så är chansen stor att åtminstone en av presenterna är en blandskiva.

På fredag 25e september har GTKUS releasefest på Club Social, Magasinsg. 3 i Göteborg.

Du får klottra i vår associationshörna, beställa en 40-talist i baren eller bara snacka med oss.
Du får också lyssna på den senaste musikblandningen med skönaste musiken vi satt ihop och dessutom chans att vinna den på skiva! En blandskiva! Gissa vem som gör den?

Spendera kvällen med oss - du är varmt välkommen!